Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 22 december 1951 - Hänt inom tekniken - Arbetsstudietekniska Föreningen - Radiovetenskaplig konferens - Berättelse över 7:e Nordiska Kemistmötet - Vattenfallsstyrelsens Brännoljekommitté (Vabok) - TNC: 24. Koefficient, konstant, faktor m.m., forts., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1120
TEKNIS K TIDSKRIFT
ordna och leda utvecklingen mot en ny vetenskaps höjder.
Alfthan svarade, att den arbetande människan torde vara
ett svårare studieobjekt än t.ex. en maskin. När vi har
fått utbildningen i arbetsekonomi rätt ordnad och
finansierad, har vi klarat den första förutsättningen för att
ställa in arbetsekonomerna på deras rätta plats inom
företagen.
Rad i ovetenskaplig konferens anordnas av
Nationalkommittén för Vetenskaplig Radio, IVA och Svenska
Elektroingenjörsföreningen den 12—14 mars 1952 på Svenska
Teknologföreningen. Vid konferensen skall presenteras
vetenskapliga resultat av forsknings- eller utvecklingsarbete
inom radioteknikens grunder och tekniska tillämpningar.
Bidrag (föredragstid 10—30 inin) anmäles till tekn. lic.
Bertil Håård, LME, Stockholm 32, tel. 19 00 00.
Berättelse över 7:e Nordiska Keinistinötet i
Helsingfors sommaren 1950 innehållande plenarföredragen in
extenso (90 s.), referat över 80 sektionsföredrag (100 s.) och
en berättelse (50 s.) har utarbetats av Y Talvitie och E
Wartiovaara. Boken, som är skriven på svenska, kostar
2 kr. och kan erhållas från fru Hjördis Ellburg,
Skånegatan 83—85, Stockholm.
Vattenfallsstyrelsens Brännoljekommitté (Yabok) har
utgivit föredragen och diskussionerna vid konferensen i
Västerås den 24—25 maj 1951 (Tekn. T. 1951 s. 511). Det
80-sidiga stencilerade häftet, som kostar 15 kr., kan
beställas från K. Vattenfallsstyrelsen, Ångtekniska
Kontoret, Västerås.
TNC
24. Koefficient, konstant, faktor in.ni., forts.
Ordet koefficient betyder medverkande. En storhet som
benämnes koefficient är i första hand tänkt som en
matematisk faktor, som är oberoende av andra faktorer i
samma produktuttryck. Den kan ha vilken fysikalisk
dimension som helst. Ett typiskt fall är
temperaturkoefficient, dvs. faktor varmed en temperaturändring skall
multipliceras för att man som produkt skall erhålla den
av temperaturändringen förorsakade relativa ändringen av
någon viss storhet. I övervägande antalet fall är dock
koefficienterna dimensionslösa, t.ex. friktionskoefficient,
läckningskoefficient (även kallad -faktor); nya sådana fall
kan bekvämare förses med efterleden -tal, eller när så är
tillämpligt -faktor, -grad.
Ordet konstant betyder "som står fast", och detta namn
borde strängt taget tilldelas endast sådana storheter —
med eller utan fysikalisk dimension — som är
oföränderliga antingen generellt, t.ex. gravitationskonstanten,
gaskonstanten, eller för en viss kropp eller en viss apparat
eller anordning, t.ex. tidkonstant, mätarkonstant,
ledningskonstanter; sistnämnda term sammanfattar vissa av
frekvens, spänning m.m. (tillnärmelsevis) oberoende
storheter för en elektrisk ledning. Ofta har emellertid ordet
konstant blivit använt för storheter som visserligen vid
beräkning av enskilda fall brukar betraktas som
matematiska konstanter, men soin just genom att vara olika
för olika fall utgör karakteristiska mått på någon
materialegenskap, nyttjegrad e.d. Redan invanda sådana namn,
t.ex. dielektricitetskonstant (för ett material vilket som
helst) får naturligtvis behållas, men i nya fall bör man
vara sparsam med efterleden -konstant. Den bör
reserveras för storheter som "står fast" i strängare mening än
andra s.k. koefficienter, faktorer, tal, förhållanden osv.,
vilka ju också oftast brukar räknas som konstanta.
Ordet exponent betyder utmärkande. I uttrycket ekx är
kx exponenten, och k ensamt får icke kallas exponent,
utan koefficient, konstant e.d. När en fysikalisk storhet
blivit kallad exponent föreligger i regel missbruk av ordet
på detta eller annat sätt, varför en varning mot dess
användning som storhetsnamn måste uttalas.
