Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Kvicksilverströmriktarens senaste utveckling, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
Fig. i. Fläktkyld jonventil med luftkyld högvakuumpump.
lad sarg mellan gavlarna, varigenom ventilen
mera liknar de konventionella vattenkylda
typerna;
långsträckta cylindriska kärl där anoderna,
TEKNISK TIDSKRIFT
uppburna av ganska långa bultar, befinner sig
inuti kärlet, omgivna av särskilda tunna
plåthylsor.
Soin en huvud fördel hos de båda första
kärltyperna brukar framhållas att det i anoden och
dess närhet utvecklade värmet från bågen kan
avledas från anodarmarna vid förhållandevis
hög temperatur. Kondensationsytan, som måste
hållas vid lägre temperatur, kan kylas separat
med en särskild gren av luftströmmen.
Emellertid kan man även vid tredje kärltypen i stort
sett nå samma effekt genom att göra kärlets höjd
ovanför anodnivån stor, varigenom det övre
partiet av cylindern blir kondensationsyta och det
undre partiet mottar strålningsvärmet från
hylsorna och tillåts bli varmare.
Genom den tredje typens smala långsträckta
form blir kylytan tillverkningsmässigt billig,
luftströmmen från fläkten väl utnyttjad och det
erforderliga golvutrymmet litet. De långa
anod-bultarna ger stort avstånd mellan anoden och
genoinföringsisolatorn, soin därigenom skyddas
från nedslag av metallstoft från bågrummen. Då
emellertid avståndet mellan anoden och bottnen
är begränsat av hänsyn till spänningsfallet i
bågen, har dock anodbultarna en tendens att bli
alltför långa och ostadiga, om genomföringarna
är placerade i locket.
Vid Asea beslöt vi oss därför tidigt för en
konstruktion, där anoderna är förda genom bottnen,
som sålunda uppbär icke blott katoden utan
ventilens samtliga aktiva delar, utom
kondensationsytan. En långsmal cylinder är som en ostkupa
stjälpt över denna botten och fogad till den med
en kvicksilvertätning.
Det tog sju år (1933—1940) att utveckla denna
jonventiltyp till praktisk användbarhet och
särskilt att övervinna de svårigheter, som var
förbundna med att bågen omger anodbulten och
genomföringspartiet. Man har emellertid vunnit
inte bara fördelen av mycket stor åtkomlighet
vid montaget och därigenom möjliggjord högsta
renlighet utan har även på köpet fått en alldeles
speciell och av jonventilteknikerna länge
eftersträvad egenskap. Vid tillslag av en kall
jonventil värms nämligen samtidigt
kondensationsytan och hela anodpartiet — anodhuvudet,
anodbulten och genomföringen — och man slipper
de svårigheter som uppstår under en
övergångstid genom att vissa partier är för kalla, så att
kvicksilverångan där kommer nära sin
konden-sationspunkt. Man vinner denna effekt utan att,
som eljest oftast är fallet, behöva använda
särskilda anodvärmeelement.
Aseas nuvarande standardkonstruktion är av
den tredje typen, med bottengenomförda anoder.
Fig. 1 visar en dylik fläktkyld jonventil med
luftkyld högvakuumpump. I det genomskurna
partiet synes den oisolerade katoden med sin
kvartsskärm och sin i katoden monterade tänd-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
