Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1952 - Nya material - Kerametaller som katodmaterial i elektronrör, av SHl - Lättfärgad fiber av Orlon-typ, av SHl - Bearbetning av Teflon, av SHl - Andras erfarenheter - Kemikalier ur petroleum, av SHl - Släckning av oljebränder, av L H Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
TEKNISK TIDSKRIFT
tillräckligt hög smältpunkt. Efter förberedande
undersökningar stannade man för kombinationen
molybden—to-riumoxid.
Av denna har man framställt elektriskt ledande katoder
med 1,25—75 mm diameter. I magnetroner har de givit
elektronströmmar med effekter på tjugu till många
miljoner watt. Frekvenserna har varit upp till 20 000 Mp/s.
Materialets elmotstånd stiger med temperaturen och kan
varieras praktiskt taget från oändligheten till noll genom
ändring av dess sammansättning. Livslängden i vakuum
uppges vara mer än 1 000 h vid 1 700°C och över 4 000 h
vid 1 500°C. Katodernas mekaniska egenskaper har visat
sig tillfredsställande.
Kerametaller av denna typ har nu fått användning som
katoder i elektronikindustrin. De kommer givetvis inte att
ersätta billigare material, när sådana kan användas, och
de kan inte alltid övervinna de svårigheter, som möter
vid konstruktion av katoder, men de har visat sig kunna
göra god tjänst i vissa fall, där alla andra material svikit
(L J Cronin i American Ceramic Society Bulletin juli 1951).
SHl
Lättfärgad fiber av Orlon-typ. Som bekant har den
akrylnitrilfiber som för närvarande finns i handeln, t.ex.
Orion, nackdelen att vara mycket svårfärgad. Från USA
meddelas nu att man i halvstor skala framställer en
akryl-fiber, kallad X-51, som uppges kunna färgas bättre och
betydligt lättare enligt gängse metoder än någon tidigare
framställd fiber av denna typ. Bland annat kan man
använda kypfärgning som ger bättre färghärdighet än andra
metoder.
Den nya fibern görs både i form av ulliknande
stapelfibrer och silkeliknande kontinuerlig fiber. Materialet är
ett sampolymerisat av akrylnitril och icke angivna andra
ämnen. Inga detaljer om tillverkningssättet har meddelats,
men det lär avvika från det vanliga. I ofärgat tillstånd är
fibern rent vit och har en pärlemorartad lyster. Den
gulnar vid hög temperatur och högt pH. I mikroskop ser
fiberytan slät ut, men den antas ha en mycket
oregelbunden gelliknande finstruktur och därför en viss porositet.
Denna tros underlätta färgningen.
Uppgift om fiberns förmåga att absorbera vatten saknas.
Dess smältpunkt är ca 290°C, men den krymper och
skrynklar sig vid lägre temperatur. Hållfastheten hos torr
silkesfiber är 3,6 p/denier; dess töjbarhet är 22 Vo. I
vått tillstånd är hållfastheten 3,2 p/denier. I övrigt är fiber
X-51 lik andra akrylfibrer och ger därför tyger som
torkar snabbt, är krj-mpfria, malsäkra och ger hållbara veck.
Fibern spinns med mindre diameter än andra konstfibrer.
Detta tros delvis vara orsak till att tyger av den får ett
mycket behagligt, något fast grepp.
Man har gjort många olika textiltyper av fiber X-51,
såväl mycket lätta, svala tyger som varma ylleliknande. De
senare uppges ha samma styrka som bomullstyger och ge
bättre värmeisolation per viktsenhet än ylle. Fiberns
specifika vikt är nämligen låg, bara 1,17, och den tenderar
dessutom att ge ett voluminöst garn.
Stapelfibern kan färgas med praktiskt taget alla
acetatfärgämnen till mörka nyanser med god ljus- och
tvättäkthet. Vid användning av kuprojonmetoden ger de flesta
sura och många direkta färgämnen resultat jämförbara
med dem som uppnås på ylle. Basiska färgämnen har
också givit lovande resultat, men mest anmärkningsvärt är
att X-51 till skillnad från alla andra akrylfibrer kan
kyp-färgas. De flesta alkaliska kypfärgämnen tycks ge goda
resultat, fastän de erhållna nyanserna inte alltid blir
desamma som på bomull eller rajon.
Silkefibern färgas bäst med acetatfärgämnen, men kan
också behandlas med många sura och direkta färgämnen.
