Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1952 - Hänt inom tekniken - Industrins Legeringsnämnd för Stål - Tävling om ekonomiska småhus - Anslag till byggnadsforskning - Fjärde Världspetroleumkongressen - SEN-normförslag - TNC: 7. Utgåva, upplaga, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
TEKNISK TIDSKRIFT
snabbstål samt för kobolt snabbstål för speciella ändamål.
Möjligheten att tillverka dessa stål i hittills gängse
kvaliteter är sålunda starkt begränsad.
För att minska konsumtionen av de knappa
legeringsmetallerna har man i vårt land ansett det önskvärt att på
frivillig väg åstadkomma erforderliga besparingar för att
därigenom undvika den otymplighet och den vidlyftiga
kontrollapparat som svårligen kan undvikas vid beslag
och ransonering. Efter hänvändelse från Statens
Handels-och Industrikommission har därför Jernkontoret, Sveriges
Mekanförbund och Sveriges Järn- och
Metallmanufakturförening tillsatt ett organ, Industrins Legeringsnämnd för
Stål; ordförande i nämnden är kommerserådet I Sahlin,
som har utsetts av Statens Handels- och
Industrikommis-sion. Nämndens uppgift är att idka allmän propaganda
för återhållsamhet i förbrukningen av legeringsämnen och
legerade stål; utöva rådgivning för övergång från högre
legerade till lägre legerade stål; ta initiativ till normering
av stålkvaliteter med ur försörjningssynpunkt lämplig
sammansättning; utfärda rekommendationer för användningen
av legerade stål för olika ändamål.
Nämnden utfärdar i meddelanden rekommendationer för
tillverkning och användning av legerade stål och lämnar
informationer om sådana ändringar i försörjningsläget,
som kan påverka valet av stålkvaliteter. Hittills har
publicerats meddelanden om legeringsmetallsparande
snabbstål, rostfria, syrafasta och eldhärdiga stål.
Legeringsnämndens adress är Kungsträdgårdsgatan 6, Stockholm C.
Tävling om ekonomiska småhus. Trots den statliga
subventionspolitiken blir det allt svårare att få råd att
bygga enfamiljshem, som för många säkert är den bästa
bostadsformen. För att söka ge ett bidrag till försöken
att förbilliga enfamiljshus har stiftelsen Hem i Sverige i
samarbete med Bostadsstyrelsens tekniska bvrå utlyst en
tävling, som syftar till en radikal omprövning av storlek,
planlösning, konstruktion, uppvärmningssystem och
utrustning utan hänsyn till nu gällande lagar och förordningar
och likaså en omprövning av nu gängse bostadsstandard.
Speciellt intressant är åsidosättandet av alla
byggnadsbestämmelser vilka delvis får skulden för de höga
kostnaderna.
I tävlingen, som är öppen för enskilda eller
samarbetsgrupper, utdelas sammanlagt 25 000 kr. i pris (första pris
minst 10 000 kr.). Avsikten är att ett antal av förslagen
skall ligga till grund för provhus, som kommer att
uppföras på lämpliga platser.
Tävlingsnämnden består av professorerna N Ahrbom och
S O Asplund, arkitekt L Bergvall, byråchef A Grape samt
fruarna A L Lyberg och U Molin (sekreterare).
Anslag till byggnadsforskning. Under förutsättning att
Statens Kommitté för Byggnadsforskning erhåller anslag
för budgetåret 1952/53 kommer bidrag till forsknings- och
utredningsarbeten att fördelas under juli månad 1952.
Personer eller institutioner, som önskar erhålla bidrag, skall
senast den 26 april 1952 inge ansökan härom till
kommittén, Arsenalsgatan 1, Stockholm. Upplysningar lämnas
av kommitténs sekretariat, tel. 11 60 54.
Fjärde Världspetroleimikongressen kommer att hållas
i Rom i maj 1955. Liksom Tredje
Världspetroleumkongres-sen i Haag 1951 skall den arbeta på tio sektioner (se Tekn.
T. 1950 s. 1044). Utöver sedvanliga specialföredrag skall
till kongressen utarbetas översikter av utvecklingen inom
olika områden av petroleumindustrin sedan senaste
kongress. Upplysningar lämnas av sekreteraren i
Världspetro-leumkongressens Svenska Kommitté, ingenjör F Eklund,
AB Svenska Shell, Stockholm.
