Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Aktionsturbiner, av Ingvar Jung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
TEKNISK TIDSKRIFT v
Aktionsturbiner
Tekn. dr Ingvar Jung, Stockholm
Tre i stort sett likvärdiga turbintyper konkurrerar i dag
på marknaden, nämligen axiella aktionsturbiner, axiella
reaktionsturbiner och radiella reaktionsturbiner
(Ljungströmsturbiner). Varje typ har sina säregenskaper,
fördelar och nackdelar.
Aktionsturbinen har ett övertag framför övriga
turbintyper; den kan nämligen utnyttja partialreglering och
därmed utnyttja värmefallet från tilloppstillståndet utan
strypning även vid dellaster. De axiella reaktionsturbinerna
har därför alla numera infört ett första enkel- eller
dubbelhjul med aktion och partialreglering och har därigenom
ur regleringssynpunkt blivit likvärdiga med
aktionsturbinerna. Ljungströmsturbinerna har hittills ej kunnat
utnyttja partialreglering.
För fjärrvärmeturbiner med deras mycket varierande
belastning har aktionsturbinen en del speciella, gynnsamma
egenskaper, som här skall behandlas. Aktionsturbinen har
sålunda i allmänhet den lägsta tomgångsförbrukningen och
lägre låglastförbrukningar än sina konkurrenter. Vid
värmeturbiner är möjligheten att utnyttja en kontinuerlig,
förlustlös partialreglering mellan två eller flera delar av
turbinen den kanske viktigaste trumfen i konkurrensen.
Hur en sådan partialreglering enligt de Lavals
slidrings-konstruktion utföres framgår av fig. 2. Slidringen består
av en med hål försedd vridbar ring med vilken
munstycksarean kontinuerligt kan varieras från 0 till 100 ’%. Med
denna konstruktion ernås en idealisk avtappningsreglering,
som är avsevärt överlägsen avtappningsregleringen genom
strypning, som ofta användes vid reaktionsturbiner.
Kraftbehovet motsvarar värmebehovet
Om kraftbehovet motsvarar värmebehovet får man
såsom nämnts i inledningen största mängden elenergi, om
kondensortryeket anpassas efter värmebehovet. Enligt
fig. 3, alt. 2, kan detta uppnås genom en extra
värmeväxlare och reglerad avtappning. Härigenom erhålles 15—
16 % större mängd elenergi per år vid samma
värmedistribution.
Den reglerade avtappningen är relativt billig att utföra
och arrangemanget är säkerligen räntabelt i de flesta fall,
trots de två värmeväxlarna och den mera komplicerade
Fig. 2. Slidring med ledskenevägg enligt de Lavals
konstruktion.
Fig. 3. Ungefärlig dageffekt för en planerad
fjärrvärmeanläggning i Göteborg; 1 med en värmeväxlare, 2 med två
värmeväxlare och slidringsreglering.
regleringen. Det är givet, att samma fördel kan nås genom
två separata värmeturbiner med var sin värmeväxlare,
men detta utförande blir ju avsevärt dyrare.
Kraftbehov större än motsvarande värmebehov
Om anläggningen är utrustad med två eller flera turbiner,
kan en eller flera drivas som rena kondenseringsmaskiner,
medan de som går för värmedrift lämnas oförändrade.
Finnes endast en turbin, kan anläggningen utföras enligt
fig. 4. I alt. 1 bortföres helt enkelt en viss mängd av
värmet i värmeväxlaren genom kylvatten utifrån. Alt. 2
består av en normal kondenseringsmaskin med
slidringsreglering för avtappning av ånga till värmesystemet. Av
figuren framgår, att alt. 2 är mycket överlägset alt. 1 så
fort det gäller driftförhållanden, som ej ligger nära den
rena värmeturbinen. Som ren kondenseringsmaskin har
alt. / ca 40 °/o större värmebehov än alt. 2.
Diagrammet visar den totala värmeförbrukningen vid
driftfall med olika värmemängder W till värmesystemet.
Kurvorna gäller en 30 MW anläggning, som de Laval
skall leverera till Helsingfors stad. Angdata är 60 at a,
485°C och kylvattentemperaturen är 2°C, då anläggningen
i huvudsak kommer att vara i drift under vintermånaderna.
Kondenseringsturbiner med reglerad avtappning
för fjärrvärme
Av det föregående har framgått, att så fort kraftbehovet
avsevärt överstiger vad som motsvarar värmebehovet, är
det betydligt gynnsammare att utnyttja ett gott vakuum
och uppvärma med avtappningsånga, än att bortföra
värme från värmeväxlaren med hjälp av pumpvatten. I
fig. 4 visas i princip reglerad avtappning och
värmeförbrukning vid olika avtappade värmemängder till
värmesystemet. Avtappning kan ske i princip på tre sätt, fig. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
