Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Debatt: Operation Syndafloden, av C Björkbom - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotografi och ultrafax göras omedelbart tillgängligt för
vederbörande specialist.
Tyvärr löser även denna framtidsutopi icke hela
problemet. Litteraturproduktion och dokumentation har ett
maximum, som icke får överskridas, utan att verka
retarderande på utvecklingen. Detta maximum bestämmes av den
mänskliga faktorn. Receptionsförmågan hos forskaren —
särskilt när denne samtidigt skall vara sysselsatt med
produktivt arbete — är begränsad. Och här hjälper varken
mer personal eller förbättrade tekniska hjälpmedel.
Specialisering av forskningsuppgifter och organiserat
teamwork kan icke drivas alltför långt. En arbetsgrupp eller en
forskningskommitté kan aldrig som sådan utföra något
skapande arbete, ty det är endast och allenast i den
enskilda forskarens hjärna, som de givna data genom fantasi
och genialitet blir skapande.
Det är fara för att gränsen nu är nådd, ja, överskriden.
Ingen forskare även inom en specialitet kan följa med allt
som kommer ut i hans fack. I många fall hinner han ej
ens med referatpublikationerna. Hur mycket mindre får
han tid till de fruktbärande och stimulerande utblickarna
på närliggande vetenskaper.
I ett fall kan man direkt peka på hur den "fullständiga"
dokumentationen brutit samman. Den stora amerikanska
medicinska bibliografin "Index-catalog of the Army
medical library" (tidigare "Index-catalog of the Surgeon
General’s Office"), som hållit på sedan 1880, avbröts 1948 med
10:e bandet omfattande bokstäverna M—NEZ av fjärde
serien, vilken påbörjades 1936. Detta band innehöll bl.a. 76
tvåspaltade kvartosidor tryckta med petit, upptagande
referenser rörande malaria. Samtidigt hade man redan då
(november 1948) 85 000 referenser under uppslaget
"Tuberculosis". Inför en sådan syndaflod av bibliografiska
uppgifter var utgivarna nog modiga att helt kapitulera.
Vad beror det då på att den moderna forskningen råkat
in i detta läge? Först och främst har ju forskningen ökat
kraftigt.
Dels har forskningen blivit global för att använda ett
modernt ord, vilket är något helt annat än internationell.
Tidigare var forskningen helt koncentrerad till några få
länder. Nu finns den överallt. I alla världsdelar produceras
numera vetenskapliga dokument av på det hela taget lika
hög kvalitet som i de gamla kulturländerna, och som
därför måste beaktas av dokumentation och forskning.
Dels har en ökning skett även genom att allt flera
praktiska verksamheter, som tidigare belt litade till
generationers samlade praktiska erfarenheter, så att säga
scientificeras. Man söker de teoretiska grundvalarna och med
dessa som utgångspunkt vill man komma fram till
förbättringar och rationaliseringar.
Ytterligare en sak är av betydelse: dokumentationens
tidsmoment har kommit att spela en allt större och viktigare
roll. Så snart några tekniska data framkommit, måste de
omedelbart meddelas. Man kan aldrig vänta på "the final
report" för forskningsuppgifterna. Man måste ha flera
"preliminary reports", ja, helst vecko-, månads-, halvårs-
och årsrapporter. Först på detta sätt, menar man, kan
man effektivt undvika dubbelarbete och därmed
forskningsresultaten bli fruktbärande för forskningen i
allmänhet. Detta är naturligtvis teoretiskt fullständigt berättigat,
rationellt och riktigt, men det innebär kanske också en
fara. För den som söker något i en vildmark kan en
mängd ledande ljusglimtar vara av mindre hjälp än ett
starkt och klart sken, som lyser en längre tid.
En stor del av dessa artiklar, meddelanden och
rapporter omskrives sedan i andra tidskrifters notisavdelningar.
På så sätt växer lavinen av dokument, som sedan måste
tas om hand av dokumentationen.
