Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Den svenska produktiviteten 1935—48, av RL - Långtidsprogrammet 1951—1955, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 oktober i95i
895
Produktivitetsutvecklingen har varit mycket olika inom
olika industrigrenar. Om man med hänsyn till
produktivitetsökningens storlek uppdelar industrierna i tre grupper,
finner man att till den främst liggande gruppen hör i
första hand gummivaruindustri, tobaksvaruindustri,
choklad-och karamellfabriker, cementfabriker, margarinfabriker,
porslins- och lergodsfabriker, pappers- och
kartongvaru-industri samt pälsvarufabriker och kanske även
textilindustri, bryggerier och vattenfabriker.
Uppgången inom gummivaruindustrin torde bero av den
kraftiga utveckling och rationalisering som produktionen
av däck och slangar undergått och en kraftig ökning i
produktionen av olika tekniska gummivaror. Inom
tobaks-varuindustrin, som kommer närmast efter
gummivaruindustrin, har tillverkningen övergått från cigarrer och
cigarrcigarretter till cigarretter. Cementindustrin har
rationaliserats genom en kraftigt ökad mekanisering och en
koncentration av driften till större anläggningar och
utvecklingen inom margarinindustrin har åstadkommits
genom företagskoncentration. Uppgången för porslins- och
lervaruindustrin beror i hög grad av den stegrade
produktionen av sanitets- och elektroporslin och i samband
därmed ökad mekanisering.
Till mellangruppen hör samtliga industribranscher
tillhörande metallindustrin, med undantag av mekaniska
verkstäder, samt pappersbruk, tryckerier och grafiska
anstalter, glasindustri, snickerier och möbelfabriker, bagerier
och trikåfabriker.
Inom gruppen med obetydlig eller ingen ökning i
produktiviteten faller bl.a. kolgruvor, tegelbruk, sågverk och
hyvlerier, pappersmassefabriker, sömnadsindustrier,
garverier och skofabriker. Sågverks- och hyvleriindustrin
torde ha små möjligheter till rationalisering av driften och
den har dessutom känning av råvarubristen, vilket senare
även gäller för massaindustrin.
Av det sagda framgår att variationerna i produktiviteten
måste tillskrivas olika orsaker inom olika industrigrenar
och att variationerna ofta påverkas av för branscherna
speciella förhållanden (B Nyvaindeir i Kommers. Medd.
1951 nr 8). RL
Långtidsprogrammet 1951—1955. De i juni 1950
tillsatta utredningsmännen, kabinettssekreterare A S
Lundberg, fil. lic. J Nordenson och byråchef E Westerlind,
har framlagt ett ekonomiskt långtidsprogram, vilket är
grundat på en omfattande bearbetning av statistiskt
material, talrika överläggningar med myndigheter,
organisationer och företag samt på medverkan av ett stort antal
experter inom skilda ekonomiska områden.
Programmet vilar på tre förutsättningar, nämligen
fortsatt expanderande världshandel med hög sysselsättning,
tillfredsställande importmöjligheter och oförändrad grad
av militär beredskap. Dessa förutsättningar innebär bl.a.
ett fortsatt, varaktigt inflationstryck. Långtidsprogrammet
har utformats på sådant sätt att gynnsammast möjliga
villkor under dessa förhållanden kan erhållas för det
ekonomiska och sociala framåtskridandet på längre sikt i det
svenska samhället.
Ett första resultat, som utredningen har kommit till, är
att produktionen, vilken 1949 och 1950 har ökat med 5 °/o
per år, under den närmaste femårsperioden icke kommer att
växa med mer än 3 °/o per år. Orsakerna är krympningen av
de arbetsföra åldersklasserna, som medför att all
produktionstillväxt måste grundas på en ökning av produktiviteten
per sysselsatt.
En prognos har först utförts för jordbruket. Den visar att
detta på längre sikt kommer att präglas av
överproduktion, trots en beräknad ökning med ca 7 °/o av efterfrågan
på livsmedel. På längre sikt framstår därför en inre och
yttre rationalisering av jordbruket som ofrånkomlig, i
synnerhet som därigenom skulle möjliggöras överflyttning av
jordbruksbefolkning till andra näringar, som är i större
behov av arbetskraft.
