Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1952 - Ledarskapets principer, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
675
I annat fall kunna de personliga kontakterna
både nedåt och uppåt utsättas för sådana
påfrestningar, att ledarskapets utövande i avsevärd
grad försvåras. Ett annat villkor för gott
ledarskap, som dessvärre icke alltid ges tillbörlig
aktning, är att ledaren måste kunna uppträda i alla
de olika roller, som ledarskapet — särskilt i
högre befattningar — kräver, t.ex. såsom chef,
föredöme, administratör, organisatör, utbildare
och uppfostrare, rådgivare, skiljedomare,
sammanträdesordförande, företagets (gruppens,
avdelningens) representant och symbol samt som
god man för de anställdas intressen och välfärd.
Till slut kommer så det icke minst viktiga
kravet, nämligen det att ledaren såsom ledstjärna
för sitt handlingssätt måste ha vissa fasta och
allmänt erkända principer, och det är dessa vi
nu skola ägna vår granskning.
För att intet missförstånd må förekomma, skall
först fastställas, vad som menas med en princip.
En princip kan sägas vara en lag för vårt
handlingssätt men den innehåller icke, såsom en lag
gör, något samband mellan orsak och verkan, och
den äger därför icke lagformens kategoriska
innebörd. Den uttrycker blott "lagens
andemening med uppgift att låta omdömet komma till
friare användning, enär det icke går att
sammanfatta verklighetens mångfald under en lags
definitiva form. Då emellertid omdömet självt måste
avgöra, när en princip är tillämpbar eller icke,
blir principen en hållpunkt och ledstjärna för
vårt handlingssätt" (von Clausewitz i "Vom
Kriege", Berlin 1832). Man kan även säga att
principer äro erkända och grundväsentliga
sanningar, som utgöra ledtråden för ett sunt och
effektivt handlingssätt.
För att objektivt belysa den betydelse, som
principer i allmänhet ha för det praktiska
handlandet, skall här anföras några uttalanden därom
från industriellt håll.
Den framstående franske industrimannen och
administrative tänkaren Henry Fayol har i sitt
berömda arbete "Industriell och allmän
administration" (Stockholm 1950) skrivit: "Utan
principer vandrar man i mörkret, i kaos. Utan
erfarenhet och sinne för proportioner blir man
ständigt hämmad, även med de bästa principer.
Principen är det fyrtorn, som visar rätt kurs för dem,
som känna vägen in till hamnen."
Den engelske industriorganisatören Harold
Whitehead har om principernas betydelse för ett
industriföretag uttalat sig sålunda (1949): "Utan
principer saknar företaget den gnista, som är
nödvändig för en långvarig existens. Villigt skäll
medges, att ett företag utan principer kan
existera någon tid tack vare ledningens styrka,
energi och list. Men stimulansen av dessa
personliga egenskaper är jämförbar med en
injektion på en kapplöpningshäst — den stimulerar
bara för ett enstaka lopp. Utan principer sak-
nar företaget karaktär och i sinom tid kommer
detta moment av otillförlitlighet att förstöra
förtroende och goodwill, och företaget förtvinar."
Man måste dock ha klart för sig, att principer
icke utgöra definitiva lagar, och att alla principer
ingalunda äro oföränderliga. Tekniska och
vetenskapliga framsteg, social och kulturell
utveckling lii.m. kunna förorsaka att vissa
principer upphöra att gälla och att nya måste skapas
på grund av ändring i sakernas läge, eller då
erfarenheterna ge belägg för, att de ej längre visa
sig värdiga att gälla som principer. Den gode och
erfarne ledaren måste akta sig för att bli en
"principryttare". Principrytteri är ofta liktydigt
med brist på omdöme eller bekvämlighet, när
man vill ha något att krypa bakom.
Nu förhåller det sig dock så, att principer äro
värdelösa, om man ej äger förmåga och medel
att tillämpa dem. Likaså måste deras
tillämpning alltid rättas efter rådande förhållanden.
Härom skriver Fayol: "Principernas tillämpning
fordrar klokhet, erfarenhet, beslutsamhet och
sinne för proportioner. Man kan nästan aldrig
tillämpa en och samma princip två gånger under
identiskt lika förhållanden; man måste räkna
med olika och växlande omständigheter, med
olika och växlande människor samt med många
andra föränderliga faktorer."
Principerna och deras tillämpning måste
inpassas på rätt plats i händelseförloppet. Man måste
sålunda först göra klart för sig, vad saken gäller
(uppgiftens innebörd) och därefter fastställa
vilka åtgärder och medel, som erfordras för att det
satta målet skall nås. Då först är tidpunkten inne
för att utnyttja principerna. Detta sker hos den
väl utbildade och erfarne ledaren helt
automatiskt, ty för principer gäller, vad Clausewitz sagt
om det militära vetandet, ""att det måste helt
uppgå i ledarens intelligens och själ och nästan
upphöra att vara något objektivt". Till belysande
av detta uttalande vill jag anföra ett svar, som
jag fick av en framstående industriman, när jag
frågade honom, efter vilka principer han hade
styrt sitt företag. Svaret löd: "Naturligtvis har
jag mina principer, men jag skall ärligt erkänna
att jag sällan har tänkt på dem då det har gällt
ledningen av mitt företag. Jag har alltid handlat
så som mitt sunda omdöme har bjudit mig att
handla."
Till slut är det måhända befogat att
understryka, att teoretiska kunskaper och kännedom
om principer, lagar och metoder icke är
detsamma som att kunna skapa, att kunna åstadkomma
något stort. Michelangelo, Beethoven, Goethe och
Napoleon erövrade ingalunda snillets lager
därigenom att de behärskade sina respektive
verksamhetsområdens teorier och principer. Dessa
jämnade otvivelaktigt vägen för dem, ledde dem
och gav dem en fast grund för deras handlande.
Men det var geniets gnista, "le feu sacré" och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
