Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1952 - Andras erfarenheter - Lågeffektreaktorers användning, av SHl - Legeringstillsatsers inverkan på metallers mekaniska egenskaper, av J Murkes - Underjordsförgasning av kol, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TEKNISK TIDSKRIFT
vunnet vetande om kärnrekylen vid betasönderfall. Detta
fenomen är av intresse, därför att det kan medföra
sönderfall av värdmolekylen och möjligen till en följande
reaktion mellan brottstyckena. Man tror att ett studium av
rekylen vid betasönderfall också kan ge ytterligare bevis
för neutrinons existens.
Många av de radioisotoper som saluförs av AEC fås ur
klyvningsprodukterna från reaktorer, t.ex. ®°Sr och ^Cs.
Elementen teknetium och prometeum kan inte fås i
nämnvärd mängd annat än ur klyvningsprodukter. Man har
också föreslagit att använda dessa som strålningskälla.
Aktiverade isotoper fås genom bestrålning av inaktivt
material i en reaktor. Många sådana framställs och
används som spårelement. Om man skall utnyttja isotoper
med mycket kort livslängd eller vill framställa dem in situ
i ett material, är tillgång till en närbelägen reaktor
synnerligen fördelaktig (jfr Tekn. T. 1951 s. 986). Många
element som ger aktiva isotoper med lämplig halveringstid
kan upptäckas och bestämmas kvantitativt i ett prov
innehållande många andra ämnen sedan de aktiverats i
reaktor.
Reaktorns egenskaper är i och för sig av mycket stort
intresse och långt ifrån fullständigt kända. Mycket mera
vetande måste samlas innan reaktorns kinetik är fullständigt
utredd eller en viss reaktors beteende kan förutsägas. För
närvarande kan man göra pålitliga beräkningar bara för
enkla, idealiserade fall. Verkan av de olika delar som
måste ingå i ett praktiskt system kan nu bara
approximativt förutsägas enligt halvempiriska metoder.
I ett system där kedjereaktioner försiggår uppstår nästan
alla slag av strålning. Om reaktorn är väl modererad har
de olika strålningstyperna alla möjliga energivärden upp
till ett maximum. Undersökning av strålningens rums- och
-energifördelning i reaktorns inre och i omgivande
material samt verkan av denna fördelning på betingelserna i
en given reaktor är av stor betydelse.
Kännedom om temperaturens verkan på reaktiviteten är
en av de viktigaste förutsättningarna vid konstruktion av
en reaktor. Den totala temperaturkoefficienten beror av
flera faktorer, såsom bränslets täthet, moderatorn,
kylmediet och reflektorn, bildning av gasblåsor i en vätska,
kärnors resonans inom vissa energiområden osv. Många
av dessa faktorers inverkan kan bestämmas i en
lågeffekt-reaktor (C K Beck i Nucleonics nov. 1951). SHl
Legeringstillsatsers inverkan på metallers mekaniska
egenskaper. Genom bearbetning av katalog- och
experimentdata har man funnit vissa bestämda lagbundenheter
för små legeringstillsatsers inverkan på binära
metallege-ringars mekaniska egenskaper.
Ett mått på tillsatsernas inverkan på brottgräns och
relativ förlängning är lutningskoefficienterna B resp. F hos
idealiserade små kurvsegment vilka erhålles när man på
ordinatan avsätter storleken av ifrågavarande egenskaper
och på abskissan tillsatsens koncentration upp till ett visst
bestämt litet värde (fig. 1). För en viss metall varierar
dessa koefficienter med de tillsatta grundämnenas
atomnummer (fig. 2). Varje kurva gäller för en viss
grundmetall, i fig. 2 bly, tenn och aluminium, legerad med små
Fig. /. Inverkan av en tillsats på grundmetallens
egenskaper (ob och 8); 1 kurva för det verkliga sambandet, 2
idealiserad rät linje, tg oc är koefficient för tillsatsens
inverkan på grundämnets brottgräns B eller förlängning F.
Fig. 2. Tillsatsernas inverkan på mekaniska egenskaper
hos metaller tillhörande periodiska systemets tredje och
fjärde grupper; - bly,–-tenn,–-aluminium.
mängder av olika element med ökande atomnummer.
Liknande kurvor har erhållits för Fe, Ni, Pt, Pd, Mg, Zn, Cd,
Cu, Au och Ag.
Man har funnit följande lagbundenheter:
koefficienterna för ädelgaserna är mycket små;
de flesta tillsatserna medför högre hållfasthet och mindre
plasticitet hos legeringarna;
kurvor angivande koefficienternas variation har vanligen
ett extremvärde för tillsatselement i periodiska systemets
korta perioder och två maxima samt ett minimum för
tillsatselement i långa perioder, förutsatt att grundmetallen
icke tillhör samma period;
alla lantanider har samma verkan på alla metaller;
kurvorna för koefficienterna har likartat utseende för
grundmetaller hörande till samma grupp och har
extremvärden för samma tillsatselement;
ju högre grundmetallens periodnummer är desto lägre är
absoluta extremvärdet för ett och samma tillsatsämne;
ett linjärt samband existerar mellan koefficienterna B
och F.
Bent allmänt kan man säga, att största inverkan på
grundmetallens egenskaper har sådana tillsatser som hör till en
grupp i periodiska systemet liggande mellan grupp 0 och
utgångsämnets grupp. Dessa tillsatser ger största
asymmetrin hos ifrågavarande ämnes yttre elektronfält (B B
Gulajev i Doklady Akademii Nauk SSSB 1950 h. 1).
J Murkes
Underjordsförgasning av kol. För att få fram ett billigt
bränsle, som kräver minimum av arbetskraft vid
framställningen har man på flera håll, bl.a. i USA och
Byssland, experimenterat med underjordsförgasning av kol
(Tekn. T. 1949 s. 842, 1950 s. 222). Problemet är aktuellt
även i Storbritannien, där man har uppskattat att ned »till
1 200 m djup mellan Vs och 2/3 av allt stenkol inte kan
utvinnas ekonomiskt med vanliga brytningsmetoder, till
stor del beroende på hög halt föroreningar eller hög
svavelhalt.
Om endast en liten del av detta kol kunde förgasas och
gasen användas för drift av elverk vid kolfältet, skulle
motsvarande mängd kol kunna frigöras för andra
ändamål. På längre sikt anser man att gasen även skulle kunna
användas för andra ändamål än kraftalstring.
I ett kolfält nära Chesterfield (Tekn. T. 1950 s. 705) har
man gjort ganska omfattande prov, varvid följande
resultat erhållits. Under mer än sex månader har gas
producerats kontinuerligt direkt ur en kolflöts 24 m under
jordytan. Denna flöts var för mycket förorenad och
genomträngd med skiffer och sannolikt även för våt för att
kunna utvinnas på vanligt sätt. Nära 200 t kol har för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
