Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1951 - Masugnsprocessen moderniseras, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
825
Masugnsprocessen moderniseras
Under flera hundra år har järn framställts i
masugnar på praktiskt taget samma sätt. Denna
process har enligt tidskriften Fortune" icke
underkastats en vetenskaplig analys utan drivits
empiriskt ända tills på 1940-talet, då tydliga tecken
på en förändring kunde skönjas.
Masugnsmännens inställning till grundforskning har
(fortfarande enligt Fortune) i USA karakteriserats av
att de under högkonjunktur inte hade tid och
under lågkonjunktur inte hade råd att syssla
med så opraktiska ting. Nu är emellertid krafter
i rörelse, som kanske kommer att i hög grad
förändra masugnsprocessen, sådan vi nu känner
den.
Fortunes dom är troligen för hård. Det har
säkerligen gjorts undersökningar av
masugnsprocessen i USA, även om de kanske icke varit så
omfattande som de europeiska.
Masugnsprocessen är emellertid utan tvivel mycket
komplicerad, och dess mekanism därför ännu icke fullt
utredd. Även om man vet en hel del om den,
tycks man därför alltjämt ha olika åsikter om
den väg, som skall väljas för att nå fram till en
mer ekonomisk process.
Masugnsprocessens kolbehov
En masugn består i princip (fig. 1) av ett schakt,
pipan, som uppifrån beskickas med en blandning
av järnmalm, kol (koks eller träkol) och
kalksten. En bit ovan dess botten, ställbottnen,
inblåses het luft genom munstycken, formor. Genom
förbränning av kolet vid dessa bildas gaser, som
reducerar malmen till metall, och alstras det
värme, som behövs för masugnsprocessens
genomförande. I hela pipan finns kol i överskott,
ty det förbrukas i huvudsak först vid formorna.
Mellan kol, koloxid och kolsyra råder en jämvikt
C + CO, ^ 2 CO — 40,9 kcal
(1)
som bestäms av temperatur och tryck. Den
förskjuts sålunda åt vänster med fallande
temperatur eller stigande tryck. Härvid kan utfällning av
kol ske under värmeutveckling, om
koloxidöverskottet icke förbrukas genom reduktion av malm.
Enligt Wiberg1 består masugnen ur
funktionssynpunkt av två på varandra ställda ugnar. I
den övre av dessa, järnsvampsugnen, upphettas
beskickningen till reaktionstemperatur, och
malmen reduceras utan smältning till järnsvamp av
gasen, indirekt reduktion, och av fast kol, direkt
reduktion. Masugnens nedre del fungerar som
669.162.2
en smältugn, i vilken eventuellt återstående
järnoxid reduceras direkt, och järnsvampen
smälts ned tillsammans med kol. Järnet mättas
härvid med detta, varvid tackjärn och slagg
bildas. Samtidigt tjänstgör smältugnen som en
gasgenerator och ger den gas, som behövs för
reduktion av malmen och uppvärmning av
beskickningen i järnsvampsugnen.
I princip torde de allra flesta ha samma
uppfattning om masugnsprocessens förlopp, men
Bleloch9 framhåller, att en ännu viktigare reaktion
kan ske i övre delen av pipan, nämligen utfällning
av kol enligt formel (1) med järn eller järnoxider
som katalysatorer. Kolet anses vara av stor
betydelse för den direkta reduktionen, därför att
det är finfördelat och i intim kontakt med
järnoxiderna. Wiberg iakttog emellertid ingen
kol-utfällning vid sina undersökningar.
Vid studium av masugnsprocessen är det tydligen
lämpligt att skilja mellan en järnsvampszon och
en smältzon. På grund av mätningar gjorda på en
träkolsmasugn i Sandviken har Wiberg som
genomsnittlig gräns mellan dessa zoner angivit en
temperatur på 1 100° C. Under beskickningens
vandring ned genom järnsvampszonen stiger dess
temperatur först ganska snabbt till 750°C och
sedan långsammare till 1 100° C. För
sinterbe-skickning (anrikad och sintrad malm) tycks
reduktion av högre järnoxider börja vid ca 500°C,
och man kan anta, att malmen vid 750°C har
övergått till järnoxidul, FeO. Vid denna tempe-
Fig. 1. Masugnens zoner1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
