Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1952 - Det franska högspänningsnätet — aktuella tekniska problem, av Roger Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 april 1952
415
Vid planering studerar man i Frankrike alltid
olika möjliga alternativ under förutsättning av
fullständig samköming. Sektionering hålles i
reserv för speciella driftfall såsom borrkoppling
av en ledning eller transformator vid störning
eller för arbete.
Undersökningarna vid planering av det
franska nätet försvåras främst av tre
omständigheter, nämligen slingdrift vid alla spänningar,
med vattentillgången starkt varierande
belastningsförhållanden, samt stor återverkan på
överföringsbehovet av även ett litet fel i
uppskattningen av belastningsutvecklingen inom ett
område. (Antag exempelvis att man vid ett
studium av nätets utformning oin 4 år uppskattar
belastningen i Sydfrankrike 3 % för högt. Man
får då ett outnyttjat vattenkraftöverskott om
0,6 X 109 kWh, som skall överföras norrut.
Därför torde fordras en ny 225 kV dubbelledning.)
Långtidsplaneringen blir därför svår. För att
underlätta den och skänka den ökad
tillförlitlighet, har man skapat en statistikavdelning. Denna
är väl utrustad med bl.a. hålkortsmaskiner och
registrerar löpande olika nätdata såsom
vattentillgång, produktion i vatten- och
ångkraftstationer, kraftöverföring på ledningsnätet under
dygnets olika timmar, belastning inom olika
distrikt, etc. Vidare utnyttjar man i stor
omfattning nätmodeller för att till ett minimum
reducera den tid, som åtgår för studium av olika
projekt och varianter för utbyggandet av ett
komplicerat masknät.
Nätmodeller
EdF äger nu tre nätmodeller. Två av dessa är statiska,
nämligen en för likström och en för växelström, och en
dynamisk, "Microréseau".
Likströmsmodellen (fig. 8) reproducerar hela det franska
225 och 150 kV nätet, varjämte systemet omkring Paris
tagits ut separat. Med dess hjälp kan man snabbt erhålla
en approximativ belastningsfördelning för ledningar och
Fig. 8. Nätmodell för likström. 1 225 och 150 kV nätet, Il
nätet inom Paris-området; 1 motstånd, representerande
generator eller belastning, 2 hjälpkretsar, 3 variabla
motstånd för representation av nya ledningar, 4 MW-metrar.
systemtransformatorer. Vidare kan den utnyttjas för
approximativ beräkning av kortslutningseffekter. Modellen
är så utförd, att resistanserna, som representerar
generatorer och belastningar, arbetar vid nära konstant
spänning. Detta möjliggör gradering av
strömmätningsinstru-menten direkt i MW. Den använda proportionalitetsfaktorn
ström—effekt (50 MW = 10 mA) medger begagnande av
svagströmsmateriel, vilket ger små dimensioner. Modellen
hålles ständigt aktuell genom komplettering för varje
beslutat nytt anläggningsobjekt. Inverkan av planerade
ledningar kan studeras med hjälp av de i kanten på modellen
placerade variabla resistanserna och hjälpkretsarna.
Växelströmsmodellen (fig. 9) kan avändas för
efterbildning av godtyckligt nät (franskt eller utländskt, för
kraftöverföring eller distribution). Man kan med dess hjälp med
god noggrannhet studera åtskilliga data för ett nät i
jämvikt, exempelvis fördelning av aktiv och reaktiv effekt,
bestämning av data för olika anläggningsobjekt, beräkning
av kortslutningseffekter, inverkan av planerade
nätutbyggnader m.m. Genom användning av en steg-för-steg metod
kan man studera nätets uppförande vid störd drift, främst
stabilitetsproblem. Texten under fig. 9 ger summariskt
modellens omfattning. Det stora antalet lednings- och
transformatorelement (240 st.) tillåter en komplett
efterbildning av hela det franska 225 kV nätet inklusive
sannolik utökning under de närmaste tio åren. För vissa studier
vore det önskvärt att ha en ännu större modell. Som
exempel kan nämnas att man för en allmän undersökning av
kortslutningseffekterna i det franska nätet 1954—55
inberäknat hela 150 kV systemet skulle ha behövt 712
lednings- och transformatorelement. I detta fall har man i
stället nöjt sig med en fullständig efterbildning av enbart
en tredjedel av nätet, medan resten representerats, för
övrigt mycket noggrant, genom reduktion till ett fåtal
im-pedanser. Genom att successivt tre gånger bygga upp nätet
har man kunnat uppmäta kortslutningseffekten vid varje
strömbrytarplats i 225 och 150 kV näten. Eftersom det
rörde sig om närmare 700 brytare och man för var och
en av dem måste beakta två fellägen (på lednings- resp.
samlingsskenesidan) och två driftfall (ett med
huvudsakligen ångkraftkörning och ett med huvudsakligen
vatten-kraftkörning), behövde man bestämma ca 2 800
kortslutningseffekter. En dylik studie är nödvändig för att man
skall kunna bestämma inköpsprogrammet för brytare. Den
skulle ha varit praktiskt ogenomförbar utan hjälp av
nätmodell.
"Microréseau" är det senaste tillskottet till EdF:s
hjälpmedel av denna art och är sannolikt det enda i sitt slag
för närvarande. (Det må dock påpekas, att ryssarna arbe-
Fig. 9. Nätmodell för växelström (500 p/s); 1 låda med
lednings- eller transformator element, 2 generatorelement,
3 sparkopplad transformator, 4 belastningselement, 5
mät-putpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