I senare fallet kan emellertid bara ljusa till medelljusa
nyanser erhållas. Detta gäller också för basiska färgämnen
och lösliga kypfärgämnen (indigorol etc.). Silkefibern
absorberar dock icke kypfärgämnen ur alkalisk kyp. De kan
dock användas vid en speciell sur metod och ger då svaga
till medelstarka nyanser (Chemical & Engineering News
24 mars 1952). SHl
Bearbetning av Teflon. Polytetrafluoretylen eller Teflon
(Tekn. T. 1948 s. 651) är synnerligen besvärlig att bearbeta
enligt för plaster vanliga förfaranden, såsom
formsprutning eller gjutning, därför att den inte kan smältas utan
sönderdelning.
Man har emellertid nu funnit att om en kolloidal
vatten-dispersion av Teflon koaguleras och blandas med vissa
smörjmedel, såsom alifatiska eller aromatiska kolväten,
får man en produkt som utmärkt lämpar sig för
strängsprutning. Denna kan utföras vid 327°C. Man har t.ex.
kunnat tillverka 0,25 mm tjocka band med en hastighet av
1,5—6 m/min vid tryck på 140—420 kp/cm\
En icke stabiliserad dispersion av Teflon koagulerar på
3—5 min vid stark omröring. Plasten bildar då ett icke
vätbart vitt pulver som flyter på vattnet. Den
frånfiltre-ras, torkas och blandas med 18—20 °/o smörjmedel. Efter
strängsprutning avlägsnas smörjmedlet genom extraktion
med ett lösningsmedel eller genom avdunstning vid
förhöjd temperatur. Slutligen upphettas bandet till ca 327°C,
kyls i kallt vatten och kalldras. Man har härvid uppnått
en reduktion från 0t5 till 0,25 mm tjocklek (Industrial &
Engineering Chemistry okt. 1951). SHl
Andras erfarenheter
Kemikalier nr petroleum. När man först började
utvinna petroleum, ansågs den bara användbar som bränsle.
I slutet av 1930-talet föddes emellertid en kemisk industri
grundad på den som råvara. Denna industri har särskilt
i USA vuxit lavinartat under de senaste tio åren.
Investeringarna i den var där 1940 bara 350 M$, 1945 hade de
stigit till 1 200 M$ och 1951 var de 1 950 M$. Motsvarande
produktionssiffror var 1,9 Mt 1940, 4,8 Mt 1945 och 7,3 Mt
1951.
Den för kemisk industri viktigaste produkten ur
petroleum är etylen. Av denna framställs nu t.ex. etylenglykol,
etylalkohol och etylbensen. Vidare konkurrerar etylen med
acetylen som råvara för akrylnitril och vinylklorid (Tekn.
T. 1951 s. 601). Dessa produkter är viktiga råmaterial för
syntetiska fibrer. I Dacron ingår sålunda 30 %>
etylenglykol, i Acrilan ca 85 °/o akrylnitril, Orion är praktiskt
taget bara akrylnitril och Dynel består av 40 "/o akrylnitril
och 60 % vinylklorid.
Etylenglykol används vidare till kylarvätska, inom
plast-och sprängämnesindustrierna (etylenglykoldinitrat) och
ersätter glycerin för allt flera ändamål. Etylalkoholen går
bl.a. till lösningsmedel och framställning av butadien för
syntetiskt gummi. Av etylbensen gör man styren, av vilken
plast, gummi och jonbytare tillverkas. Etylenen
polymeriseras också direkt till polyeten, en plast som används i
växande utsträckning bl.a. till emballage (Business Week
22 sept. 1951). SHl
Släckning av oljebränder. I USA har man gjort försök
att vid brand i oljebehållare utnyttja den kylande effekten
hos de djupare lagren av den brinnande oljan. Vid en
oljebrand är det oljeånga som brinner. Genom omrörning och
därav följande kylning med underliggande kall olja kan
man nedbringa denna förångning i sådan grad att elden
släcks om oljans flampunkt är högre än rumstemperatur.
Detta gäller för fotogen, brännoljor, linolja etc.
Har oljan låg flampunkt, kan man hålla hela vätskan vid
samma temperatur. Härigenom förhindras uppkomsten av
en överhettningsvåg och ett överhettat ytskikt varigenom
farlig överkokning undviks. Vidare reduceras
värmestrålning och förbränningsintensitet, så att släckning lättare
kan ske.
Prov i full skala utfördes i en öppen, cylindrisk behållare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
