- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
474

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 20 maj 1952 - Aerodynamiska problem vid konstruktion av överljudsflygplan, av Hans Olof Palme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

TEKNISK TIDSKRIFT

mängd invändigt har hastigheten M — 1. över
kurvorna erhålles lägre hastighet; under dem
erhålles alltjämt M — 1, men reducerad luftmängd
och därmed reducerad dragkraft. Vid
överljud-fart anger gränskurvorna den area vid vilken
den yttre strömningen ligger an mot luftintagets
läppar vid rätt luftmängd. Under kurvorna
ligger stötkonen fortfarande an, men luftmängden
blir reducerad. Vid dessa drifttillstånd erhålles
dessutom inuti luftintaget kraftiga stötar, som
ytterligare minskar dragkraften. Ovanför
kurvorna erhålles "frånliggande" stöt, varvid yttre
motståndet ökar proportionellt mot
överskottsarean enligt figuren, medan däremot stöten för
den inre strömningen blir av minimal styrka.

En fast luftintagsarea, i den mån en sådan kan
användas, bör läggas enligt den streckade linjen
i figuren. Härvid erhålles, som framgår av fig. 7,
ett yttre tilläggsmotstånd vid överljudfart och en
dragkraftsnedsättning som vid underljudfart på
hög höjd blir stor men vid överljudfart
väsentligen beror enbart på förlusterna i den
oundgängliga raka stöten framför intaget.

Luftintaget bör om möjligt anbringas frontalt i
flygplanets nos. En på kroppen sidliggande
placering torde vara realiserbar, men kan förväntas
ge svårlösta problem ined komplicerade,
eventuellt instationära stötformationer och en
besvärlig samverkan mellan stötar och längs
kroppen bildat gränsskikt, troligen ledande till
avlösning av detta.

Maximal lyft kraf t

Den maximala lyftkraft man kan få i
landningen beror av hur vingen utformas, vilka
höglyft-anordningar som anbringas och vilka styrytor
som kan användas med hänsyn till stabilitet och
trimning. Av vingparametrarna har
sidförhål-landet störst betydelse för maximala lyftkraften
och trapetsförhållandet minst. För vingar med

Procentuell
drogkraftsforlust
üT

Fig. 8.
Maximal lyft-kraftskoeffi-cient för
landningen
vid olika
sid-förhållan-den.

Fig. 7. Procentuell dragkraftsminskning och
motståndsökning vid luftintag med fast area enligt fig. 6.

stort sidförhållande har pilform ett markerat
ogynnsamt inflytande på maximala lyftkraften;
spetsöverstegringsfenomenet torde vara bekant.
För vingar med mindre sidförhållande av den
storlek som här är aktuell, kommer pilform och
sidförhållande att stå i en förhållandevis
konstant relation till varandra. Maximala lyftkraften
kan därför i stort anses bero endast av en
ving-parameter, sidförhållandet.

En liingef ärlig kurva över detta beroende anges
i fig. 8. Vid små sidförhållanden sker
lyftkraftens ökning med anfallsvinkeln långsamt och
överstegring erhålles först vid mycket stora
anfallsvinklar. Begränsas anfallsvinkeln i
landningen till ca 20° kommer överstegring ej att
vara aktuell för alla vingar med sidförhållanden
A < 3. Detta anges i fig. 8 med gränsen /. Under
denna gräns bestämmes alltså maximala
lyftkraften av den lyftkraft, som erhålles vid
landningsvinkeln (i detta fall a = 20°), med tillägg
för lyftkraftsökningar genom
höglyftanordning-ar och avdrag för förluster genom trimning.

Vid de minsta sidförhållandena A < 2, angivna
genom gräns II i figuren, torde trimning icke
kunna ske med hjälp av stabilisator, då
nedsvep-ningen bakom vingen är så stor att stabilisatorn
verkar instabiliserande. Flygplanet blir
stjärtlöst och trimningen sker med bakkant- eller
vingspetsroder, vilka knappast förmår uttrimma
av höglyftanordningar orsakade stora
momentändringar.

Tryckcentrum

För raka vingar ligger tryckcentrum vid
underljudfart ungefär vid 25 % av kordan och flyttas
vid överljudfart till ca 50 %.
Tryckcentrumvand-ringen är sålunda stor. För pil- och deltavingar
blir vandringen mindre, men kvarstår dock, fig.
9. Vid överljudfart skall tryckcentrum teoretiskt
ligga i ytans tyngdpunkt; experiment ger dock
lägen något framom denna punkt. Som synes av
figuren minskar tryckcentrumvandringen med
minskande sidförhållande. Pilform på bakkanten
minskar och stort trapetsförhållande ökar
vandringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:50:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free