Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Nya metoder - Förmagnetiserade strömtransformatorer, av F Ö - Myggolja, av SHl - Härdning av kugghjulständer i saltbad, av SHl - Böcker - Industriföretagens ekonomi, av Nils Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
629
strömmen så konstant som möjligt, vilket ernås genom att
järnkärnan dimensioneras så att den blir mättad vid
relativt måttlig primärström.
Förmagnetiserade genomföringsströmtransformatorer är i
bruk upp till de högsta driftspänningar och omfattar alla
märkströmmar från 100/5 A och uppåt. En
belastningsförmåga av 30 VA i noggrannhetsklassen VDE 0,5 kan erhållas
även vid de lägre märkströmmarna (Bulletin SEV 1952
h. 8). F ö
Myggolja. De undersökningar som under kriget ledde
till upptäckten av effektiva avskräckningsmedel för
myggor och flugor (Tekn. T. 1947 s. 246) har utom i USA
fortsatts i Kanada. Den idealiska myggoljan torde nämligen
ännu inte ha upptäckts. Man gör nu mer systematiska
undersökningar än som var möjligt under kriget då
tidsfaktorn var av största betydelse. Framför allt har man
försökt finna samband mellan olika ämnens kemiska
konstitution och deras verkan på insekterna.
Den kanadensiska forskargruppen har använt den gamla
provningsmetoden, mätning av tiden till första stick när
en försöksperson infört sin ena underarm i en bur
innehållande ca 1 000 myggor (Aedes aegypti). De började
sina undersökningar med de tre ämnen som man i USA
funnit vara bäst. Härvid fick man följande resultat:
h
dimetylftalat ..:....................................... 3
2-etyl-l,3-hexandiol (612) ............................. 3,5
Indalone .............................................. 1
I myggoljor blandas dessa ämnen vanligen i förhållandet
6:2:2.
Bland de ca 400 ämnen och kombinationer som
kanadensarna provat var de fem bästa d, / bensyllaktat, 70 0/o
2-metyl-l-fenyl-l,2-propandiol och 30 %> etylmandelat,
1-hydroxi-l-fenyl-2-propanon, l-metyl-l-fenyl-l,2-propandiol
och etylmandelat, för vilka tid till första stick var 5—6 h.
Fastän alla dessa ämnen alltså vid preliminära försök visat
sig ha betydligt större avskräckande verkan på myggor än
de som för närvarande används i myggolja kan deras
värde inte avgöras förrän de prövats vid fältförsök och deras
giftighet och inverkan på människans hud undersökts.
I USA erhållna data tycks visa att de verksammaste
föreningarna är mono- och polyalkoholer, hydroxiestrar och
hydroxiketoner som är lösliga både i fett och vatten. De
bästa myggmedlen har märkligt nog inte stark lukt. De
kanadensiska undersökningarna har bekräftat dessa
resultat. Vidare visar de att närvaro av fenylgrupper i
allmänhet är motbjudande för myggorna och att de bästa
föreningarna har kokpunkter mellan 230 och 260°C.
Ämnen med lägre kokpunkt förångas för snabbt och de med
högre för litet för att ge en skyddande atmosfär.
Individuella egenskaper hos olika personer tycks vara
av viss betydelse. En av kanadensarnas försökspersoner
fick t.ex. nästan inget skydd av dimetylftalat. Orsaken
härtill är okänd. Den vid provningen använda metoden måste
därför anses grov, ty den ger bara upplysning om ett visst
ämnes verkan när det befinner sig på en viss persons hud.
Temperatur, svettning och hudens struktur har också visat
sig vara faktorer av stor betydelse. Provningsmetoden är
emellertid snabb, och ämnen som visat sig effektiva mot
myggor är det vanligen i än högre grad mot flugor
(Industrial & Engineering Chemistry nov. 1951). SHl
Härdning av kugghjulständer i saltbad. Vid en
amerikansk verkstad uppstod problemet att härda tänderna
på hejarsmidda kugghjul av SAE 4140 till 52 Rockwell C
under bibehållande av en kärnhårdhet på 36 Rockwell C.
Kugghjulen har 18 bomspår ("splines") i navet, och
härdningen måste därför ske praktiskt taget utan distorsion.
