Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Andras erfarenheter - Petroleumkemikalier i färg- och lackindustrin, av SHl - Framställning av vitamin B12, av SHl - Normal för mätning av pH, av E R—s - Kontroll och reglering av destillationsförlopp, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
724
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
ningsmedel för naturliga och syntetiska hartser. Det förra
avsågs ursprungligen att ersätta xylener, men visade sig
ha speciella värdefulla egenskaper. Dess lösningsförmåga
är för vissa hartser mindre än m-, p-xylens men mycket
större än mineralterpentins.
Lösningsmedel 15-9/C kan med fördel användas för
framställning av läcker innehållande lågviskösa syntetiska
hartser i hög koncentration. Denna typ av lack är
särskilt lämplig för doppning eller sprutning, när man önskar
bygga upp ett lackskikt med största tjocklek med minsta
möjliga antal beläggningar. Lackerna kan också förtunnas
med alifatiska lösningsmedel, t.ex. mineralterpentin, utan
risk för fällningar eller förlust av fyllighet.
Då 15-9/C har relativt liten flyktighet förbättrar det
särskilt alkydlackers flytegenskaper betydligt och bidrar till
bibehållande av konstant viskositet i doppningskärlen.
Till skillnad från vissa andra aromatiska lösningsmedel
lär 15-9/C trots detta icke stanna kvar i lackskiktet och
fördröja dess torkning.
Lösningsmedel 23-6 är en ljusgul vätska som till mellan
10 och 90 «/o kokar vid 230—260°C. Såsom kan väntas av
den höga kokpunkten har detta lösningsmedel låg
flyktighet, och man kan därför använda det för att reglera
färgers eller lackers flytegenskaper och torkningstid. När
de förra förbättras, växer den senare, och man måste göra
en kompromiss vid sammansättning av ett lösningsmedel,
t.ex. av mineralterpentin och 23-6, för en lufttorkande
färg.
Lösningsmedel 23-6 kan också med stor fördel användas
i brännlacker, då det inte plötsligt kokar bort vid
ugnstemperaturen utan avdunstar relativt sakta. Lackskiktet
förblir härigenom "öppet" tillräckligt länge för att kunna
flyta över ytan.
Av den polymeriserbara delen av alkylbensenfraktionen
framställs ett harts, som är blekgult och fullständigt
lösligt i kolväten. En kvalitet med mjukningspunkt 90—100°C
är jämförbar med inden-kumaronharts ur stenkolstjära,
men har fördelen att ge lackskikt med avsevärt bättre
ljusstabilitet. En annan kvalitet med mjukningspunkt 100
—115°C kan användas i stället för modifierat fenolharts.
Då hartset består uteslutande av kolväten ger det lack med
stor alkalistabilitet.
Xylostyren är en blandning av ca 30 % styren och 70 ®/o
o-xylen. Denna fraktion går till framställning av
styren-haltiga oljor, stvrenhaltiga alkydhartser, fasta
kopolyme-rer med hög molvikt och emulsionspolymerer. Sålunda gör
man en lösning av styren-alkydharts i xylen avsedd för
både brännlack och lufttorkande sprutlack, som ger skikt
med utmärkt glans, hårdhet, seghet och böjlighet.
Lösningsmedel 10-4 kan enligt
laboratorieundersökningar med fördel användas till förtunning av
nitrocellulosa-lack. Rätt använt kan det ersätta toluen och ger då
lackskikt med hög lyster och glans (F Chapman i Färg- och
Lacktekniska Föreningen den 15 okt. 1951). SHl
Framställning av vitamin Bi2« Vitamin B-^ som först
upptäcktes i kött och fisk är en mycket viktig
tillväxtfaktor för husdjur, i synnerhet höns, och är även av
.värde vid behandling av perniciös anemi (Tekn. T. 1950
s. 786). Knapphet på kött och fisk till foder har ökat
betydelsen av framställning av vitamin B^.
Man har nu i USA isolerat en svampart, Streptomyces
olivaceus, som uppges vara lättodlad och ge tillräcklig
mängd vitamin B^ för att vara av kommersiellt intresse.
En produkt erhållen genom odling i stor skala lär ha givit
gott resultat som kycklingfoder.
