Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 3 november 1951 - Radiosändning på kraftledningar, av Carl-Axel Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1951
913
mätas med fältstyrkemätare. Fig. 3 visar
karakteristiska störspännings- och
signalspänningskur-vor. Spänningarna är uppmätta med en
fältstyrkemätare (Philips typ GM 4010) under en 220 kV
ledning, 130 km från en 100 W
kraftledningssändare matande tre ledningssektioner. Fig. 4 visar
fältstyrkan som funktion av avståndet från
ledningen.
Ledningsdämpning
Dämpningen (dB/km) erhålles ur
a = 20 • log —
e2
där eiär spänningen i en punkt av ledningen och e2
är spänningen 1 km längre bort från sändaren. För
undvikande av stående vågor på ledningen under
mätningarna anpassas denna i slutänden med en
resistans av samma värde som vågimpedansen.
Ledningsdämpningen är direkt beroende av den
använda sändningsfrekvensen. Lägre frekvenser
ger lägre ledningsdämpning. Visserligen ökar
även störspänningen från ledningen med
minskad frekvens men ej i samma grad som
dämpningen minskar.
Ledningsdämpningen för 220 och 380 kV
ledningarna håller sig i storleksordningen 0,2 dB/km
vid vått väder för frekvenser mellan 150—200
kp/s.
Då ledningen normalt ej är anpassad i slutänden
uppstår en stående våg vars amplitud växer med
avståndet från sändaren, se fig. 5. Någon
olägenhet av den stående vågen i slutänden av
ledningen har ej kunnat påvisas. Snarare är det så att
trots den lägre fältstyrkan, större strålning från
ledningen erhålles.
Impedansförhållande
Då kraftledningen är mycket lång i förhållande
till den använda våglängden, ändras ej
ingångsimpedansen märkbart om ledningen kortslutes
eller öppnas i slutänden. Ingångsimpedansen
(= sändarens belastningsimpedans) blir då lika
med vågimpedansen Z0, som erhålles ur
Zo = \JL/C,
a
Fig. 5. Stående vågor på kraftledningen, förorsakade av
missanpassning i kraftledningens ena ändpunkt.
Fig. 6. Hur sändaren i Ånge är ansluten till
kraftlednings-nätet.
Fig. 7. Blockschema för kraftledningssändaren i Ånge; en
högfrekvensdrossel DRS förhindrar kortslutning av
högfrekvensen genom krafttransformatorn.
där L och C är induktansen och kapacitansen per
längdenhet av ledningen.
Vågimpedansen mellan en fas och jord är för
dessa ledningar och vid de här använda
frekvenserna praktiskt taget rent resistiv och ca 400 ohm
för 220 kV ledningar och drygt 300 ohm för 380
kV ledningar.
Vågimpedansen uppmätes enklast genom att
man påtrycker ledningen högfrekvenseffekt och
mäter ström och spänning, varur värdet på
vågimpedansen erhålles.
Sändaren i Ånge
En kraftledningssändare, fig. 6, har placerats i
Vattenfallsstyrelsens ställverk i Ånge. En 250 W,
182 kp/s (1 650 m) amplitudmodulerad sändare
är ansluten via två 0,017 juF kondensatorer till
samlingsskenorna i ställverket, en kondensator
för varje skena. Mellan bottenuttaget på
kondensatorn och jord finnes en högfrekvensdrossel för
avledning av 50 p/s ström till jord. Två 220 kV
ledningar (med Z0 = 400 ohm) är anslutna till
var och en av skenorna, varför
ingångsimpedansen blir totalt ca 200 ohm per skena.
Ledningarnas längd är 407 och 72 km respektive 332 och
84 km.
Programmet till sändaren tas från befintligt
trådradionät, fig. 7. En signalnivå, som med 35
dB översteg störnivån, har vid vått väder
uppmätts 150 km från sändaren.
Radiosändning från 220 kV ledningar har givit
mycket goda resultat och bör därför även kunna
komma till användning på 380 kV ledningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
