Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Väderskeppen — ett fruktbart internationellt samarbete, av Tore Bergquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Nansenflaska.
Fig. 5. Mosbys
termosond.
Nordamerika till Europa i största möjliga
utsträckning utnyttjat "jet"-strömmen.
Nu, då man kan undvika olämpliga flygrutter,
där stark motvind eller stor nedisningsrisk
föreligger, kan i stället flera passagerare eller mera
gods medtas vid varje flygtur. Sist men inte
minst ökas flygsäkerheten ofantligt. Vissa
beräkningar har gett vid handen, att man sålunda kan
inbespara mera än vad de tio stationerna kostar i
anskaffning och drift. Ändå måste varje station
bestå av minst två fartyg. För att förstå denna
kalkyl, måste man ha i minnet, att den nutida
flygtrafiken över Atlanten är ett miljardföretag.
Eftersom det i första hand är det civila flyget,
som är intresserat av dessa väderstationer, har
man beräknat kostnaderna så att varje land
betalar en summa som är proportionell mot detta
lands antal flygtimmar över Atlanten.
Även om det i första hand är i flygsäkerhetens
och flygekonomins intressen som dessa
väderskepp har kommit till, har de även en
utomordentlig betydelse för säkrare
väderleksprognoser i de länder som gränsar till Atlanten, och
även i vårt land. Man kan med större säkerhet
än tidigare följa cyklonernas bildning,
utveckling och rörelse. I allmänhet rör sig lågtryck med
tillhörande frontsystem i väst—ostlig riktning,
vilket betyder, att det mesta av "vädret" i
Västeuropa kommer från Atlanten.
För utarbetandet av prognoser på längre sikt —
upp till en vecka — använder man vanligen, i de
länder där försök med sådana prognoser pågår,
luftströmningen i troposfären och nedre delen av
stratosfären. Det är då av största vikt att känna
strömningsfältet över hela norra halvklotet, för
vår del åtminstone norr om 30 :e breddgraden.
De aerologiska observationerna från
väderskeppen är av fundamental betydelse vid
kartläggandet av dessa luftströmmar. De bildar en
sammanbindande länk mellan de amerikanska och
europeiska landstationerna. I Stilla Havet har USA
och Kanada fyra stationer, vilka bildar en
motsvarande länk mellan Asien och Nordamerika
(ytterligare tre stationer är planerade i Stilla
Havet).
Man ser alltså, att de meteorologiska
mätningarna på Atlanten även är av största betydelse för
det västeuropeiska näringslivet. Dessutom ger de
stoff till vetenskapsmännen vid deras
utforskning av atmosfärens hemligheter och
undersökning av möjligheterna att kunna förutsäga dess
beteende under längre eller kortare tid.
Vid station M, och även vid de brittiska
stationerna, pågår speciella undersökningar av
nederbördens karaktär över havet. Man har hittills, vid
beräkningen av hela den vattenmängd som faller
på jorden, inte haft mätningar från de två
tredjedelar av dess yta som utgör hav. Man har
huvudsakligen baserat sina beräkningar på de
nederbördsmätningar som utförs på öar, framför allt
i Stilla Havet men även i viss mån i de övriga
oceanerna. Det är dock inte alls givet att dessa
mätningar är representativa för havet. Sannolikt
har även ganska små och flacka öar en viss
inverkan på nederbördens intensitet och frekvens.
Man kan vänta att det nya materialet åtminstone
delvis kan kasta nytt ljus över denna fråga.
Oceanografiska undersökningar
Som en del i väderskeppens arbetsprogram
ingår också oceanografiska undersökningar. Man
utför således dagligen
vattentemperaturmätningar på olika djup, vissa dagar ända ner till
havsbottnen. Samtidigt tar man vattenprov från de
djup, där temperaturen mätes.
Vid dessa undersökningar använder man
"nan-senflaskan", fig. 4. Flaskan fästes vid en vajer
och sänkes till ett bestämt djup. Under
nedsänk-ningen strömmar vattnet fritt genom flaskan,
som är öppen i sina båda ändar. Före
upptagandet släpper man ned en vikt längs vajern. Då
flaskan träffas, lossnar den i sin övre ända och
vrider sig 180° kring sin nedre, fasta ända.
Därvid brytes kvicksilverpelarna i två
omvändnings-termometrar, som är fästade vid flaskan,
samtidigt som flaskans öppningar stängs. Flera
flaskor kan fästas vid samma vajer; då den
första flaskan har vänts, lossnar då en ny vikt,
som fortsätter längs vajern ned till nästa flaska,
osv. Då flaskorna åter har kommit ombord
avläses längden av den avbrutna kvicksilverpelaren
"in situ", och vatteninnehållet tappas på flaskor.
Termometrarna har en avläsningsnoggrannhet
av 0,01° C. Vattenproven fixeras och analyseras i
land med avseende på salthalt, täthet o.d.
För att få en kontinuerlig mätning av
vattentemperaturen från havsytan ned till stora djup
använder man på station M den av Mosby
konstruerade termosonden (fig. 5). Själva
mätkrop-pen består av en 75 cm lång mässingstråd, som
genom en utväxlingsanordning står i förbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