Inom industrin förutsättes en fortsatt expansion. Särskilt
stark blir denna inom järn- och stålindustrin, då den
genomgripande moderniseringen av denna blir avslutad under
perioden, varvid produktionskapaciteten på en gång får en
kraftig ökning. Även verkstadsindustrin präglas av en
stark expansion, med god konkurrenskraft gentemot
utlandet. Likaså är en stor produktionsökning att vänta inom
malmbrytningen och metallindustrin.
Däremot hämmas skogsindustrin av begränsad
virkestillgång, vilken väntas bli kompenserad genom ökad förädling.
Även textilindustrin kommer att utvecklas långsammare än
hittills. Den kemiska industrin befinner sig i en
nydanings-period, och utredningen pekar särskilt på den
grundläggande vikten för vår ekonomi att denna industri under
den kommande femårsperioden inhämtar sin eftersläpning.
Ett villkor för industrins expansion är givetvis som hittills
en ökning av produktiviteten genom mekanisering,
modernisering och rationalisering. Den begränsade tillgången på
arbetskraft anses dock icke längre rättfärdiggöra större
investeringar i nybyggnader. Investeringsutrymmet bör i
stället disponeras för rationalisering av utrustning och för
modernisering av äldre industrier. Vidare måste
eftersläpningen i lagrings- och transportanordningar samt
kontorslokaler inhämtas.
På samfärdselns område fäster utredningen stor vikt vid
de starka expansionstendenserna inom bilismen, vilka
ställer betydande krav på valutor samt på investeringar i
trafikleder, bilverkstäder och inom stadsplaneväsendet.
Utredningen ifrågasätter om dessa anspråk står i rimlig
proportion till utvecklingen av landets näringsliv i övrigt. I
varje fall får expansionen icke utbyggas genom
kreditutvidgning; snarare måste avbetalningsvillkoren skärpas,
liksom möjligen även beskattningen på detta område.
Bland åtgärder på arbetsmarknaden för en förbättring av
produktiviteten rekommenderas ökad differentiering av
lönerna mellan kvalificerad och icke kvalificerad
arbetskraft, samt mellan basindustrier och de övriga.
Överrörligheten bör motarbetas genom lönetillägg efter
anställningstid. Likaså bör yrkesutbildningen stimuleras, som ett
botemedel mot den inom många industrier ogynnsamma
åldersfördelningen hos den kvalificerade arbetskraften.
Utredningen har under sitt arbete påträffat belägg för
att en stel priskontroll kan verka produktionshämmande
och anser att den nuvarande detaljregleringen måste
avlösas av en smidigare övervakning. Inskridande bör få ske
endast i fall där obehörig prissättning eller särskilda
monopolförhållande påkallar offentliga ingripanden.
Eftersom tullpolitiken påverkar fördelningen av
samhällets resurser på ett ur produktivitetssynpunkt mer eller
mindre lyckligt sätt, bör den prövas i sammanhang med
den övriga ekonomiska politiken och icke bara ur tekniska
eller fiskala synpunkter. Vid fördelning av
investeringsmedel för industrin bör företräde ges åt produktion, som
har visat sig bärkraftig utan tullskydd.
Långtidsprogrammets tyngdpunkt har lagts på
investeringsområdet. Utredningen anser att det bör vara en
central uppgift för den ekonomiska politiken att under den
närmaste femårsperioden möjliggöra en icke oväsentlig
investeringsökning. I programmet har också
investeringarnas andel i den totala produktionen successivt ökats från
27,4 till 29,4 ’"/o/år. Vid 3 °/o produktionsstegring motsvarar
detta en årlig ökning av de totala bruttoinvesteringarna i
samhället med ca 4,5 "/o/år.
Vid disponering av detta ökade investeringsutrymme bör
hänsyn tas till den ojämna utbyggnaden av landets
produktionsapparat, som är en följd av att investeringar i den
direkta valutaproduktionen har gynnats på bekostnad av
övriga ändamål. Detta har medfört att den direkta
varuproduktionen nu hindras av trånga sektioner på övriga
punkter; sålunda försvåras rekrytering av arbetskraft till
industrin genom bostadsbristen, varudistributionen
försenas genom den otillräckliga transportapparaten, handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
