Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Byggrationalisering i Schweiz, Frankrike och Västtyskland, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
891
platsen av en sorts lättbetong, förekommer även.
Härvid utgör lavastenen puzzolan i olika
kornstorlek ballastmaterial, medan bindemedlet är
cement. Med hänsyn till denna stens hydrauliska
egenskaper, brukar cementmängden vara relativt
ringa (150—200 kg/m3). Väggtjockleken brukar
göras 25 cm, och volymvikten blir ca 1,4. Detta
ger ett k-\ärde av ca 1,0, vilket anses fullt
tillfredsställande.
I Västtyskland utgör ruinerna en till synes
outsinlig källa, ur vilken kan hämtas
byggnadsmaterial, som är lämpat för ytter- och innerväggar.
Man har också i de flesta städer där man
överhuvud taget gripit sig an med återuppbyggnaden
startat speciella företag, som rensar upp
ruinerna, sorterar ut användbart material, samt av
murmaterialet krossar och sållar ett tegelskrot,
vilket sedan med cementtillsats ger en tämligen
god mursten. I regel formas hålblock med
utföranden som ger relativt god värmeisolering och
rätt god hållfasthet. För att minska risken för
krympning i det färdiga murverket ånghärdas
stenarna. Även i Tyskland förekommer
tegel-och betonghålblock.
Av bärande innerväggar fordras god bärförmåga
och ljudisolering, men inga fordringar ställs på
värmeisolering. I samtliga länderna användes
ofta till dessa väggar kalksandsten eller
massivtegel, och i övrigt ofta samma sten av vilken
ytterväggarna är murade. På något enstaka ställe
förekommer massivbetongblock.
Icke bärande väggar muras i regel som 5—10 cm
tjocka skiljeväggar av 25 X 50 cm plattor av
tegel eller slaggbetong. Schweizarna använder ofta
specialtillverkade håltegelplattor, där på mycket
enkelt sätt ledningar kan bilas in i olika
riktningar.
Av bjälklag förekommer en synnerligen riklig
provkarta på konstruktioner (fig. 2). De allra
flesta går ut på att på fabrik tillverkas element,
som sedan monteras med krän vid bygget. Våra
belt dominerande massivbetongbjälklag
förekommer knappast någonstans. Elementfabrikerna är
ofta permanenta, men vid större byggnadsföretag
uppförs i några fall en provisorisk fabrik vid
byggnadsplatsen.
Elementen har i regel en bredd av 20—30 cm,
medan längden avpassas efter spännvidden,
vanligen 4—6 m. Materialet är i regel armerad
betong, men även lättbetong, träullsbetong eller
tegel förekommer. Gemensamt för alla dessa
konstruktioner är att en fullständig betongform kan
undvikas. Vissa uppsättningar med
mekaniserade ställningar förekommer dock.
Taken utgörs nästan utan undantag av trä, och
de har ofta ganska hög takresning. Den i övrigt
påtagliga sparsamheten med trä avspeglas
däremot icke alls vid takstolarnas dimensionering i
något enda av länderna. Man använder över lag
minst dubbelt så grova träkonstruktioner som
hos oss, ehuru snöbelastningen är mindre. Å
andra sidan utformas takstolen ofta så att
belastningen icke nedföres på vindbjälklaget.
Takbeläggningen är i regel taktegel, oftast av
bränd lera, men ibland cementtegel. Varken i
Frankrike eller Tyskland förekommer i regel
takpanel, utan teglet vilar på tegelläkt, som i sin tur
är upplagd på takstolarna, vars centrumavstånd
är ca 75 cm. Den hos oss alltid beaktade risken
för inträngande regn och snö på vinden anser
man icke föreligga, då de obetydliga
vattenmängder som vid slagregn kan tränga in snabbt
avdunstar, och vindsbjälklagets överyta utgörs av
stålslipad betong.
Trappor av fabrikstillverkade betongelement
förekommer ytterst sällan, trots att
fabrikstillverkningen i så stor utsträckning användes i alla
tre länderna. Däremot förekommer färdiggjutna
blocksteg med yta av konststen i rätt stor
omfattning. Även platsgjutna kupor, som sedermera
beläggs med konst- eller natursten, är
förvånansvärt vanliga.
Fönsteromfattningar av betong, en hos oss helt
okänd detalj, förekommer i ganska stor
utsträckning i samtliga länder. Fördelarna är följande:
utvändiga putshörn vid fönstrena skyddas, den
utvändiga putsen får en naturlig avslutning, och
fasaderna kan ges en enkel, föga kostnadskrä-
Fig. 2. Bjälklag av
fabrikstillverkade hålbalkar; 1 hålbalk,
2 längdarmering, 3
transport-armering, A fogarmering, 5
gjuten ändpropp, G fog, 7
förankring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
