Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Nya metoder - Regleringsventil för suspensioner, av SHl - Interferometer för kontroll av passbitar, av BQ - Förtenning av metaller genom diffusion ur saltsmälta, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Regleringsventil för
suspensioner; A ventil, B gummislang, C
slangklämma, D asynkronmotor, E
spiralfjäder, F impulsgivare, G kontaktor,
H synglas.
Suspensionens ströinningshastighet regleras genom
variation av förhållandet mellan de tider, under vilka ventilen
är öppen och stängd. Denna reglering kan ske med en
vanlig impulsgivare F av mekanisk eller elektronisk typ, som
reglerar motorn D över kontaktorn G (R C Biiebier i
Chemical Engineering jan. 1951). SHl
Interferometer för kontroll av passbitar. Ljusets
interferens har på olika sätt utnyttjats vid längdmätning.
Särskilt väl ägnar sig metoden för mätning av mycket
små längdskillnader, av storleksordningen 0,1—1 Vid
National Physical Laboratory har utvecklats en
interferometer, som speciellt är avsedd för kontroll av planhet
och parallellitet hos mätytorna på passbitar och liknande
mätverktyg.
Interferensverkan sammanhänger med ljusets egenskap
av vågrörelse. Två lika starka ljusstrålar av samma
frekvens och med samma fasläge adderas så att
ljusintensiteten fördubblas, dvs. de två svängningarna
sammansätter sig till en svängning med dubbelt så stor amplitud.
Om en fasskillnad förefunnits mellan strålarna skulle
intensiteten ha blivit mindre än den dubbla och om
fasskillnaden varit jämnt en halv våglängd skulle
ljusstrålarna utsläckt varandra. Fasskillnaden kan ändras exempelvis
genom förskjutning av en reflekterande yta. En
förskjutning på en kvarts våglängd ger en halv våglängds
fasändring och därmed en ljusstyrkeändring, som direkt kan
observeras av ögat. Detta fenomen utnyttjas i
interferometern.
I NPL:s interferometer utgöres ljuskällan av en
kvick-silverånglampa. Ljuset från denna filtreras tills det är
approximativt monokromatiskt med en våglängd av
ungefär 0,53 En vinkelställd spegel reflekterar ljuset ned i
en kollimator, vars uppgift är att bilda ett parallellt
strålknippe.
Kollimatorn innehåller en kondensorlins, en bländare
och ett objektiv. Kondensorlinsen koncentrerar ljuset från
lampan mot det fina hålet i bländaren, som sitter i
objektivets fokalplan. Ljuset, som lämnar objektivet, kommer
därför att vara parallellt.
Under objektivet finns en glasplatta, provplanet, vars
undre yta är täckt av en halvreflekterande hinna.
Provplanets vinkelläge kan inställas med justerskruvar. Under
provplanet finns ett mätbord med noggrant slipad,
speglande yta. Ljusknippet från kollimatorn reflekteras dels
mot provplanets undre yta, dels mot mätbordet. Det
reflekterade ljuset kastas upp i kollimatorn och reflekteras
ut mot ett okular av en glasplatta, som är ställd i 45°
vinkel och belagd med en halvreflekterande hinna.
Fasskillnaden mellan det ljus, som reflekterats mot
provplanet, och det som reflekterats mot mätbordet beror av
avståndet mellan mätbordet och provplanets undre yta.
Om provplanet inställes så att det bildar en liten vinkel
mot mätbordet syns i okularet ett fält av mörka, parallella
linjer. Varje linje indikerar en fasskillnad av ett udda
antal halva våglängder. Mellan två närbelägna
interferens-linjer har därför avståndet mätbord—provplan ändrat sig
en halv våglängd. Härigenom kan exempelvis provplanets
lutningsvinkel lätt bestämmas.
Passbiten, som skall kontrolleras, anbringas på mätbordet
och fasthålles där av kohesionskrafter. Är dess ytor plana
och parallella erhålles i okularet en bild enligt fig. 1 a,
dvs. det ljus, som reflekteras mot passbiten, ger
inter-ferenslinjer parallella med mätbordets linjer och med
samma delning. Är passbitens ytor plana, men ej parallella,
förblir interferenslinjerna räta men får annan delning
eller annan riktning än grundlinjerna från mätbordet.
Delningen ändras om lutningen av passbitens mätyta ligger i
samma plan som provplanets lutningsvinkel, fig. 1 b.
Linjernas riktning ändras, om mätytans lutningsvinkel ligger
vinkelrätt mot provplanets, fig. 1 c.
En mätyta, som ej är plan, ger böjda interferenslinjer,
fig. 1 d och 1 e. Avvikelserna i planhet eller parallellitet
kan enkelt beräknas kvantitativt med iakttagande av att
närbelägna interferenslinjerna utmärker punkter, i vilka
avståndet mellan provplan och passbiten resp. mätbordet
skiljer sig en halv våglängd, ca 0,26 Då är det möjligt
att uppskatta tiondelar av avståndet mellan
interferenslinjerna är interferometerns känslighet ca 0,02
(Engineering 22 sept. 1950). BQ
Förtenning av metaller genom diffusion ur saltsmälta.
Principiellt kan förtenning ske på fyra olika sätt: genom
varmdoppning, elektrolys, platsbytesreaktion kallad
cementering ("vitkokning") och diffusion.
Varmdoppningen medför stor tennförbrukning och ger
ofta ett med hänsyn till tjockleken ojämnt tennöverdrag,
som kan äventyra måttoleranserna. Vid elektrolytisk
förtenning kan visserligen tennkonsumtionen åtskilligt
nedbringas, men de elektrolytiska baden kräver alltid en
noggrann övervakning. Platsbytesreaktioner ger alltid ytterst
tunna beläggningar. Typiskt exempel är kopparcementering
av stål vid doppning i kopparsulfatlösning.
Diffusions-metoderna slutligen har hittills icke fått någon större
användning vid förtenning.
Man har emellertid utarbetat en ny metod, som bygger
på en kombination av platsbytesreaktion och diffusion,
varigenom tjocka tennöverdrag kan åstadkommas. För
processen lämpar sig bäst grundmaterial av mässing och stål.
Efter vanlig rengöring av metallytan nedföres föremålen i
en tennsaltsmälta vid 350—450°C. Härvid sker en vanlig
platsbytesreaktion, mellan den vid denna temperatur
oädlare grundmetallen och tennjonerna i smältan och det
utfällda tennet diffunderar in i grundmetallen, där det mer
eller mindre legeras med denna.
Tjockleken av det utfällda legeringsskiktet beror på
behandlingstiden. På stål fås 50 ,m tjocka skikt på 2 min,
medan 20 jx på mässing kräver 15 min doppningstid.
Svårigheten i processen har varit att finna en tennsaltsmälta
som är termiskt stabil vid ifrågavarande temperaturer och
detta har tydligen nu lyckats. Den kan förstärkas genom
tillsats av nytt tennsalt efter hand som tennet förbrukas.
Fig. 1. Interferensbilder av
passbitar; övre ändytan är a
plan och parallell med den
undre, b och c plan men icke
parallell med den undre, d
och e icke plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
