Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1952 - Andras erfarenheter - Synlig strålning orsakad av radioaktiva ämnen, av SHl - Nybyggen - Reaktionsvindtunnel, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 TEKNISK TIDSKRIFT v
Fig. 1. Saab:s vindtunnel; t.Ii.
insugning str att med
ledskenor, i mitten mätbgggnad och
motorrum, t.h. utlopp; på
taket returledning för
varmluft.
na Collins och Reiling, vilka sände snabba elektronstrålar
genom olika material och fotograferade det utsända
ljuset (W H Jordan i Scientific American okt. 1951). SHl
Nybyggen
Reaktionsvindtunnel. Vid Saab i Linköping har — i
avvaktan på att Flygtekniska Forskningsanstalten skall få
sin efterlängtade utbyggnad (Tekn. T. 1951 s. 1133) —
byggts en industrivindtunnel för transoniska hastigheter
efter delvis nya principer. Sålunda åstadkommes
luftströmmen icke på vanligt sätt genom t.ex. eldrivna fläktar, utan
genom ejektorverkan från fyra De Havilland
"Goblin"-reaktionsmotorer.
Fördelen med metoden är att man relativt snabbt — på
något mer än ett år — och till relativt låg kostnad på
grund av den begränsade modellstorleken har kunnat få
fram en anläggning för det avsedda ändamålet, nämligen
målforskning till hjälp för företagets
konstruktionsverksamhet. Nackdelarna är främst hög bullernivå (jfr Tekn. T.
1951 s. 989) — som man har nedbragt genom noggrann
ljudisolering —, relativt höga driftkostnader —
bränsleförbrukningen vid högsta lufthastighet är över 8 000 1/h —,
samt något sämre mätnoggrannhet än vid de större
grundforskningstunnlarna av mera ortodox konstruktion.
Tunneln, fig. 1, som är byggd av plåt, har en total längd
av 50 m. Luften sugs in genom ett inlopp, försett med
ledskenor och skyddsnät. Denna del kan rullas bort för
utförande av fullskaleförsök med luftintag. Lufthastigheten
vid inloppet är 6—7 m/s.
Mätsträckan är inrymd i ett entresolerat envåningshus.
Dess maximala sektionsarea är 70 X 100 cm. Med hjälp
av rattar kan avståndet mellan mätsträckans golv och tak
kontinuerligt ändras och höjden sålunda nedbringas till
70 cm vid överljudhastighet. Fasta munstycken kan sättas
in för olika Mach-tal, t.ex. 1,2, 1,3 och 1,4, med
kontinuerlig variation dem emellan genom att munstyckena
Synlig strålning orsakad av radioaktiva ämnen. När
uranstavar från grafitreaktorn i Oak Ridge släpps ned i
en djup, vattenfylld kanal bakom reaktorn, kan man
iaktta ett diffust blåaktigt sken kring dem. Särskilt lysande
blir detta fenomen när hela reaktorn är nedsänkt i en
vattentank, och man har t.o.m. fotograferat en sådan
reaktor i sitt eget ljus. Detta uppstår tydligen genom inverkan
av den radioaktiva strålningen på vattnet, men man
känner inte säkert processens mekanism.
Det anses emellertid troligt att åtminstone huvuddelen
av ljuset uppstår på samma sätt som det svaga blåvita
sken som ryssen Cerenkov 1934 iakttog i vatten utsatt för
gamma-strålar. Detta fenomen är vid första påseende inte
överraskande, då det är väl känt att många ämnen
fluorescerar i gamma- eller röntgenstrålar eller t.o.m. i
ultraviolett ljus.
Cerenkov kunde emellertid visa att det från vattnet
utstrålande ljuset är av helt annan typ än fluorescensljus.
Det förras spektrum är sålunda kontinuerligt, medan det
senares består av band. Särskilt anmärkningsvärt är att
ljuset från det gamma-bestrålade vattnet huvudsakligen
har samma riktning som de infallande gamma-strålarna
i stället för att utstråla i alla riktningar. Vidare är det
starkt polariserat.
Samma fenomen iakttogs vid gamma-bestrålning av andra
genomskinliga material, t.ex. glas och glimmer. Dess
förklaring gavs 1937 av ryssarna Frank och Tamm, som
framhöll att en gamma-foton på t.ex. 1 MeV vid central
kollision med en elektron kan överföra 0,8 MeV till
denna. Dess hastighet skulle då bli 2,77 X 105 km/s och alltså
större än ljushastigheten i vatten som är 2,25 X 10E km/s.
Frank och Tamm kunde också visa att laddade partiklar
som rör sig med större hastighet än ljusets genom ett
medium måste avge strålning av den tvp som Cerenkov
iakttagit.
Ljuset tycks alltså inte komma från gamma-strålarna utan
från elektroner med stor hastighet. Denna slutsats kunde
bekräftas genom experiment utförda 1938 av amerikanar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
