Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Förändringar i grundvattenstånd och brunnsvattenskvalitet vid sjöregleringar, av Rune Gandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 maj 1952’
503
Förändringar
i grundvattenstånd
och brunnsvattenskvalitet
vid sjöregleringar
Geolog Rune Gandahl, Stockholm
627.175 : 551.491.54
I september 1946 vidtogs den första reglerande
däm-ningen av Flåsjön i norra Ångermanland och Jämtland.
Regleringen, som utföres av Vattenfallsstyrelsen, innebär
att sjön under juli—december varje år uppdämmes till
ca 1 m över den naturliga nivån och under senvintern
februari—april avtappas ca 1,5 m under den naturliga nivån.
Grundvattenståndet vid stränderna har därvid inom vissa
områden följt med i sjönivåns fluktuationer, och
tillhörande brunnar har således rönt inverkan av regleringen.
Under senvinterns lågvattenperiod har de sinat, och vid
tiden för den onaturligt höga sjönivån har brunnsvattnets
kvalitet försämrats på grund av de ändrade
infiltrations-och strömningsförhållandena och av ökat vattenstånd i
brunnarna. Vattenståndet i sjön och i brunnar i dess
närhet har kontinuerligt mätts under regleringstiden. Därjämte
har kemiska och bakteriologiska vattenanalyser utförts.
Nederbörd, sjövattenstånd och brunnskurvform
Sjö- och brunnsvattenståndens variationer med tiden ger
möjlighet att bestämma om en brunns vattenstånd är
beroende av sjöns. I en del fall existerar fullkomlig
överensstämmelse mellan kurvorna (fig. la), vilket tyder på
fullständigt beroende. I andra fall är brunnskurvan
toppig (fig. 1 b) och ansluter sig endast tillnärmelsevis till
sjökurvan, varför beroendet ej är givet. Här inverkar även
nederbörden, och en jämförelse mellan kurvorna är
värdelös, om hänsyn ej tas till denna faktor.
Ett starkt nederbördsberoende och eventuellt även
reci-pientberoende grundvattenstånd röjes i en annan kurvtyp,
fig. 1 c, där våglängden är större än i föregående fall,
beroende på att de enskilda nederbördstillskotten adderas
och utjämnas. Slutligen utgör den plana, horisontella
kurvan, fig. 1 d, ett exempel på hur grundvattenståndet i vissa
lokaler är så gott som oberoende av tillfälliga
fluktuationer i nederbörd och sjövattenstånd.
Såväl grundvattenstånd som sjövattenstånd är
funktioner av nederbördsmängden, och en viss likhet i stort
förefinnes alltid hos förloppet av de två kurvorna. För att
kunna skilja de två inverkningsfaktorerna åt är det
lämpligt att jämföra brunnsvattenstånden vid två tidpunkter,
t.ex. samma datum under två år, då nederbördstillskottet
till grundvattenmagasinet varit lika, helst även lika med
medeltillskottet, men sjön på grund av regleringen legat
på skilda nivåer vid de bägge tillfällena.
Då det är väsentligt att ånge inverkan för en
lågvattenperiod, bör jämförelsedata ligga i mars, vilken månad
kännetecknas av låga vattenstånd. Om
brunnsvattenståndet har avvikit åt samma håll som sjövattenståndet, bör
brunnen vara beroende.
Att utreda huruvida nederbördsmatningen varit lika eller
helst normal för två år är ej så lätt genomförbart. Vid
Flåsjön inträffade under den just då igångsatta regleringen
en torrperiod år 1947, med följd att en mängd brunnar
sinade under vinterlågvattenperioden 1948, och där således
sjön icke behövde vara orsaken. Då emellertid några
observationer av grundvattenståndet långt före regleringen
ej utförts, gick det ej att med säkerhet bevisa detta,
varför mätningarna av brunnsvattenstånden fortsattes. Först
våren 1950 kunde ett nöjaktigt material uppvisas.
År 1947 är ett typiskt nederbördsfattigt år icke blott för
Flåsjöområdet utan för stora delar av Sverige. Ett studium
av SMHI:s nederbördsuppgifter för olika
nederbördsstationer visar, att även andra år haft samma karaktär,
medan för vissa år även närliggande stationer ger
motstridiga värden. Trots allt finnes emellertid möjlighet att
bestämma vattenmatningen från nederbörden, men
felaktigheter kan insmyga sig här liksom vid de övriga
observationerna, vilket framgår av följande.
Grundvattenståndets inverkningsfaktorer; profiltyper
Grundvattenståndets förhållande till nederbörden styrs av:
nederbördens typ (regn, snö etc.). Den fasta nederbörden
ger ju ej i vanliga fall omedelbart tillskott till
grundvattnet. Likväl kan snö, som faller på relativt varm mark,
smälta, och detta kan under vissa betingelser ske under
hela vintern. Under vårens snösmältning åstadkommes ett
maximum i tillflödet av nederbördsvatten;
infiltrationen, som beror av topografin, markytans och
jordlagrens beskaffenhet m.m.;
luftfuktigheten, temperaturen och vindförhållandena, som
reglerar avdunstningen. Av liknande betydelse för
grundvattenståndet blir tjälning och tjälupptining, vilka är
svåra att få något kvantitativt grepp om.
Beroendet av sjön bestämmes av avståndet till sjön,
Fig. 1. Grundvattenstånd; a helt beroende av sjövattenstånd, b beroende av nederbörden och möjligen även av
sjövattenstånd, c starkt nederbördsberoende, d oberoende av nederbörd och sjövattenstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
