Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1952 - Kraft- och jordbruksekonomiska synpunkter vid Finlands regleringsföretag, av Eino W Seppänen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
79
Kraft- och jordbruksekonomiska
synpunkter vid Finlands regleringsföretag
Diplomingenjör Eino W Seppänen, Helsingfors
Då man kastar en blick på en karta över
Finland, de tiotals tusen sjöarnas land, och speciellt
fäster sig vid mellersta Finlands berömda
sjö-område, vaknar otvivelaktigt tanken, att Finland
vore det förlovade landet för regleringar av
vattendrag. Onekligen har Finland stora
förutsättningar för regleringar, vilka dock i någon mån
begränsas av landets i stort sett jämna
ytforma-tion. Bosättningscentra har under tidernas lopp
uppstått på vattendragens stränder. Sjöarnas
stränder är relativt flacka, och då de bästa
odlingsbara markerna ligger på sjöstränder, har
man utsträckt odlingarna så lågt som möjligt.
Denna tendens befrämjades i hög grad av de
talrika sjösänkningar, som utfördes under
senaste århundrade och vilkas ändamål enbart var
att öka odlingsmarken. De sänkta sjöarnas areal
steg t.ex. inom Kumo älvs och Kymmene älvs
vattendragsområden till närapå hälften av dessa
sjörika områdens hela sjöareal. Bland de sänkta
sjöarna fanns några av Finlands största sjöar.
Dessa sjöars effektiva reglering försvåras i hög
grad av att vattenståndsvariationerna blev
mindre och att odlingarna utsträcktes betydligt lägre
än tidigare. Norra Finlands vattendrag stannade
dock utanför dessa ofta föga ändamålsenliga
sjösänkningsföretag. Då bosättningen dessutom där
är glesare, är förutsättningarna för en reglering
betydligt större än i de sydligare vattendragen.
Då det är mycket svårt att i högre grad
förändra det tillstånd, som bosättningen skapat på
stränderna till de sjöar, som skall användas som
regleringsmagasin, bör regleringsprojekten göras
synnerligen detaljerade och vid utformningen av
regleringsmagasin bör största möjliga hänsyn
tas till de ekonomiska faktorerna. Vid reglering
av vattendrag till förmån för krafthushållningen
är det fråga om så stora ekonomiska värden, att
man för att erhålla en tillförlitlig jämförelse
mellan krafthushållningens och lantbrukets
intressen är tvungen att noggrannare än hittills
analysera relationen mellan strandmarkernas
användningsmöjligheter och vattenstånden.
Vattenståndens inverkan på strändernas
odlingsmarker har i allmänhet klarlagts synner-
Föredrag vid NIM 1 i Helsingfors den 11 juni 1951.
627.175(471.1)
ligen rätlinigt och ofta ganska approximativt
på grundval endast av det i vattenrättslagen
bestämda torrläggningsdjupet. Dess storlek torde
vara dikterad av strävan att få det åtminstone
tillräckligt stort. Vattenrättslagen binder ej
torrläggningsdjupet vid grundvattenståndet under
någon bestämd årstid. I praktiken har man
därför utgått från att det i lagen bestämda
torrläggningsdjupet ansetts för ininimidjup, dvs. att
torrläggningsdjupet åtminstone under
sommaren bör vara så stort som lagen föreskriver.
I de stora regleringsmagasinen har t.o.m. en
centimeters vattenförråd stor betydelse för de
vid utloppsälven befintliga kraftverkens
energiproduktion. I de flesta fall uppnår man
betydande fördelar för krafthushållningen endast genom
att vattenstånden i regleringsmagasinet varieras
under de olika årstiderna, utan att de extrema
värdena förändras i högre grad. Man kan
relativt noggrant bestämma inverkan av också
mycket små förändringar i vattenstånden på
kraft-ekonomin. Lantbruket kan ej försvara sin
ställning på samma sätt som krafthushållningen, om
inte inverkan på den kan uppskattas åtminstone
med ungefärligen lika stor noggrannhet. Detta
tvingar oss att granska vår hittillsvarande
uppfattning om vattnets inflytande på
strandodlingarna och att utröna om vattenstånden kan
ordnas så, att de åtminstone i stort sett kan
tillfredsställa såväl krafthushållningens som
lantbrukets fordringar.
Erfarenheter av vattenståndets inverkan
på vegetationen
Då man för 15 år sedan började klarlägga dessa
problem i Finland, stod mycket få
försöksresultat till disposition. Man fäste då
uppmärksamheten vid de verkliga förhållandena på
vattendragens stränder. Man gjorde värdefulla
observationer på stränderna till Finlands största sjö
Saimen speciellt med tanke på vattenstånden
under regleringen. Tendensen hos de naturliga
vattenståndsvariationerna i Saimen är nämligen i
stort sett just sådana, som man genom
regleringen i allmänhet strävar till.
Vid en undersökning av vattenståndens
inverkan på strandodlingarnas vegetation observera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
