Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1951 - Impregnering av vikre mot skeppsmask, av Sten Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1951
693
Impregnering av virke
mot skeppsmask
Civilingenjör Sten Sandström, Stockholm
674.048.4
Skeppsmasken (Teredo) är ett maskliknande musseldjur,
som i sin främre del är försedd med ett par skarptandade
kalkskal, med vilka den borrar gångar i trävirke. Vissa
arter av Teredo kan uppnå en längd av ända upp till 1 m
och en tjocklek av upp till 15 mm. Livstiden varierar från
1—3 år. Skeppsmasken kan endast leva i vatten, som har
en salthalt av minst 0,7 %. Den använder virket främst
som bostad och skydd och lever huvudsakligen av i vattnet
förekommande organismer.
Skeppsmasken, som är hermafrodit, kan lägga miljontals
ägg per säsong. Dessa utvecklas till larver antingen i
moderkroppen eller i vattnet. Efter en utvecklingstid av
vanligen några veckor är larven i stånd att fästa sig vid virke
och börja borra i detta. Ingångsöppningarna, där
angreppen börjar, är små som knappnålshuvuden, vilket gör att
det är mycket svårt att upptäcka angreppen utifrån. Den
vid svenska västkusten förekommande skeppsmaskarten
(Teredo navalis) hör ej till de mest aggressiva arterna men
framkallar likväl kraftig skadegörelse2.
Praktiska försök
Genom att impregnera virke kan man skydda detta mot
skeppsmasken och därigenom spara stora virkesmängder.
Redan för ett par årtionden sedan utfördes i Göteborgs
yttre hamn försök med virke, impregnerat med olika
arsenikföreningar, för att utforska motståndskraften mot
skeppsmaskangrepp1. Resultaten blev mycket goda, särskilt
med de arsenikföreningar, som var väl fixerade i virket.
Kromarsenat och Bolidensalt, som är en blandning av
krom- och zinkarsenat, visade bästa verkan. De därmed
impregnerade klossarna (10 X 10 X 15 cm) var ännu efter
sex års försökstid intakta, medan de
zinkarsenatimpregne-rade hade två enstaka angrepp i den oimpregnerade
kärnveden och de med bariumarsenat impregnerade hade ett
tjugotal angrepp. De oimpregnerade var helt förstörda.
Efter dessa orienterande försök har man fortsatt med
mera systematiska undersökningar (tabell 1). Dessa har
huvudsakligen utförts vid Kristinebergs Zoologiska station
utanför Fiskebäckskil (försöksserie A, B och C), men
försök har också skett i Varbergs hamn (försöksserie D). Att
försöken koncentrerades till Kristineberg underlättade
betydligt inspektion och övervakning. Dessutom är vattnet
renare där än i Göteborgs hamn, så att störningar på grund
av skeppsmaskens känslighet för föroreningar i vattnet
kunde undvikas. Vattnets salthalt är slutligen hög, vilket
medför stor intensitet hos skeppsmaskangreppen. Varberg
valdes närmast för att man skulle få en uppfattning om
skeppsmaskens aktivitet vid den halländska kusten, där
salthalten i vattnet är lägre än vid den bohuslänska.
Vid försöken i Fiskebäckskil prövas enbart virke av
mindre dimensioner, medan Varbergsförsöken sker med pålar
av i praktiken använd storlek. Vid tidigare försök
användes klossar bestående både av kärn- och splintved
fastsatta med bultar på en plåt. Nu består klossarna enbart av
splintved, som angrips snabbare än kärnveden; de är
upphängda i koppartråd och isolerade från varandra med
porslinsknoppar. I Varbergs hamn har pålarna hängts upp
utefter hamnpiren i järnkättingar.
Försöksserierna A och B har utförts på i princip samma
sätt. Klossarna har impregnerats med lösningar av
Bolidensalt och zinksulfat med en total salthalt på 9,3—0,9 ’"/o.