Då hjulen vidare utsätts för stora påkänningar vid
användningen, måste deras hårdhet vara mycket jämn, och
härdspänningar får inte uppstå.
Ämnena normaliseras först, glödgas till 195—200
Brinell, grovbearbetas och härdas i sin helhet till 36 Rockwell
C. Efter finbearbetning skall slutligen tänderna härdas
utan att navet påverkas. Härvid sätts fyra kugghjul i taget
på en axel som hänger vågrätt i en bygel över ett saltbad.
Hjulen sänks ned ca 25 mm i badet och sätts i rotation
av en på axeln verkande motor. Efter 4 min kyls hjulen
i olja, varefter de anlöps vid 220°C i 45 min.
Vanligen används cyanidbad med en temperatur på
830°C, och hjulens periferihastighet vid rotationen är ca
40 m/min. Detta är lagom för att tänderna inte skall
svalna för mycket i luften, och smält salt inte skall slängas
omkring.
Metoden uppges ge nästan idealiskt resultat. En mycket
jämn hårdhet på 52 Rockwell C fås, ingen skalning
uppstår, och distorsionen blir mycket liten, i det att navets
diameter minskar högst 0,02 mm. Metoden är vidare snabb
(W F Schenson i Iron Age 8 nov. 1951). SHl
Böcker
Industriföretagets ekonomi, av Folke K ling & Nils
Wadstein. Strömbergs, Stockholms 1952. 190 s., 38 diagr.
21 kr.
I ett slutord till boken anmärkes på att bedömning av
företags kostnader och vinster ofta baseras på allmänna
och subjektiva åsikter, accepterade utan någon
realitets-kontroll och påverkade av önsketänkande. Man måste
också förvånas över hur mycket sådant som fortfarande
existerar på detta område, där eljest det rent egoistiska
vinstintresset borde drivit fram en perfekt teori. Förf., vilka
samarbetat vid utformningen av redovisning och kalkylering
hos ett stort industriföretag med mångskiftande
verksamhet (Uddeholms AB), har med föreliggande arbete sällat
sig till dem, som till åstadkommande av förbättring
pläderar för vissa nya betraktelsesätt och metoder. Boken är
emellertid utformad som en översikt eller lärobok i
företagsekonomi och avhandlar sålunda såväl finansiering och
ekonomisk kontroll som kalkylering och redovisning.
Bokens värde ligger i första hand i en målmedveten
inriktning på företagets ekonomiska huvudsyfte och i det
nya kunskapsstoff som behandlas. Väsentligast är tesen att
kalkylering beträffande produktionens inriktning m.m. icke
skall inbegripa andra kostnader än sådana som påverkas
av resp. avgörande — varför bl.a. räntor och
avskrivningar för redan verkställda investeringar i regel icke har
något att skaffa i kalkylerna — samt de därifrån utgående
utläggningarna och vidare klargörandet av den minsta
sektionens funktion. Det påvisas, att vanlig årsredovisning
utgör en otillräcklig och vansklig grund för realistisk
bedömning av det ekonomiska utfallet av en verksamhet. Alla
dessa synpunkter synes utgöra verkliga framsteg, och det
är välgörande att de hävdas med stor skärpa. Boken ger
också en intressant tillämpning av moderna kontoplaner
inkl. lösningar av en del detaljfrågor.
Fullt allsidigt är problemen näppeligen belysta, utan
framställningen anknyter väsentligen till det fallet, att
produktpriserna är i stort sett givna, oberoende av kostnaderna.
Till formen användes vad man kan kalla
"bokföringsspråk" i stället för konsekvent matematisk behandling,
vilket åtminstone för en tekniker gör det arbetsamt att få ett
realistiskt grepp på de nya tankegångarna och lämnar
honom i ovisshet om själva det praktiska räknandet. I de
avsnitt, som förf. icke särskilt föresatt sig att modernisera,
har de icke frigjort sig från sådana allmänna uttryck utan
realitetsanknytning som de påtalar i slutordet.
Företagsekonomisk teori får drag av overklighet och magi, när det
t.ex. talas om att konsolidering och dolda reserver
förstärker företagets möjlighet att överleva påfrestande tider
eller att tillgångarnas realvärde upprätthålles medelst stora
avskrivningar, utan att de faktiska händelseförloppen
klargöres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
