Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Absolut hårdhetsskala, av Jakob Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
39
Hårdhet i absolut mått och i Mohs’ skala
Efter att ha valt försöksmetoden och bestämt sig för en
lämplig hårdhetsmätningsapparat, har M M Chrusjtjov
utfört bestämningar4 för att utreda, huruvida ett kvantitativt
samband finns mellan Mohs-tal och den verkliga hårdheten
hos standardmineralen i Mohs’ skala.
Speciell uppmärksamhet har ägnats åt bestämningen av
diamantens hårdhet. Dessa försök har utförts genom
in-tryckning av en diamantpyramid med kvadratisk basyta
och 136° toppvinkel samt med en diamantpyramid med en
liksidig, triangulär basyta, varvid pyramidernas sidytor
och höjder var lika. Intryckningen utfördes under
belastningar av 50, 100, 200 och 500 p. Det visade sig, att den
triangulära pyramiden var helt oskadad vid en belastning
mindre än 200 p och den kvadratiska pyramiden vid en
belastning mindre än 100 p. Alldeles tydliga och
sprickfria intryck har åstadkommits i diamant vid dessa
belastningar.
De erhållna hårdhetstalen varierade med belastningen och
pyramidformen, varvid kvadratisk pyramid och lägre
belastning gav större hårdhetstal. Detta kan förklaras, bl.a.
genom att det kvadratiska intryckets linjära dimensioner
på grund av elastisk återhämtning minskar i större grad
än de triangulära intryckens. Å andra sidan utgör
hårdhetstalen, erhållna vid små belastningar, ett mått på
diamantens ythårdhet, vilken är förhöjd på grund av slipning.
Som följd av dessa omständigheter anses det, att
hårdhetstal erhållna genom intryckning av triangulär pyramid
under en belastning på 200 p ligger närmast sanningen. Detta
hårdhetstal blir enligt ekv. (1) ca 10 000 kp/mm2.
Hårdhetsbestämningar på samtliga standardmineral i
Mohs’ skala (tabell 1) visar, att om Mohs-talen avsatts
mot de erhållna hårdhetstalen i dubbelt logaritmisk skala,
kommer punkterna utom den sista (diamant) att ligga
ungefär på en rät linje. Dennas lutning visar sig vara 1U.
Avsätter man således Mohs’ tal som ordinata och tredje
roten ur hårdhetstalen som abskissa, erhålles en bruten
linje (fig. 2). Mellan Mohs-talen 0 och 9 kan denna linje
mycket nära anges av ekvationen
M = 0,675 \JH (2)
där M är Mohs’ tal och H hårdhetstalet i kp/mm2, erhållet
Fig. 2. Jämförelse mellan hårdhetsstegen i Mohs’ skala och
den nija skalan; - Mohs’ skala, - 0,7 VH,–-0,675
Yh.
genom intryckning av kvadratisk diamantpyramid med
136° toppvinkel. Förlänges linjen till ett /i-värde lika med
diamantens hårdhet, blir Mohs-talet för diamant 14,57.
Det framgår således, att mineralen i Mohs’ skala är
ordnade på ett påfallande systematiskt sätt och att en bestämd
och enkel lagbundenhet gäller mellan de relativa
Mohs-talen och de absoluta hårdhetstalen i kp/mm2. Det är ett
viktigt och värdefullt resultat, vilket knappast kunde
förutses a priori. Chrusjtjov4 föreslår att avrunda
koefficienten 0,675 till 0,7, vilket icke bara förenklar ekvationen
utan även medför ökad möjlighet att klassificera hårda
Fig. 3. Jämförelse mellan
hårdhetstalen i Mohs’ skala och den
nya skalan enligt bestämningar
utförda av a Chusjtjov, b
Dmi-trijev, c Onitsch och d Taylor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