SEN-normförslag. Svenska Elektriska Kommissionen har
utsänt förslag till standard för isolerrör och dosor och
pansarrör och dosor samt till rekommendationer för pan-
sarrörgängor. Remisstiden utgår den 1 maj 1952.
Intresserade kan rekvirera förslaget från Svenska
Teknologföreningen.
TNC
7. Utgåva, upplaga
Ett ord som numera allt oftare höres och ses är utgåva,
och det är många som förvånar sig — eller kanske
förargar sig — att folk inte som förr kan säga upplaga.
TNG har fått flera förfrågningar om saken.
Upplaga hör samman med verbet upplägga och betyder
alltså egentligen vad man lägger upp. Alla torde vara
överens om att ordet upplaga passar utmärkt när man
talar om det antal exemplar av en publikation, alltså av
en viss bok, tidning, rundskrivelse e.d., som på en gång
framställes. Man kan säga: upplaga 10 000, jätteupplagor,
hela upplagan är slut.
Utgåva kommer av verbet utgiva och borde alltså
innebära något som en författare eller en förläggare ger ifrån
sig, lämnar ut, till allmänheten. Alla som använt eller gjort
bekantskap med detta ord torde vara på det klara med
att det icke har med antalet exemplar att göra utan i
stället syftar på det för alla exemplar lika innehållet och
utförandet.
Därmed tycks emellertid enigheten vara slut. Hittills har
upplaga använts även i den betydelse som här angetts för
utgåva — man har t.ex. kunnat tala om en förkortad
upplaga för skolbruk, vilket ingalunda betytt ett minskat antal
exemplar utan ett beskuret innehåll — och utgåva har
varit en specialterm bland språkmän, använd endast i
fråga om utgivning av äldre texter (ev. kommenterade),
t.ex. Bellmanssällskapets utgåva av Fredmans epistlar och
B Risbergs utgåva av samma verk. Mot dessa
förhållanden, som alltjämt har sina förespråkare, står nu en
strävan hos den grafiska industrins män att komma ifrån den
ibland riskabla dubbeltydigheten hos upplaga, vilket ord
man vill använda enbart om antalet exemplar, medan det
i övrigt skulle ersättas med ordet utgåva utan
nyssnämnda inskränkning.
Eftersom detta inte uteslutande är en fråga om teknisk
nomenklatur tillkommer det inte TNG att ge några
rekommendationer innan förhållandena hunnit stabiliseras.
Vad som för närvarande synes viktigast är att man
uttrycker sig så, att missförstånd ej kan uppstå. Den som
använder ordet upplaga i båda betydelserna får se till att
sammanhanget klargör vilkendera som avses. Frågan:
Vilken upplaga? är oklar; man får precisera den till: Hur
stor upplaga? eller: Vilken upplaga i ordningen? Och den
som använder ordet utgåva i den vidare bemärkelsen får
åtminstone än så länge räkna med att möta förvånade
ansikten; risken för verkligt missförstånd förefaller här dock
mindre.
Ett par termer som i båda fallen kan komma väl till pass
är tryckning och omtryck. Ordet tryckning ka"n utom sin
abstrakta innebörd av viss företagen åtgärd även ha den
mera konkreta betydelsen: resultatet, utan särskild tonvikt
på antalet exemplar, av i ett sammanhang företagen
tryckning. Med omtryck — alltid konkret — bör förstås
tryckning med samma utförande hos publikationen som vid
föregående tryckningstillfälle. Ett omtryck kan alltså vara
en andra tryckning eller en tredje tryckning osv. Företages
ny sättning, särskilt ifall stil, ordplacering på rad och
sida, stavning, ordval o.d. i väsentlig mån ändras, och
naturligtvis framför allt om själva innehållet undergår
någon avsiktlig förändring, så blir resultatet inte omtryck
utan en ny upplaga enligt hittills använd terminologi, eller
en ny utgåva enligt dem som föredrar denna term och som
t.ex. vill kunna uttrycka sig på följande sätt:
Utgåva 1, 1950, upplaga 10 000
Utgåva 1, omtryck 1951, upplaga 5 000
Utgåva 2, 1952, upplaga 20 000 J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