Det är självklart, att det icke finnes någon möjlighet att
med lagar och förordningar hejda litteraturproduktionen.
De ekonomiska förhållandena kan verka hämmande på
den tryckta produktionen, men i stället kommer det
numera fram allt flera billiga reproduktionsmetoder, som gör
praktiskt taget varje arbetsplats till ett publicerings- och
distributionsföretag, som undandrar sig varje kontroll.
Däremot är det möjligt att dokumentationen skulle kunna
uträtta något. Den står som ett nödvändigt mellanled
mellan producent och konsument.
Nu är det ju en av alla erkänd sanning att varje
dokumentation för att fylla sin uppgift måste vara sovrande.
Fullständiga bibliografier och referatpublikationer ger icke
någon verklig hjälp till forskaren. De tvingar honom att
nedlägga ett mångdubbelt större arbete på litteraturstudiet.
Men att göra en sovring och prövning av all litteratur är
å andra sidan ett arbete som — rätt bedrivet — ligger över
dokumentationens krafter och skulle förutsätta en lika
hög kapacitet och därför även samma kraftiga
specialisering bland dokumentalisterna som bland forskarna. Som
det nu är måste dokumentalisterna för att vara på den
säkra sidan hellre fria än fälla.
Något skulle dock måhända kunna vinnas, om man finge
bort vad jag skulle vilja kalla dokumentationens
Mendel-komplex. Det faktum att den mähriska prästmannen
publicerade sina epokgörande forskningar om ärtblommornas
färg och därmed lade grunden till den moderna
ärftlighetsforskningen, i den föga spridda publikationen
Verhandelungen des naturforschenden Vereins in Brünn, där
de först långt senare upptäcktes, får icke tas till intäkt för
ett krav på dokumentalisten att undersöka varje liten
obetydlig publikation för att se om den möjligen skulle
innehålla något betydelsefullt bidrag till forskningen. Det är
för det första tveksamt om detta intensiva sökande
verkligen ger någon valuta.
Dessutom fordrar åtminstone den moderna tekniska
forskningen så stora och dyrbara anläggningar att den icke kan
bedrivas i lantlig avskildhet av någon isolerad forskare.
Verkligt värdefulla rön och nyheter kommer numera alltid
förr eller senare fram till de ledande
specialpublikationerna.
Det ligger därför kanske något i det drastiska förslag som
framlades i en artikel av J Lewkowitz i Chem. a. Ind. 1938
s. 1199 o. f. att man skulle försöka auktorisera ett
begränsat antal tidskrifter inom varje ämne genom en
överenskommelse mellan vetenskapliga sammanslutningar
och förläggare, och att referatverksamheten begränsas till
artiklarna i dessa tidskrifter, med rätt dock för forskare,
som publicerar sina uppsatser i andra publikationer att
direkt insända referat av dessa till referattidskrifterna.
Det är onekligen en kuriös situation, som den moderna
forskningen på detta sätt råkat in i. Allt bottnar
naturligtvis ytterst i den allmänna accelerering av livets funktioner,
som är den moderna tidens förbannelse. För att en maskin
skall kunna fungera tillfredsställande, måste emellertid
alla dess delar röra sig med till varandra avpassade
hastigheter, och här tycks icke den mänskliga hjärnan alltid
hinna med.
"Giant brains, or machines that think" är titeln på en
amerikansk bok som kom ut förra året och som innehöll
en för icke-fackmannen tillrättalagd beskrivning av de nya
elektriska räknemaskinerna. Titeln är helt falsk. Maskinen
tänker icke. Den kan på sin höjd anses kunna räkna på
fingrarna med en oerhörd hastighet och den har ett
fantastiskt sifferminne. Men den är fullständigt ointelligent. Den
mänskliga intelligensen kan icke mekaniseras och blir
därför ett irrationellt moment och en hämmande faktor, som
man — tyvärr eller kanske lyckligtvis —- icke kan bortse
ifrån.
C Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
