Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1951 - Masugnsprocessen moderniseras, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
831
Vid Wiberg—Söderfors-metoden uppges
koksåtgången vara 0,25 t/t järnsvamp10, varjämte
1 000 kWh/t behövs för uppvärmning av
gasgeneratorn. Den elektriska energin motsvarar ur
värmesynpunkt ea 0,13 t koks, och processen
genomförs därför med en teoretisk
bränsleförbrukning av 0,38 t koks eller 27 hl träkol per
ton järnsvamp. Den är för närvarande
säkerligen den lägsta i världen och kanske den lägsta,
som överhuvudtaget kan uppnås.
Trots detta blir järnsvampen emellertid icke
billigare än kokstackjärn. Orsaken härtill är
främst att järnsvampsugnar inte kan byggas i
stora enheter3. Ugnen i Söderfors ger bara ca
10 000 t/år järnsvamp. Man bygger visserligen en
ny ugn för 20 000 t/år men även denna är mycket
liten i förhållande till amerikanska masugnar
med en produktion på över 1 000 t/dygn.
Wiberg—Söderfors-metoden diskuteras i USA
bl.a. därför, att den tillåter direkt reduktion av
malm till stål med naturgas. Fastän järnsvamp
definitivt visat sig ha en framtid i Sverige, torde
den emellertid knappast kunna konkurrera med
kokstackjärn i USA trots sin högre kvalitet.
Järnsvampsmetoderna kan därför icke anses
vara förbättringar av den klassiska
masugnsprocessens ekonomi utan är snarare metoder för
framställning av kvalitetsstål under för
järnhantering delvis ogynnsamma råvarubetingelser.
I Venezuela, där man har gott om både
järnmalm och naturgas men ont om kol, har sålunda
staten intresserat sig för framställning av
järnsvamp eller järnpulver med naturgas som bränsle
och reduktionsmedel. Det skulle nämligen bli
betydligt mer ekonomiskt att frakta järn i
stället för malm från Venezuela till USA.
Problemet är icke lättlöst, ty naturgasen kan
icke användas, som den är. Den består nämligen
till största delen av metan tillsammans med
mindre mängder högre kolväten. Dess värmevärde är
visserligen högt, men vid reduktion blir
reaktionen starkt endotermisk och svår att genomföra.
Man måste därför överföra naturgasen till en för
reduktionen lämpligare produkt. Kostnaden
härför och för processen i övrigt tycks ännu ej ha
utretts, varför metodens konkurrensförmåga är
okänd.
Under senare hälften av 1950 har man i USA ut-
Fig. 3. Framställning av
järnsvamp enligt
Wiberg—Söderfors-metoden16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
