- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
732

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1951 - Andras erfarenheter - Klorering med saltsyra och luft, av SHl - Nya metoder - Sprängning utan låga, av sah - Krutstart för gasturbiner, av sah - Temperaturdrivet evighetsur, av WS

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’64

TEKNISK TIDSKRIFT

med syrafast tegel, varvid uppvärmningen sker med ånga
i rör av tantal. För att blandas leds de tre gaserna i
kontrollerade mängder genom ett stålkärl, inklätt med
syrafast tegel och fyllt med korta keramikspiraler. Den
erhållna gasblandningen, som får en temperatur på 210°C,
går därefter till kontaktmassan.

Katalysatorn är placerad i stålceller omgivna av kanaler,
genom vilka luft blåses med en fläkt. Härigenom borttas
reaktionsvärmet, så att katalysatorn kan hållas vid
konstant temperatur genom automatisk reglering av
luftströmmen. Reaktionsprodukten, som består av bensen, vatten,
monoklorbensen, kväve och små mängder diklorbensen
och klorväte, destilleras kontinuerligt i en
fyllkropps-kolonn, som ger ett kontrollerat återflöde av bensen och
vatten. Bottenprodukten delar sig i två vätskeskikt, ett
undre av utspädd saltsyra och ett övre av klorbensen löst
i bensen. Topprodukten, som är azeotropen bensen-vatten,
kondenseras och separeras kontinuerligt i bensen- och
vattenskikt, vilka utgör kolonnens återflöde.

Bottenproduktens vätskeskikt separeras kontinuerligt i en
syrafast apparat. Det övre, som består av ungefär lika
vikter klorbensen och bensen, är svagt surt och behandlas
därför med alkali i en kontinuerlig tvätt. Därefter
separeras de organiska ämnena genom kontinuerlig destillation
i bensen och monoklorbensen. Som återstod fås härvid en
liten kvantitet rå diklorbensen.

Denna förbättrade Deacon-process har varit i bruk sedan
1940 och har visat sig ekonomiskt gynnsam vid
framställning av syntetisk fenol. Den har emellertid även funnit
användning vid klorering av andra organiska ämnen än
bensen. Hittills gjorda undersökningar av reaktionen

BH + HCl + O = RC1 + H20

antyder, att den med lämplig katalysator kan användas för
många olika ämnen, dvs. när R står för olika organiska
radikaler (R M Crafokd i Chem. Engng Progr. okt. 1950).

SHI

Nya metoder

Sprängning utan låga. Sprängämnen av vanlig typ, t.ex.
dynamit, är riskabla i kolgruvor på grund av
explosionsfaran. I USA och Storbritannien är de belt förbjudna där.
Man har i stället använt tryckluft eller flytande koldioxid,
som kan alstra ett tryck av 1 000 kp/cnrr. Bättre vore dock,
om man kunde åstadkomma det önskade trycket på rent
kemisk väg, liksom vid de vanliga sprängämnena, men utan
att samtidigt en låga alstras.

Man har nu i USA kommit fram till en patron,
innehållande ammoniumnitrat i blandning med andra
kemikalier. I ena ändan av patronen finns en elektrisk
tänd-propp och i den andra en sprängbar förslutning. Patronen
införes i hål, som har borrats i kolflötsen; då elströmmen
slutes smälter en metalltråd varvid en gas, bestående av
50 <>/o ånga, 30 %> kväve och 20 °/o koldioxid, alstras och
komprimeras i patronen tills trycket blir tillräckligt stort
för att bryta förslutningen och spränga kolet.

Trycket regleras genom val av förslutningsplattans
tjocklek — en 5 mm platta ger ett tryck av 1 400 kp/cnr, en
hälften så tjock platta halva trycket. Patronen kan laddas
om och förses med en ny platta. Man räknar med att i
medeltal 6 t kol brytes loss vid varje sprängning. Än så
länge är patronen emellertid användbar endast för
stenkol; antracit anses vara för hård (Bus. Wk 28 apr. 1951).

sah

Krutstart för gasturbiner. Krutstart är en metod som
användes ganska flitigt under flygets tidigare år och som
nu åter har kommit till heders som hjälp för start av
gasturbiner och reaktionsaggregat i de fall då markutrustning
för detta ändamål saknas.

Startapparaten, fig. 1, som väger 27 kg, har två patron-

Fig. 7. Krutstartapparat för gasturbiner.

kammare, innehållande corditpatroner, vilka en i sänder
kan avfyras elektriskt från förarkabinen. En av dessa
patroner är avsedd som reserv i händelse av bom på den
första, eller vid förnyad start. Andra laddningen kan icke
fyras av innan den första belt har brunnit ut.

Under den relativt långa förbränningstiden, 3 s, ledes
spränggaserna till en startturbin, som roterar vid 45 000
r/m. Denna är kopplad till gasturbinen över en
skyddskoppling och två utväxlingar på sammanlagt 25 : 1 och
lämnar 170 hk (Engineering 5 jan. 1951). sah

Teinperaturdrivet evighetsur. Evighetsur, dvs.
självupp-dragande ur, är i och för sig ingen nyhet. Den vanligaste
typen är uret som dras upp genom bärarens rörelser
(Tekn. T. 1951 s. 158); för stillastående ur, t.ex.
bordspendyler, har man med framgång utnyttjat lufttryckets
variationer. Nu tillverkas i Schweiz ett evighetsur, som dras
upp av temperaturvariationerna hos den omgivande luften.
Det beräknas gå utan uppdragning, smörjning eller annan
eftersyn i 600 år (då slitningen väntas bli märkbar).

Urets "motor" består av en sluten metallbehållare, som
omger en bälg. Mellanrummet mellan behållaren och
bäl-gen är fyllt med en gas, etylenklorid.
Temperaturförändringar i rummet ökar eller minskar gasens tryck på bälgen,

Fig. 1. Evighetspendyl, som dras upp av luftens
temperatur-variationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free