Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1952 - Metoder för undersökning av kalk och bruk, av Tor Hagerman och Heino Roosaar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 769
Metoder för undersökning
av kalk och bruk
Fil dr Tor Hagerman och ingenjör Heino Roosaar,
Stockholm
620.1 : 666.9
Vid Hagermans Konsultationsbyrå har under senare år
undersökningar av kalk och bruk utförts mer eller mindre
regelbundet. Byrån har härvid även följt kvalitetens
växlingar hos några kalksorter och sökt utveckla vissa enklare
metoder för snabb kvalitetsbestämning och driftkontroll,
huvudsakligen för puderkalk. Den snabbt ökande
produktionen av denna vara medför också krav på bättre
kännedom om den. Utgångspunkt för denna vidare utveckling
har varit T Hagermans tidigare arbete om svenska
kalksorter1 vilket i sin tur huvudsakligen baserade sig på
utredningar, utförda vid Statens Provningsanstalt för K.
Byggnadsstyrelsens "Bestämmelser för leverans och
provning av byggnadskalk".
Undersökningar av kalk
Egenskaper hos torrsläckt byggnadskalk som har
särskild betydelse för att erhålla ett gott mur- och putsbruk
är: volymbeständighet, kornfinhet, volymvikt och i vissa
fall halten av kalkhydrat samt den kemiska
sammansättningen i övrigt.
Volymbeständighet hos byggnadskalk är en viktig
egenskap för att kalken skall ge ett gott putsbruk, och enligt
kalkbestämmelserna bör en sådan provning förslagsvis
utföras i enlighet med en amerikansk metod ("Soundness
test") genom ångbehandling i autoklav av med gips
beredda briketter. Dock har man vid olika tillfällen funnit
att metoden ej är tillräckligt säker. Detta beror troligen
bl.a. på att den i briketterna från beredningen inneslutna
fukten icke alltid hinner avgå på den korta torktid som
föreskrives innan briketterna placeras i autoklaven. Även
vid fullständig uttorkning kan det emellertid inträffa att
briketterna spricker sönder utan att skadliga partiklar
behöver förekomma i kalken, beroende på de storg
’.ryckförändringar för vilka de utsätts i samband med
autoklav-provet.
Den Rüdersdorfska snabbprovningen8 har visat sig vara
en säkrare provningsmetod än den ovan anförda. Briketter
pressas med ca 50 kp/cm3 av svagt fuktad puderkalk och
värmebehandlas vid relativt låg temperatur med luft av
mättad fuktighet.
I sin ursprungliga utformning var emellertid
Rüdersdorf-provet endast avsett för vissa hydrauliska kalksorter.
Genom förlängning av ångbehandlingstiden har metoden dock
visat sig vara användbar vid bestämning av
volymbeständigheten även hos andra kalksorter. En förlängning av
ångbehandlingstiden från 2 tili 4 h har sålunda visat sig
vara tillräcklig vid de flesta kalksorter för att man med
tämligen stor säkerhet skall kunna avgöra huruvida
skadliga, svällningsbenägna partiklar förekommer.
Vid provningsmetodens tillämpning på en oprövad
kalksort är det dock tillrådligt att provkropparna bevaras och
besiktning utföres efter längre tid, som en kontroll av att
den använda ångbehandlingstiden för kalksorten varit
tillräcklig för att även sådana skadliga partiklar som t.ex.
instabila silikatföreningar och dödbrända kalk- eller
magne-siapartiklar skall ha hunnit reagera. Som bekant
omvandlas dessa mycket långsamt och ger först efter längre tid
upphov till skador i putsen, då de förekommit i den till
bruket använda kalken.
Svällningen hos provkroppen bestämmes med hjälp av
vid en fjädrande ring fastsatta 150 mm långa nålar. För
välsläckt luftkalk (kalcitkalk) har det visat sig att
nålspärrningen 1 regel icke överstiger 5 mm.
Värmeutveckling vid vattenbehandling är ett enkelt och
snabbt förfarande för kontroll av förekomsten av osläckt
kalk i puderkalken. Provningsmetoden, som utarbetats vid
byrån, visar även relativt små temperaturstegringar om
den utföres på lämpligt sätt vad avser provmängder och
vattentillsatser. Väl släckt puderkalk har vanligen en
temperaturstegring som är lägre än 2°C. I detta sammanhang
bör dock påpekas att torrsläckt hydraulisk kalk vanligen
har något högre temperaturstegring än kalcitkalk, även
om inga skadliga partiklar förekommer, beroende på de
hydrauliska beståndsdelarna.
Kalkens kornfinhet är beroende av brännings- och
släckningsförfarandet samt av råmaterialets beskaffenhet.
Generellt kan sägas att släckta hydrauliska kalksorter är
grovkornigare än luftkalksorter. Kornstorleken hos kalk har
ingående studerats i olika sammanhang, och den är av
stor betydelse vid proportionering av bruk. Vid
användandet av finkornig kalk kan blandningen göras avsevärt
magrare, och likväl uppnås en tillfredsställande smidighet hos
bruket.
Direkta mikroskopiska mätningar (granulometri),
kvantitativt utförda på representativt uttagna prov, anser vi bör
utgöra basen för bedömande av olika indirekta metoders
tillförlitlighet. Arbeten pågår med utredning över
möjlighet till instrumentell automatisering av sådana eljest
tidskrävande mätningar.
Som driftkontroll har vi i stor utsträckning använt den
av Hagerman tidigare föreslagna kalksänkan, dvs. en
bestämning av kalksuspensionens sjunkhastighet i graderat
glasrör. Förfarandet ansluter sig direkt till praktiska
förhållanden vad avser separeringsbenägenhet i kalkslam och
bruk. Resultatet dikteras huvudsakligen av halten
finkorniga fraktioner i kalken men påverkas i många fall av
flockningsbenägenheten i suspensionen. En viss skärpning
av metoden synes på enkelt sätt kunna vinnas genom en
föregående bortsiktning av de grövsta fraktionerna i
kalken, t.ex. på sikt 0,075 mm.
I vissa fall, exempelvis vid undersökning av
släckningsförfaranden, kan en jämförelse av beskaffenheten hos en
bestämd kornfraktion från några olika kalksorter ha
intresse. En sådan fraktionsuppdelning kan lämpligen
erhållas med en stoftcentrifug3. Vid användning av detta
instrument för bestämning av kalkens korngradering, fig. 1,
erfordras emellertid god kännedom om kalkens specifika
vikt, vilken bestämning dock medför svårigheter. Kontroll
under mikroskop av rensiktningsgraden med införande av
därav föranledd korrektion av kornstorlekskurvan har
också visat sig erforderlig.
Fig. 1.
Korngradering
hos en
puderkalk enligt stoftcen-trifugerings-metoden;
den fiktiva [-kornstorleken-]
{+kornstor-
leken+} hänför
sig till
sfäriska partiklar med
volymvikten
1 g/cm\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
