Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Nya metoder - Högeldfasta föremål av ren volframkarbid, av SHl - Andras erfarenheter - Kullagerdelar av nylon, av SHl - Tryckmasugnar, av SHl - Transport och förgasning av flytande syre, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
TEKNISK TIDSKRIFT
resultat uppnås när pulvrets kornstorlek är mindre än 1 /i.
Man kan antingen kallpressa och sintra eller varmpressa.
I förra fallet används formar av sätthärdat stål och tryck
på 2 100 kp/cnr; som smörjmedel används cetylalkohol.
Sintring utförs i en induktionsugn vid 1 800°C i 10 min,
vid 1 800—2 100°C i 10 min och slutligen vid 2 100°C i
15 min. Kylning sker sedan på ca 3 h. Det erhållna
materialet är synnerligen hårt och kan bara skäras med
diamant.
Vid varmpressning används formar av grafit. Lämpligt
tryck är ca 150 kp/cm2, och bästa temperatur 1 700°C. Vid
denna fås högsta täthet och böjhållfasthet hos materialet
efter 30 min pressning. Vid 1 650°C har karbiden en
omvandlingspunkt vid vilken dess hållfasthet växer. Vid
upphettning till högre temperatur än 1 700°C växer
kristallstorleken, och materialets hållfasthet faller.
Smältpunkten för volframkarbid är ca 2 900°C, och den
är därför ett förnämligt material för deglar, plattor eller
andra delar till högtemperaturugnar, dock icke i
oxiderande atmosfär (A E Williams i Metal Treatment & Drop
Forging okt. 1951). SHl
Andras erfarenheter
Kullagerdelar av nylon. Nylon är ett mycket lämpligt
material för lager (Tekn. T. 1947 s. 589) genom sitt goda
korrosions- och nötningsmotstånd, låga
friktionskoefficient och stora anpassningsförmåga för olika
smörjnings-förhållanden. Lika viktigt är att nylon har stor
slaghållfasthet och ]juddämpningsförinåga. Slutligen är det,
åtminstone i USA, för närvarande mer lättillgängligt än stål,
mässing, brons och andra legeringar som allmänt används
i lager.
Hittills har nylon förekommit i glidlager för små
maskindelar, men på senare tid har det också börjat utnyttjas
såsom forinsprutade, stansade eller svarvade delar för
kullager. De viktigaste orsakerna till att man litar till plast
för sådana ändamål är dess ljuddämpning och
korrosionsmotstånd.
Stålkulor som löper i plastringar ger mindre buller än
stålkulor i stålringar även om bara den ena löpringen är
av plast. Sådana lager har därför fått användning i
kontors* och hushållsmaskiner, bilar och för andra ändamål
där tyst gång är av vikt, t.ex. löptrissor för skjutdörrar.
Plasters goda korrosionsmotstånd öppnar andra
möjligheter för plastlager (Tekn. T. 1948 s. 772), särskilt inom
kemisk industri.
Det finns flera plaster som kan användas i lager, men
hittills känner man bara två som har tillräcklig
draghållfasthet och slaghållfasthet för kullager, nämligen nylon
och Teflon. Det senare har de mest önskvärda
egenskaperna, men det är svårt att forma och relativt dyrt. Av
olika nylontyper har FM-10001 de bästa
hållfasthetsegenskaperna, är billigast och kan lätt formsprutas och
bearbetas med skärande verktyg. Det vid tillverkningen
använda plastpulvret måste torkas väl före formningen, för
att produkten inte skall bli spröd, men denna har sedan
liten tendens att absorbera fuktighet.
Man lär med framgång använda löpringar, både yttre och
inre, och kulhållare av formsprutat nylon. Delar
utstansade ur nylonplattor används för tätningar. I allmänhet
ingår löpringar av nylon bara i billiga lager för relativt
små rotationshastigheter och belastningar och med större
toleranser än för precisionslager. Fastän nylon kan
användas i både yttre och inre löpringen är detta olämpligt,
därför att materialet är kallflytande, varigenom det blir
mycket svårt att ge lagret exakt riktig ansättning. Man gör
vanligen inre löpringen av stål med låg kolhalt; oin
korrosionsresistens fordras, används rostfritt stål.
Löpringar av nylon har begränsad användbarhet. Om
rotationshastigheten eller belastningen blir för stor, inträffar
nämligen kallflytning av materialet; 2 000 r/m är sålunda
för hög hastighet, åtminstone för det material som nu
står till förfogande; lager med både yttre och inre löpring
av nylon kan vid 750 r/m bara ges en belastning 15 °/o
av den som lager med löpringar av stål uthärdar. Om ett
stillastående lager med nylonringar belastas, gör kulorna
intryck i dessa, men fördjupningarna försvinner snart vid
rotation. För lager med ytterring av nylon är högsta ar
betstemperatur 95—120°G. Vid högre temperatur blir
materialets hållfasthet för låg.
Till tätningar lär nylon vara bättre än Fairprene, Buna N
och filt, därför att det ger mindre fettförlust, lägre
arbetstemperatur, mindre vridmoment och är billigare. Lagrets
arbetstemperatur blir lägre på grund av nylons låga
friktionskoefficient (F W RiECKlNAGiEL i Product Engineering
febr. 1952). SHl
Tryckmasugnar. De sex masugnar som var under
byggnad i USA vid början av 1952 skall alla arbeta under
tryck (Tekn. T. 1951 s. 825). Åtta äldre amerikanska
masugnar och en brittisk har hittills ändrats om till
tryckdrift, och nu skall man i USA göra detsamma med
ytterligare fem. Avsikten härmed är att öka
tackjärnstillverkningen. På grundval av de erfarenheter som hittills gjorts
räknar man nämligen med att de 20 tryckmasugnar som
är i drift eller under byggnad tillsammans skall ge minst
1 Mt/år mer tackjärn än om de drevs under
atmosfärstryck (Engineers’ Digest jan. 1952). SHl
Transport och förgasning av flytande syre.
Komprimerad syrgas transporteras som bekant i stålcylindrar. En
sådan rymmer vanligen 8 kg syre och väger ca 88 kg.
Under senare år har man visserligen gjort behållare av
oljehärdat specialstål, som bara väger 50 kg, men de
används i ganska liten utsträckning. Försäljningen av syrgas
är därför till stor del ett transportproblem.
Detta kan för större förbrukare lösas på ett elegant sätt
genom alt syret transporteras i flytande form (jfr Tekn. T.
1949 s. 865). För 3,2 t flytande syre behövs nämligen ett
emballage, som bara väger 4,7 t mot 35 t för samma vikt
gasformigt syre. Samtidigt förenklas tillverkningen av
gasen därigenom att komprimeringen bortfaller. Det från
destillationskolonnen kommande flytande syret tas i ett
värmeisolerat förrådskärl rymmande ca 16 t. Vid leverans
lappas det därifrån under litet övertryck i en
transportbehållare placerad på bil eller järnvägsvagn.
Fig. t. Behållare för flytande
syre; a innerbehållare, b
in-och utloppsventil, c
tryck-utjämningsventil, (l
ytter-hölje, e isolering, [ rör spiral,
y bottenrör, h
trycktillsats-ventil, j oisolerad
avkok-ningsslinga, k rörledning från
denna till gasrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
