Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1951 - Lysrörets egenskaper, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
803
Lysrörets egenskaper
Docent Gösta Siljeholm och fil. lic. Gunnar Günther, Stockholm
Lysrörens ljusalstring grundar sig på
utnyttjandet av fluorescens och skiljer sig således
principiellt från glödlampans. Detta medför att
lysrörens ljus i mångt och mycket avviker från
glödljuset. Under det att glödlampans kvalitet
lätt bestämmes av ljusutbyte och livslängd,
kompliceras förhållandena vid lysröret av
möjligheten att variera själva ljussammansättningen.
Man måste därför införa begreppet ljuskvalitet
med hänsyn till ljuskällans förmåga att återge
färger hos belysta föremål. Denna nya faktor är
värd all uppmärksamhet, om lysröret skall vinna
det förtroende och den allsidiga användning det
rätteligen förtjänar.
Lyspulvret och lysskiktets egenskaper
Ett lysämne, som används i lysrör, måste
uppfylla ett flertal krav. Detta gör, att trots det
stora antalet patenterade lysämnen, endast ett
relativt fåtal av dem de facto är i allmänt bruk
1 lysrörsfabrikationen. Den energigivande
ultraviolettstrålningen 2 537 Å skall i största möjliga
utsträckning absorberas av lysämnet, som
dessutom bör ha sitt känslighetsmaximum i eller
nära invid denna våglängd. Absorptionen av den
exciterande strålningen är givetvis en nödvändig
förutsättning för luminescensutvecklingen. Det
är endast denna absorberade energi, som
lysämnet sedan mer eller mindre fullständigt
transformerar till synligt ljus. Härvid gäller Stokes’
lag, som i detta fall utsäger, att fluorescensljuset
får större våglängd och därmed lägre energi än
exciteringsstrålningen.
Eftersom en absorberad, exciterande foton av
2 537 Å enligt kvantprincipen för fluorescens
endast antas ge upphov till en foton av en
lång-vågigare fluorescensstrålning av, låt oss säga,
våglängden 5 200 Å, resulterar detta alltid i en
viss energiförlust. Även om lysämnet absorberar
kvanta av exciteringsstrålningen är det
emellertid ingalunda säkert att alla dessa verkligen
omvandlas till fluorescensljus. Energin kan också
gå förlorad som värmesvängningar.
Man talar därför om ett lysämnes kvantutbyte.
Det ideala lysämnet skulle ha kvantutbytet 1;
är det 0,8 omvandlar lysämnet endast 80 % av
absorberade kvanta i nya sådana, som utgör och
karakteriserar emissionsljuset. Lysrörens lys-
621.327.43
pulver ger sällan lägre kvantutbyten än 0,8;
oftast ligger de mellan 0,9 och 0,95.
Det finns många faktorer, av vilka ett lysämnes
kvantutbyte beror. Vad som skiljer lysämnet
från ett annat material, när båda kan absorbera
samma UV-strålning, är dess förmåga att
lokalisera den upptagna energin till vissa ställen inom
sig och där omvandla den till ljus, under det att
i andra fall energin fördelar sig över materialets
samtliga atomer och oftast förhöjer dess
temperatur eller eventuellt förbrukas till
fotokemiska reaktioner.
Den känsliga mekanismen vid lysämnets
transport och omformning av energi till ljus påverkas
i hög grad bl.a. av framställningsförloppet för
lysämnet och då i synnerhet av
värmebehandlingen, som resulterar i ämnets kristallisation,
samt de olika ingående komponenternas
förhistoria. Man får preparat med varierande
ljusstyrka men det oaktat kan den stökiometriska
sammansättningen vara fullständigt
överensstämmande.
Men också efterbehandlingen av det redan
färdiga lysämnet är av stor betydelse. En
nedmalning av detta till en lämplig kornstorlek för att
möjliggöra ett vackert och jämnt lyspulverskikt
på lamphöljet brukar reducera ljusutbytet för
det enskilda kornet, vartill kommer risken för
ljusavskärmande malgods. I allmänhet
eftersträvar inan en kornstorlek om 2—5 fi. Det kan vara
av intresse att nämna att ett lyspulverskikt i ett
40 W standardrör beräknas bestå av ca 1010
lys-ämneskorn.
Det finkorniga lyspulvret måste utan större
förändringar kunna uthärda den elektriska
urladdningens påfrestningar och bör inte heller reagera
med kvicksilvret eller glaset eller påverkas
ogynnsamt vid påläggningsproceduren.
Grundmaterialen måste vara relativt prisbilliga och
lättåtkomliga och den tekniska framställningen
ej alltför komplicerad.
Lysämnen, som i stor utsträckning uppfyller
dessa villkor, är bl.a. grönstrålande zinksilikat,
gul- till rödlysande zinkberylliumsilikat,
blåstrålande bariumsilikat, kalcium- eller
magnesium-volframat samt i vita nyanser strålande
halofos-fat med apatitliknande struktur (Tekn. T. 1949
s. 171). En viss brist råder ännu på goda röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
