Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1952 - Principer och metoder för fjärrmätning, av Tord Wikland, Rune Ferngren och Dag Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
TEKNISK TIDSKRIFT
De här berörda metoderna minskar inflytandet
av ledningsdämpning och avledning, men dessa
gör sig dock med ökat avstånd alltmer gällande.
Man får då i stället övergå till metoder, där
överföringsledningens egenskaper helt kompenseras,
och vi är då framme vid användningen av
kompensationsgivaren. Denna är i princip ett
balanssystem med två mot varandra verkande moment.
Det ena momentet erhålles från mätsystemet, det
andra från ett kompensationssystem, matat med
likström. Balans ernås, då mätstorhet och
hjälp-storhet står i ett bestämt förhållande till varandra.
Många sådana kompensationsgivare finns i
marknaden. I Sverige har Asea utvecklat ett
system, där balanssystemets läge via en variabel
kapacitans bestämmer hjälpströmmens storlek
(fig. 3). Balanssystemets moment erhålles från
mätsystemet, som på figuren är kopplat enligt
tvåwattmetermetoden. Det andra momentet
bildas av kompensationssystemet, vars rörliga spole
genomflytes av hjälpströmmen från oscillatorn.
Vid jämvikt är denna likström proportionell mot
den uppmätta effekten. Jämviktsrubbningar på
Fig. 3. Fjärrmätning enligt
kompensationsmetoden
(Asea), XV mätsystem. K
kompensationssystem, O
oscillator, F förstärkare, C
kopplingskondensator, L
likriktare.
balanssystemet påverkar förstärkaren via den
variabla kopplingskondensatorn, så att den
kompenserande likströmmen ändras till dess jämvikt
råder. När exempelvis effektuttaget ökar, växer
mätsystemets moment och jämvikten rubbas.
Plattavståndet hos kondensatorn blir då större
och detta medför, att oscillatorn genom
likriktaren minskar förstärkarens negativa
gallerförspänning. Förstärkarens anodström ökar till dess
kompensationssystemets moment blir lika med
mätsystemets, dvs. till dess jämvikten återställts.
I Siemens kompensationsgivare (fig. 4) styres
hjälpströmmen på induktiv väg av
balanssystemets läge. Hjälpströmmens storlek bestämmes
av oscillatorns återkopplingsgrad. Denna regleras
med den mellan kopplingsspolarna placerade
aluminiumflaggan, vars läge bestämmes av
balanssystemet.
En tredje typ av kompensationsgivare har
utvecklats av Landis & Gyr. Här alstras
hjälpströmmen i en fotocell. Balansaxeln
manövrerar en skiva, som avbländar ljusstrålen mot
fotocellen och påverkar kompensationsströmmen.
Vid dessa kompensationsmetoder är
inställningstiderna mycket korta. Metoderna är
användbara på avstånd upp till några mil. De
förutsätter dock galvaniskt genomkopplad ledning.
Kan detta ej åstadkommas eller är avståndet så
långt, att kompensationsmetoden av tekniska
eller ekonomiska skäl ej visar sig lämplig,
omvandlas primärstorheten antingen direkt eller via
en likström till en storhet, som är mindre
beroende av överföringskanalens egenskaper. Här
kommer då i fråga antingen ett
tonfrekvens-system eller ett pulssystem. Dessa båda system
skiljer sig åt dels genom olika vågform, dels
genom olika frekvens. Det förra arbetar med en
sinusformad signal i tonfrekvensbandet, medan
pulsfrekvenssystemet arbetar med mer eller min-
Fig. 4. Fjärrmätning enligt
kompensationsmetoden
(Siemens); a mätsystem,
b kompensationssystem,
e återkopplingsspolar,
f
högfrekvenstransformator, g aluminiumflagga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