Ordet modul betyder litet mått, måttenhet. Det liar fått
sin mest berättigade storhetsanvändning inom
byggnadstekniken, där det betyder ett visst längdmått, t.ex. 1
decimeter, som alla viktiga mått i byggnaden är valda som
multipler av. Dess användning i övrigt är starkt skiftande
och ger inga hållpunkter för tillämpningen i nya fall.
Elasticitetsmodul och skjuvmodul uttrycker förhållandet
mellan relativ formändring och spänning, kuggmodul är
kvoten av kugghjulsdiameter och kuggtal. I alla dessa fall
är det fråga om storheter med dimension. Inom
matematiken användes ordet modul bl.a. i betydelsen
omräk-ningsfaktor vid övergång från naturliga logaritmer till
logaritmer av annat slag, och för absolutvärdet av ett
komplext tal. Man gör klokt i att undvika ordet som
storhetsnamn i nya fall.
Efterleden -tal i storhetsnamn liar huvudsakligen fått
användning för dimensionslösa storheter — även variabla
— och denna omständighet bör renodlas. Man vinner
därigenom överensstämmelse med sådana uttryck som
talstorhet (dvs. dimensionslös storhet), talvärde, mätetal,
antal. Typiska fall är kuggtal, poltal, täthetstal (ett ämnes
täthet i förhållande till tätheten av ett normalämne),
ögonkänslighetstal (för ljus av viss våglängd jämfört med
ljus som svarar mot maximikänslighet), kontraktionstal
(vid dragprov). Sådana nu förekommande fall där ord
på -tal syftar på dimensionsstorheter, bör befraktas som
undantag; dit hör varvtal, hårdhetstal, värmeövergångstal,
värmegenomgångstal. Att bilda storhetsnamn av
måttenhetsnamn och efterleden -tal får anses helt förkastligt,
t.ex. "ohmtal" i st.f. resistans, "kilovoltamperetal" i st.f.
skenbar effekt. I vissa fall kan -tal, i sin rätta betydelse,
ersättas med -faktor, -grad, -förhållande, -kvot m.m.; se
nedan.
Ordet faktor betyder "görare". Egendomligt nog har det
som storhetsnamn så gott som uteslutande kommit att
användas för dimensionslösa storheter — tänkta som
matematiska faktorer — vilkas maximi-, minimi- eller
idealvärde är 1. Detta sakförhållande är värt tillämpning även
i nya fall. Storheterna fyllfaktor, läckningsfaktor (även
kallad -koefficient), reflexionsfaktor m.fl. har det
teoretiska maximivärdet 1, bruttofaktor och säkerhetsfaktor
har minimivärdet 1, och korrektionsfaktor håller sig
omkring 1 som idealt värde. För rena antalsstorheter och
karakteristiska materialstorheter passar dock -tal bättre
än -faktor.
Efterleden -grad skall också nämnas, fastän den ej är
lånad från matematiken. Den användes för
dimensionslösa storheter, oftast uttryckande hur stor del av fullhet
eller av full (eller normal) verkan som uppnåtts, t.ex.
fyllnadsgrad, mättningsgrad, sysselsättningsgrad,
verkningsgrad, belastningsgrad. — Ordet grad användes som
bekant även som namn på vissa måttenheter.
Efterlederna -förhållande och -kvot förekommer i
storhetsnamn tämligen synonymt, och ger åt dessa betydelsen
av dimensionslösa kvoter av storhetsvärden tillhörande
samma slags storhet. Exempel: förstärkningsförhållande,
blandningsförhållande, fuktkvot (vattenvikt/torra
materialets vikt; jfr fukthalt, som är vattenvikt/totalvikt).
Efterleden -kvot bör dock kunna användas även för
dimensionsstorheter.
I förra TNC-spalten påpekades att självständigt bildade
storhetsnamn i regel är att föredra framför
sammansättningar av här behandlat slag. Nu kan tilläggas att detta
främst gäller dimensionsstorheter. Det var sålunda ett
framsteg när induktionskoefficient ersattes med induktans,
och likaså är täthet eller densitet att föredra framför t.ex.
viktkonstant, särskilt som -konstant vore en i sig själv
föga önskvärd efterled. För de dimensionslösa storheterna
finns det, såsom här visats, ett rikare urval av efterleder
med bättre preciserad innebörd, och därtill ofta korta och
bekväma, t.ex. -tal, -grad, -kvot. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