Vid US Department of Agriculture har man utarbetat en
process vid vilken mäsk innehållande skummjölk eller
vassla jäses med bakterier tillhörande släktet
Propioni-bacterium. Härvid fås vitamin B^ och propionsyra. För
att få högsta möjliga utbyte av vitamin fordras närvaro
av mjölksyra och en noggrann reglering av syretillförseln
under jäsningen. Vid användning av vassla eller andra
mjölkprodukter bildas tillräcklig mängd mjölksyra genom
mjölksyrabakteriers verksamhet. I andra fall måste
mjölksyra tillsättas.
Vid förberedande prov har man nått ett utbyte av vitamin
B^ på 1,5 mg/1 mäsk. Man tror att den nya processen
skall kunna användas för att öka vitaminhalten i
schwei-zerost, kärnmjölk och andra jästa mjölkprodukter. Den
kan givetvis användas för framställning av kristalliserad
vitamin BM (Chemistry Newsletter sept. 1951; Chemical &
Engineering News 26 nov. 1951). SHl
Normal för mätning av pH. Ett viktigt steg för
underlättande av en internationell överenskommelse om
definition av lösningars pH-värden har tagits av British
Standard Institution som har utprovat en normal för
pH-mätningar (B.S. 1647: 1950), mycket nära
överensstämmande med ett amerikanskt förslag.
Den teoretiska definitionen av en lösnings pH är
negativa tiologaritmen av dess vätejonkoncentration i mol/1.
Denna definition har emellertid nackdelen att inte stå i
entydig relation till vätejonaktiviteten som man i
verkligheten mäter. Det teoretiska pH-värdet har alltså ingen
reell experimentell mening, och man har därför
föreslagit att fastställa en godtyckligt väld normal. Enligt
British Standard Institution kan denna lämpligen vara en
vattenlösning av rent kaliumbiftalat innehållande 1I20 mol
ftalat per liter. Den ges genom definition pH-värdet 4 vid
15°C.
Man väntar att olika forskares mätningar vid
användande av denna normal skall stämma med en noggrannhet
av ± 0,005 pH-enheter. Så stor noggrannhet kan emellertid
bara uppnås för vattenlösningar vid 0—60°C; för starkt
aktiva lösningar, t.ex. av oxidationsmedel, blir den dock
mindre. Genom den föreslagna definitionen blir en lösnings
pH-värde ett tal vars relation till vätejonkoncentrationen är
pH = — log Cf + 0,02
där C är vätejonkoncentrationen och / medelvärdet på
aktivitetskoefficienten för en typisk envärd elektrolyt i
vattenlösning (Chemical Age 24 juni 1950). E R—s
Kontroll och reglering av destillationsförlopp. I
kokande blandningar av två eller flera vätskor råder
komplicerade samband mellan total- och partialtryck,
kokpunkt, överhettning av ångan och sammansättning. Om
alla utom två av dessa variabler är konstanta, kan
mätning av den ena användas som mått på den andra. I en
destillationskolonn under konstant totaltryck kan t.ex.
topptemperaturen användas som mått på destillatets
sammansättning.
På grund av svårigheten att exakt reglera några av
variablerna som har stor inverkan redan vid mycket små
variationer kan man nå bättre resultat genom att utnyttja
relationer mellan flera av dem. Några tiondels graders
ändring av temperaturen eller några tiondels procents
ändring av trycket kan t.ex. innebära en betydande ändring
av den mätta variabeln. Man kan därför nå mycket
säkrare resultat genom att mäta t.ex. skillnaden mellan
temperaturen i kokande ren komponent och temperaturen i en
okänd ångblandning, när man vill kontrollera dennas
renhet. Bara ångblandningen är mättad är nämligen denna
temperaturdifferens oberoende av totaltrycket.
Alkoholförluster i återstoden vid avdrivning av alkohol
kan upptäckas och undvikas, om man mäter skillnaden
mellan temperaturen hos kokande rent vatten i en
jämförelsekammare och hos det kondenserande destillatet på
andra eller tredje bottnen från avdrivarens bottenrum.
Samma tryck måste givetvis råda i jämförelsekammare
och i kolonn vid mätstället. Når alkohol ned till detta,
uppstår genast en temperaturdifferens.
Det instrument (fig. 1) som behövs består av en
motståndstermometer placerad i mätbottnens ångrum och en
med detta förbunden kondenseringskammare som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
