Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 3 november 1951 - Kosmisk strålning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Spår efter positron i dimkammare med 6 mm
blyplåt (det vågräta bandet)5.
MeV och är därför utan betydelse för partiklar
med relativt liten massa och mycket hög
hastighet.
Det är inte lätt att beräkna en partikels massa
ur ett dimkammarspår. Jonisationen beror
nästan helt och hållet på partiklarnas laddning och
hastighet; massan har mycket liten betydelse.
Genom prövning kan man emellertid finna det
värde på denna, som bäst tycks passa
partikelbanan. Bl. a. vid University of California har man
på senare tid använt en apparat bestående av
två i linje placerade dimkammare. I den, som
partikeln passerar först, får man med hjälp av
ett magnetfält ett spår, ur vars krökningsradie
partikelns rörelsemängd kan beräknas enligt ekv.
(1), när man känner dess laddning. Den andra
kammaren, i vilken finns ett antal blyskivor i
partikelns väg, kan man erhålla dess
ungefärliga väglängd i blv. Ur denna och rörelsemängden
kan partikelns massa beräknas.
Ofta placerar man en skiva av bly, koppar eller
annat material i en vanlig dimkammare på
sådant sätt, att partiklarna passerar genom den
(fig. 2). Man kan då beräkna energiförlusten
vid partikelns passage genom skivan och
dessutom avgöra dess rörelseriktning i magnetfältet
och därmed tecknet för dess laddning. Den
starkast krökta delen av spåret i fig. 2 har givetvis
gjorts efter det skivan passerats, och partikeln
har alltså rört sig nedifrån och uppåt.
På senare tid har man i stor utsträckning
använt packar av fotografiska plåtar med speciella
emulsioner för registrering av partikelbanor.
Kosmisk strålning gör visserligen
framkallnings-bara märken i vanliga fotografiska emulsioner,
och man använde också sådana förr, men de
ger inte urskiljbara spår av enskilda partiklars
banor. Detta gör de specialemulsioner, som
tillverkas av t.ex. Eastman i USA och Ilford i
England, och det är därför först med deras tillkomst,
soin emulsionstekniken blivit av verklig
betydelse vid studiet av kosmisk strålning.
Specialemulsionerna innehåller mer och
fin-kornigare silverbromid och gjuts i mycket
tjockare skikt än vanliga emulsioner. De ger
ungefär samma resultat soin dimkammare men väger
mycket mindre och är enklare att hantera än
dessa. Vidare retarderas partiklar mycket
starkare i emulsionen än i dimkammarens gas, och
emulsionstekniken är därför särskilt lämplig vid
studium av mycket snabba partiklar.
Strålningens allmänna natur
Det visade sig redan tidigt, att kosmisk
strålning har större genomträngningsförmåga än
t.o.m. den hårdaste gammastrålning från
radioaktiva ämnen. Man har funnit, att en del av den
passerar genom berg eller vatten till ett djup
motsvarande 1 400 m vatten eller iner. För att
få ett enhetligt mått på tjockleken hos ett skikt
av materia brukar inan ånge den som
tjockleken av ett vattenskikt med samma massa. Vid
jordytan motsvarar alltså atmosfären ca 10 m
vatten. Redan denna tidigare okända
genomträngningsförmåga syntes visa, att strålningen
knappast kunde ha jordiskt ursprung.
Strålningsintensitetens variation med höjden
över jordytan undersöktes först genom
ballonguppstigningar. Omkring 1914 hade man gjort
iakttagelser på upp till 9 km höjd, 1925 hade
man nått 15,5 km med obemannade ballonger
medförande registrerande instrument. Nu har
man på detta sätt kommit upp till 30 km eller
mer, och med raketer till mycket större höjder.
Ett stort antal mätningar har visat, att strål-
Fig. 3. Kosmisk strålnings intensitet på olika höjd över
jordytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
