- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
836

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1951 - Signalglas, av Stig Lindroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

836

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Nor-

malfärgton-

kurvor.

där R, G och B är de tre primärfärgerna (t.ex.
rött, grönt och blått) och (u, v, w) tre
di-mensionslösa storheter, som har funktionen av
rymdkoordinater. För att möjliggöra en
framställning i planet skriver vi om ekv. (2):

F’ = m(rR + gG + bB) (3)

där m väljes så, att r + g -f- b — 1. Vi har alltså
fortfarande tre oberoende variabler: två —
likgiltigt vilka — av r, g och b, som bestämmer
färgton och mättnad hos färgen eller med ett
kortare uttryck kromaticitet, samt faktorn m,
som uttrycker färgens ljusstyrka, luminositet.
Rymdkoordinaterna (u, v, w) för en färg kallas
dess trikromatiska koordinater, medan
ytkoordi-naterna (r, g, b) bör benämnas trikromatiska
koefficienter4.

Enligt det av CIE fastställda systemet väljs tre
primärfärger X, Y, Z så, att alla färger får
positiva koordinater (x, y, z). Värdena X, Y, Z är
därvid själva imaginära och således inga färger
i egentlig mening. Innan vi nu kan samordna
ekv. (1) för ett ljusflöde F med ekv. (2) för en
färg F’ måste vi definiera dels en
standardljuskälla och dels en standardobservatör med ett
fastlagt färgseende.

CIE har fastställt tre ljuskällor A, B och C,

Fig. 2.
Liksidig färgtriangel; W
Z och E är
vit-punkten.

motsvarande färgtemperaturerna 2 848, 4 800
och 6 500°K. Vid fastläggandet av en lämplig
standardobservatör har man byggt på den
nyssnämnda Grassmans första lag, enligt vilken varje
färg utgör en summaeffekt av tre färger. Detta
innebär, att ögats färgkänsliga organ kan anses
bestå av tre "mottagare", var och en inställd på
ett visst våglängdsområde och med sin
individuella känslighetskurva. Dessa tre
färgtonkurvor (fig. 1) är så valda, att "grönkurvan"
sammanfaller med ögats känslighetskurva,
standard-visibilitetskurvan. Ordinatorna betecknas med
x, y, z. Vid luminositetsberäkningar använder
man sålunda endast y-kurvan.

Ljusflödet F = T • E ger alltså en färgverkan,
som kan uttryckas med de tre integralerna

X = $T ExdX; Y=$T-EydX\ Z = J TE~zdX

och de motsvarande trikromatiska
koefficienterna

x —

X

I-fy + Z’ y X+Y + Z’" Ä + Y + Z

Y

bestämmer entydigt den färg, som ett givet
ljusflöde F har för standardobservatören.

Dessa koordinater brukar grafiskt återges i en
färgtriangel, som antingen kan vara liksidig
(fig. 2) eller rätvinklig (fig. 4). I båda dessa
diagram har inritats orten för de rena
spektral-färgerna, och de båda ändpunkterna
representerar alltså violett och rött. Föreningslinjen dem
emellan är purpurlinjen. I fig. 2 har också
intecknats färgen hos en svart kropp som
funktion av temperaturen. En punkt, för vilken
x = y = z = Ys kallas vitpunkten W.

Standardisering av signalglas

I vårt eget land har ännu ingen
standardisering genomförts på detta område. Statens
järnvägar följer de amerikanska föreskrifterna.

Tyskarna har inte heller några allmänna
standardiseringsanvisningar — egendomligt nog, är
inan frestad att säga — men redan år 1894
utarbetade Deutsche Seewarte föreskrifter för röda
och gröna signalglas5 genom att ånge två
"gränskurvor" för glasets transmission enligt fig. 3.
Särskilt varnas för användning av gulgröna glas,
vilkas färg vid disigt väder förändras mot gult.
Transmissionsmaximum för grönt glas bör ligga
vid 4 900 Å.

I England torde de senaste
standardföreskrifterna1 för signalglas vara de som utfärdades år
1947 och vilka är avsedda att täcka samtliga
användningsområden. Anvisningarna har uppdelats
i tre delar: den första fastställer färgerna för
röda, gula, gröna, blå och vita signaler, den
andra sysslar med färgerna för röda, gula och
gröna glasfilter och den tredje anger
provningsmetoder. De tillåtna gränsvärdena för de olika
färgerna anges i trikromatiska koefficienter en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0852.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free