Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1952 - Eldrift av tryckpressar, av Carl J E Kiessling - Vid ordförandens avgång, av Erik Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
11
lagrade styreffekten placeras omedelbart intill
indikatorerna för att minska störningarna. Vid sidan om falsen
placeras en indikator och en kontrollåda för tryckarens
bekväma handhavande.
Det använda regleringssystemet måste som ovan nämnts
utmärka sig för stor känslighet. Impulserna erhålles från
märkena tryckta av den första cylindern. Vid 42 000—
44 000 ex./h har ljusimpulsen från ett sådant märke en
varaktighet 5 ’ 10"° s. Den använda metoden måste därför
baseras på en integrering av felvisningen. En sådan
anordning, fig. 19, arbetar på följande sätt. En lampa 2 sänder
ett strålknippe mot märkena i papperet och det diffusa
ljuset uppfångas och kastas av en lins mot en fotocell 4 a av
elrörtyp. Dess katod utsänder elektroner under ljusets
inverkan, varför en svagt pulserande spänning erhålles på
anoden. Genom en kapacitiv koppling erhålles en
pulserande spänning på ett galler till förstärkarröret 4 b och efter
ytterligare förstärkning i rören 4 c och 4 d fås en ström
som lämnar en positiv strömimpuls III för varje linje på
pappersbanan.
Från cylindergivaren 3 erhålles först en direkt ljusimpuls
genom slitsen på den övre fotocellen 5 a och omedelbart
därefter från spegeln en impuls på den nedre. Den från
märkesindikeringen kommande impulsen sammanlagras med
den från cylinderindikatorn och förstärkes i rören 5 b, så
att två impulser av formen I och II erhålles. Ligger
märkena och cylinderläget rätt upphäver de båda
impulserna varandra. Kommer märket före överväger 7 och
II försvagas, kommer det efter så överväger / och II
försvagas. Följden blir att en större eller mindre pulserande
ström passerar den ena eller andra grenen av dubbelcellen
6 a och olika laddningar erhålles i kondensatorerna 6 d
och 6 a. Impulserna förstärkes i rören 6 b och 6 c. På
mätaren 6 / kan man avläsa differensen i spänning mellan
de båda grenarna och får på så sätt ett mått på avvikelsen
mellan de båda trycken.
Strömmen får passera en transduktors regleringslindning
7 c, och tillföres gallren hos två tyratroner 7 b.
Samtidigt erhåller dessa en växelspänning från transduktorerna.
Ar likströmmen lika i de båda grenarna får gallren samma
spänning och ingen ström passerar tyratronrören. Skiljer
de sig åt blir gallerspänningarna olika och det ena eller
andra röret överväger. Strömmen till manövermotorn
passerar armaturen i den ena eller andra riktningen och
motorn går fram eller back. Hastigheten hos motorn beror på
avvikelsens storlek. Härvid sker reglering av registret.
Registermotorns fält får en konstant spänning från en
separat likriktare 7 d. Handmanövrering erhålles genom att
omkopplaren 7 e lägges så att en reglering kan erhållas
genom tryckknapparna för fram och back.
I det andra systemet utbytes cylinderindikatorn mot
ytterligare en märkesindikator. Den ena indikatorn placeras så
att de av det första tryckverket tryckta märkena indikeras;
den andra indikerar läget av de senast tryckta märkena.
Dessa båda impulser jämförs på liknande sätt som ovan
beskrivits. Registervalsens eller cylinderns läge justeras
ävenledes på samma sätt. Någon principiell skillnad mellan
de båda system förefinnes icke i känslighet,
reglerings-snabbhet och noggrannhet. Det är i huvudsak
tryckeritekniska detaljer som spelar in här och kan avgöra vilket
system som bör väljas.
Var och en som är förtrogen med djuptryck vet
att man alltid måste vara noggrann med
inläggningen av cylindrarna, och justeringar måste
göras för att erhålla ett gott utgångsregister. Är
detta gjort, ligger skötseln huvudsakligen i att
hålla de i början omnämnda punkterna under
kontroll. Ett automatiskt register måste därför
också inställas på pappers- och
cylinderindikatorerna och först därefter kan det arbeta
automatiskt. Ändras emellertid papperskvaliteten,
fuktighetshalten eller pappersspänningen, måste
även den automatiska regulatorn omjusteras, om
samma höga noggrannhet skall bibehållas.
Man kommer således till att en god regulator,
vilken konstruktion den än har, kan uppfylla
ändamålet bara den har nöjaktig noggrannhet,
snabbhet och hållbarhet. Huvudproblemet är och
förblir tryckeritekniskt problem, och stor
erfarenhet fordras av tryckerifackmannen, som ingen
regulator helt kan ersätta. Regulatorn nedbringar
emellertid det ideliga justeringsarbetet, avlastar
tryckarens vakttjänst och ökar
registerinställningens snabbhet så att avfallsprocenten minskas.
Vid ordförandens avgång
Vid årsskiftet 1951/52 lämnar Håkan Sterky Svenska
Teknologföreningens ordförandeklubba i nya händer. När
han för tre år sedan av Bo Ekelund anförtroddes det
symboliska vapnet, hade denne gott och väl lagt NIM 3 bakom
sig. Värdskapet för ett nytt, lika väldigt ingenjörsmöte
behövde föreningen inte ikläda sig under den närmaste tiden;
NIM 4 gick i Helsingfors 1951. Men uppgifter saknades inte
för den nye ordföranden. Håkan Sterky visste vad som
fordras av Svenska Teknologföreningens korade ledare,
och han gick till verket beredd att sätta till tid och energi.
De har absorberats girigt!
Föreningen växte: en ny avdelning, den för lantmäteri,
tillkom, juniorledamöter anslöt sig från de tekniska
högskolorna, och kursverksamheten vidgades. Den skärpta
bostadsbristen drabbade också föreningen, som därför de
senaste åren fått vara i oavlåtlig verksamhet för att i eget
hus skapa utrymme för sina växande behov. Den
planerade nya porträttmatrikeln ställde ett segt problem; att
beslutet blev skrinläggning är nog de flesta tacksamma för
nu, men nog sved det den gången! Att övertyga föreningen
om nödvändigheten av att höja årsavgiften, som nu i snart
en mansålder trotsat krig och ekonomiska farsoter, det hör
inte heller till de åtrådda uppgifterna — men det kräver
sin man.
På ett område har utvecklingen gått snabbt: ordnandet
av samarbetet mellan STF och intresseföreningarna har
blivit brännande aktuellt. Det är en angelägenhet som
ägnats mycket arbete under den nu avgående ordförandens
tid. Lösningen skymtar, och förhoppningen är att det nya
presidiet med den nye ordföranden Hugo Edström i
spetsen skall föra uppgiften i hamn.
Med iver har Håkan Sterky strävat att göra föreningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
