Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1952 - Nya metoder - Självförseglande papper, av SHl - Centrifugalextraktor, av SHl - Andras erfarenheter - Eltändsystem i flygmotorer, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1952
t
441
Det självförseglande papperet saluförs i rullar eller ark.
På senare tid har industrin ägnat det ett växande intresse.
Då bara tryck, t.ex. med rullar av mjukt gummi, behövs
för att åstadkomma en förslutning, är papperet särskilt
lämpligt till flata förpackningar. Vidare kan det med
fördel användas för kontinuerlig förslutning. I detta fall
behöver det material som skall förpackas bara placeras
mellan två pappersremsor vilkas kanter trycks samman
kontinuerligt. Man kan också ordna automatisk ituskärning av
det förseglade bandet till små förpackningar på ett sätt
analogt med det som används vid tappning av mjölk i
pappersförpackningar (Tekn. T. 1951 s. 584).
Självförslutande papper synes framför allt lämpligt till
små enhetsförpackningar av produkter som kaffe och
socker. Att försegling kan ske utan uppvärmning är av
särskilt intresse för inslagning av glass, choklad m.m. som
lätt skadas av värme (Modern Packaging nov. 1951). SHl
Centrifugalextraktor. Destillation och extraktion är två
i princip likartade separeringsförfaranden, som länge
använts inom kemisk teknik. Medan det förra fått mycket
stor användning, har det senare hittills utnyttjats i ganska
blygsam omfattning. Orsaken härtill torde främst vara, att
man saknat lämplig apparatur för blandning och
separering i många steg av vätskor, som inte är lätta att hantera
på grund av tendens att emulgera. Det har inte heller
funnits en apparatkonstruktion, som tillåter snabb
motströms-extraktion av känsligt material, ehuru Podbielniak och
Coutor föreslog lösningar av detta problem redan 1930.
I Podbielniaks apparat, som bl.a. används vid extraktion
av penicillin ur det starkt utspädda kulturfiltratet, flyter
de båda vätskorna i motström genom en roterande spiral.
Coutor har byggt sin apparat på separatorprincipen. I varje
extraktionssteg finns en roterande och en fast apparatdel;
den förra består av fördelare och separeringskammare, den
senare av uppsamlare och blandare. Först gjordes
upp-samlarna i form av rör (fig. 1), senare utbyttes dessa mot
skivor liknande vingarna på en centrifugalpumps rotor.
Blandningen sker genom insprutning av vätskorna.
Vid slutet av 1950 kom en ny extraktor i marknaden.
Konstruktionen, som utförts av två tyska firmor, bygger på
separatorprincipen. Apparaten kallas Luwesta EG 10006. I
det lägsta steget (fig. 2) sker blandningen med en skiva, i
de två övre genom uppsamling av båda vätskeskikten med
samma skiva. Denna anordning, som är ny, har fördelen
att spara kraft och tillåta skumfri tappning. Med en
stryp-ventil i det centrala röret kan man reglera skiljeytorna i
de tre stegen, och det är möjligt att inställa dem så, att
den tyngre vätskan helt och hållet förtränger den lättare
Fig. 1. Borttagande av vätskeskikten i en
centrifugalextraktor enligt Coutor.
Fig. 2. [-Genomskärning-]
{+Genom-
skärning+}
av
Lu-westa-extrak-torn.
ur trumman. Härigenom kan fullständig extraktion uppnås,
vilket är av betydelse vid arbete med antibiotika.
Apparaten drivs av en 12 kW motor över en
friktionskoppling och växel. Avverkningen beror på de båda
vätskornas mängdförhållande och är troligen högst 5 ms/h total
vätskemängd vid 3 800 r/m. Extraktorn kan lätt tas
sönder och rengöras på 1—1,5 h.
Luwesta-extraktorn lär ha givit goda resultat vid
återvinning av ättiksyra vid framställning av cellulosaacetat
och vid extraktion av penicillin. Den rekommenderas
vidare för extraktion av neutrala oljor ur tvållösningar,
alkaloiden hormoner eller vitaminer ur deras lösningar, av fett
ur kaffeextrakt för att få ett hållbart torrt extrakt; vid
rening av fett, fettsyror och oljor genom selektiv
extraktion; vid tillverkning av antibiotika, såsom streptomycin,
kloromycetin och aureomycin; för extraktion av
naften-syror och salter ur mineralolja, av ullfett ur tvättvätska
och oxidationsprodukter av paraffin från fettsyror (H
Eisenxohr i Industrial Chemist juni 1951). SHl
Andras erfarenheter
Eltändsystem i flygmotorer. Blysaltbeläggningar på
tändstiften, som erhålles vid etyliserade bensiner, utgöres
huvudsakligen av föreningar av blybromider och blyoxider
(2 PbO, PbBrE). Dessa föreningar anses ha relativt ringa
inverkan på tändstiftens funktion jämfört med den
elektriskt ledande metalliska blybeläggning, som de under
inverkan av kol, järn m.m. ger upphov till. Det har
konstaterats, att ända till 4 Vo av beläggningarna på en del
större flercylindriga flygmotorers tändstift utgjordes av
metalliskt bly.
De driftförhållanden som befordrar de blybildande
reduktionsförloppen är låga temperaturer i cylindrarna och
hos insugna bränsle-luftblandningar, allt för rika
blandningsförhållanden vid tomgång och alltför magra vid full
belastning. Även en mycket ringa koncentration av bly
kan förhindra gnistbildning genom elektrisk läckning,
under det att den icke är tillräcklig för direkt kortslutning
av elektroderna.
Metalliskt bly är svårt att avlägsna från tändstiften. Man
har därför sökt förhindra blyavsättningar genom att i
bränslet inblanda ämnen, som reagerar med bly under
själva förbränningen. Man ställer stora förhoppningar på
trikresylfosfat ("TCP") som tillsats till etylvätskan, i
ungefär samma proportion (25—26 °/o) som den eljest
vanliga etylenbromiden. Väsentliga förbättringar har
härigenom erhållits.
Sprickor och skärvor från tändstiftens keramiska
material ger ofta upphov till förtändning, då de små lösa
partiklarna blir överhettade. De höga cylindertemperaturer
som uppkommer vid förtändning gör att isolatormotstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