En jämförelse av dem visar, att angreppen var betydligt
större 1941 än 1940. De oimpregnerade klossar, som
utsattes 1941, var nämligen förstörda redan efter 1 år, medan
de, som utsattes 1940, höll i 2,5 år. I båda serierna har
angreppen minskat med stigande salthalt hos
impregnerings-lösningen. Oimpregnerade klossar av kärnved i serie B
visade lika lång brukningstid för virket som splintved
impregnerad med 1,6 ’%> saltlösning.
Klossarna i serie C har utom vid den lägsta
saltkoncentrationen angripits snabbare än de i serie A. Orsaken
härtill är, att de förra varit i kontakt med oimpregnerat trä.
Det har nämligen visat sig, att angreppen alltid börjat i
det oimpregnerade virket och att de i detta utvuxna
skeppsmaskarna sedan även rått på de impregnerade klossarna.
Försöksserie C har nu avbrutits.
Med tanke på angreppsintensitetens variation måste
överensstämmelsen mellan resultaten från de båda serierna A
och B anses mycket god, varför de bör ge en viss
uppfattning om impregneringens effekt. Inprickas resultaten i ett
diagram med impregneringslösningens koncentration som
abskissa och brukningstiden som ordinata, visar det sig,
att de erhållna värdena ligger ungefär rätlinigt, vilket
innebär att det skydd, som erhålles genom impregneringen, är
praktiskt taget direkt proportionellt mot den mängd
Bolidensalt, som tillförts veden.
Detta är också ganska naturligt, ty ehuru Bolidensaltet
är mycket hårt fixerat i veden, sker en viss urlakning
genom den mycket intensiva vattengenomströmningen i
klossarna, och när mängden salt i virket härvid nedbringats
under ett visst tröskelvärde, tycks skeppsmasklarverna ha
möjlighet att påbörja sina angrepp. Den lakningstid, som
behövs för att detta tröskelvärde skall uppnås, beror på
vattencirkulationens hastighet i virket, vilken i sin tur främst
beror på virkets dimensioner. Vattengenomströmningen
sker dessutom lättast parallellt med träts fibrer. Detta
innebär, att genomströmningen går betydligt snabbare i
försöksklossarna än i virke i praktisk användning.
De erhållna resultaten antyder att impregnerad splintved
stoppar minst fyra gånger längre än oimpregnerad och
även betydligt längre än kärnved redan vid den
koncentration hos impregneringslösningen, som föreskrivs för
virke, avsett att användas för vanligt utomhusändamål,
nämligen 3,5 ID/o Bolidensalt och zinksulfat. Vid högre kon-
Tabell 1. Försök med trå impregnerat med lösningar av
Bolidensalt och zinksulfat
Försöksserie Antal prov [-Impregneringslösningens-] {+Impreg- nerings- lösningens+} halt °/o [-Angreppsgrad-] {+Angrepps- grad+} °/« ■ Antal förstörda prov [-Medel-bruk-nings-tid-] {+Medel- bruk- nings- tid+} år
A. Fiskebäckskil, sept. 3 9,3 0 0
1940—juli 1950; klossar 3 6,6 3 0
isolerade från var- 3 4,9 55 0
andra 3 3,0 100 3 8,5
3 1,8 100 3 6,5
3 0,9 100 3 4
3* 0,0 100 3 2,5
B. Fiskebäckskil, juli 5 4,9 80 1
1941—okt. 1950; klossar 5 3,3 100 5 7
isolerade från var- 5 1,6 100 5 5
andra 5* 0,0 100 5 1
5** 0,0 100 5 5
C. Fiskebäckskil, sept. 1 9,3 67 0
1940—juli 1950; klos- 1 6,6 83 0
sar spikade på oim- 1 4,9 100 1 7
pregnerat virke 1 3,0 100 1 6
1 1,8 100 1 5
1 0,9 100 1 4
3* 0,0 100 3 2,5
D. Varberg, nov. 1940 10 5,2 23 0
—okt. 1950; pålar 10 3,5 44 0
5 0,0 100 5 5
* splintved, ** kärnved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
