Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1952 - Ledarskapets principer, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
677
En ledare och chef, som väl känner sina
anställda, kan ofta förutse, hur de komma att
reagera under olika förhållanden. Han kan då
lättare kontrollera deras uppträdande och även
följa den goda regeln, att det är bättre att
förekomma än att behöva bestraffa förseelser och
oriktigt uppträdande, vilket kunde ha undvikits
genom hans förutseende ingripande.
God kännedom om de anställda, deras arbete,
intentioner och förhoppningar gör det möjligt
för en chef att skänka ett uppriktigt intresse åt
deras arbete, välfärd och framtid. Om icke så är
förhållandet, finnes skäl erinra om den
österrikiske psykologen Alfred Adlers ord: "Den
individ, som icke är intresserad av sina
medmänniskor, har de största svårigheterna i livet och
åsamkar andra de största oförrätterna. Det är
bland sådana människor som de flesta
misslyckandena ske."
I umgänget med de anställda måste chefen
(ledaren) väl komma ihåg, att ingen människa vill
bli bortglömd eller förbisedd, hur obetydlig
hennes arbetsuppgift eller verksamhet än kan synas
vara för den ytlige betraktaren. Hos nästan alla
människor finnes nämligen en önskan att vara
en person av viss betydelse, att ha sig en viktig
arbetsuppgift förelagd och att vara namneligen
känd av chefen. Låt mig med en bild ur det
militära, för visso med diktens ord och från en
gången tid, ge en anvisning om, hur kontakten mellan
chef och underlydande bör vara. Exemplet är den
gamle majoren von Törne i Fänrik Ståls Sägner,
om vilken Runeberg säger:
"Han kände varje man i bataljonen
till namnet icke blott, men till personen,
gav akt, så långt han såg, på en och var
och hade ord för alla som en far."
En god ledare måste i sitt intresse för de
anställda kliva ned från den formella auktoritetens
piedestal för att komma till rätta med sin
uppgift. Dessvärre är det många chefer, som icke har
mod härtill, och detta beror främst därpå att de
sakna förmågan att umgås med människor på
ett naturligt och riktigt sätt. De ha aldrig fått
lära sig konsten att "sköta folk". Först då en
människa kan göra sig fri från den formella
auktoritetens fjättrar och endast förlita sig till
sin personliga auktoritet, blir det henne möjligt
att vara människa, och man måste ge den tyske
statsmannen och författaren Wilhelm von
Humboldt fullt rätt, då han säger: "Människan kan
icke göra något bättre här på jorden än att lära
sig vara människa."
Bli ett föredöme för de anställda
Den romerske filosofen Seneca, Neros rådgivare
och av Nero tvingad taga sitt eget liv, har skrivit:
"Lång är metoden med regler men kort och
framgångsrik är den med exempel." Detta är en
odisputabel sanning, som dessvärre ofta förbises
av män i ledande ställning.
Människor — det må vara soldater, arbetare,
skolelever, barn eller andra — se instinktivt upp
till sina ledare för att få exempel och stöd för
sitt eget uppträdande. Detta är en gammal
erfarenhet, och Goethe har uttryckt den med
orden: "Envar måste utvälja sin hjälte, för att följa
honom på vägen upp mot Olympen." En ledare
måste därför vara just så, som han vill att hans
anställda skola vara, ett förhållande, som även
kan utläsas ur det gamla ordspråket "sådan
herre sådan dräng".
Vankelmod och obeslutsamhet, rädsla för
ansvar och ovillighet att stå för sina handlingar,
osanning och otillförlitlighet, orättvisa och
partiskhet, glömska av egna löften och order äro
egenskaper, som ovillkorligen brgta sönder
ledarens personliga auktoritet och den ömsesidiga
respekt, som måste finnas mellan ledare och
anställda, och utan vilka ledarskap icke kan utövas.
Det är förpliktande för en god ledare att äga
sådana moraliska egenskaper och ett sådant
personligt uppträdande, att han kan bli ett
föredöme för sina underlydande. De franska
hertigarna de Lévis’ valspråk "Noblesse oblige" må här
under formuleringen "ledarskap förpliktar"
sättas som valspråk i den gode ledarens vapensköld,
ty ett på höga ideal och hög moral grundat
ledarskap utgör én integrerande del av själens
adelskap.
Ta ansvar och uppfostra din personal
till ansvarsmod
Goda chefer och ledare måste äga ett betydande
moraliskt mod, dvs. mod att ta ansvar, att fatta
beslut, att handla och att stå för sina handlingar.
Inom alla verksamhetsområden träffar man på
män, som energiskt sträva efter auktoritet och
som njuta av att begagna den makt, som är dem
given, men som ingalunda är roade att ta det
härmed förenade ansvaret. De frukta ansvaret
lika mycket som de älska makten. De sakna
moraliskt mod. De äro inga ledare och kunna därför
aldrig bli goda chefer.
En chef måste alltid vara beredd och villig att
taga ansvar och att handla i ledningens anda.
Ansvarsmod föder initiativkraft och är en av
ledarens mest betydande egenskaper. Genom en
bestående strävan att söka och taga ansvar
kunna inneboende möjligheter för utövandet av ett
gott ledarskap i väsentlig grad utvecklas. Den
som söker ansvar måste dock kontinuerligt
sträva efter fulländning.
En ledare måste stå för sina handlingar. Varje
försök av en chef att vid ett misslyckande söka
undandraga sig ansvaret för detta förstör
ovillkorligt alla de band av lojalitet och respekt, som
existera mellan chefen och hans personal. En
god chef tar frimodigt hela ansvaret, och han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
