Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Andras erfarenheter - Kalciumsulfat råvara för sulfat och svavelsyra, av SHl - Flyttbar valvform, av Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■936
TEKNISK TIDSKRIFT
som ännu inte utnyttjas i nämnvärd utsträckning är de
sulfidmalmer som används för framställning av metaller,
såsom koppar, bly och zink.
Då världens tillgångar på fritt svavel av allt att döma
håller på att tömmas, måste man inom en ganska snar
framtid mer eller mindre fullständigt lita till andra
råvaror. De kända pvrittillgångarna är koncentrerade till ett
fåtal platser på jorden, och många länder måste därför
importera pyrit vilket särskilt under nuvarande
förhållanden ofta är svårt. Malmer bestående av sulfider av koppar,
bly eller zink har betydligt större spridning, och detsamma
gäller för kalciumsulfat.
Ammoniumsulfat fås i princip genom dubbel omsättning
av ammoniumkarbonat och kalciumsulfat enligt formeln
(NH4)bC03 + CaS04 —-> (NH4)sS04 + CaC03
Reaktionen som sker därför att kalciumkarbonatet är
mindre lösligt än -sulfatet är kemiskt sett mycket enkel.
Vid dess utförande måste man emellertid hantera stora
mängder av en blandning av fast och flytande fas vilket
medför betydande svårigheter vid apparatkonstruktionen.
Vidare måste syrafast apparatur användas vid
indunstning av ammoniumsulfatlösningen.
Processens ekonomi är givetvis starkt beroende av
kostnaden för gipsen eller anhydriten, men dess lönsamhet
är tydligen tillfredsställande under vissa betingelser.
Följande fabriker är nämligen i drift eller planerade:
Råvara Startår Kapacitet
Tyskland . t/år
Oppau ........... gips, anhydrit 1913 100 000
Leuna ...........gips, anhydrit 1918 Ö50 000
Storbritannien
Billingham ....... anhydrit 1923 410 000
Prudhoe ........ anhydrit 1943 300 000
Frankrike
Toulouse ........ anhydrit ej angivet 120 000
Indien
Sindri ........... gips 1952 360 000
Travancore ...... gips 1947 45 000
Fabriken i Travancore arbetar delvis med svavelsyra.
Anläggningskostnaden för en fabrik av gynnsam storlek,
t.ex. den i Billingham eller Sindri, beräknas i
Storbritannien till ca 220 sh/t år mot 175 sh/t år för en fabrik som
arbetar med neutralisation av ammoniak med svavelsyra.
För mindre anläggningar blir kalciumsulfatmetoden mindre
gynnsam. Den färdiga produkten kostar i Billingham ca
195 sh/t mot 250 sh/t för ammoniumsulfat framställt enligt
neutralisationsmetoden. I detta fall behöver man inte räkna
med transportkostnader för anhydriten, då fabriken
ligger på en gruva i vilken anhydrit bryts på ca 250 m djup.
Fabriken i Leuna hämtar sin råvara från dagbrott i
Niedersachswerfen. Brytningen blir här billigare än i
Billingham, men anhydriten måste transporteras 100 km.
Även i detta fall tycks kalciummetoden kunna hävda sig
i konkurrensen.
Svavelsyra framställs ur kalciumsulfat genom att
upphetta en blandning av anhydrit eller gips med kol, lera,
sand och andra material som innehåller kiselsyra,
aluminium- och järnoxider i roterande ugn (Tekn. T. 1951
s. 225). Härvid utvecklas svaveldioxid ur vilken svavelsyra
erhålles enligt någon av de konventionella metoderna. I
ugnen reduceras kalciumsulfatet antagligen först till sulfid
vid ca 700°C
4 CaS04 + 2 C—* CaS + 3 CaS04 + 2 Cü2
Kalciumsulfiden reagerar sedan vid högre temperatur med
sulfat till kalciumoxid enligt formeln
CaS + 3 CaS04 —> 4 CaO + 4 S02
Kalciumoxiden reagerar slutligen i ugnens hetaste zon
med aluminiumoxid, kiselsyra m.m. till cementklinker. När
anhydrit används som råvara innehåller de från ugnen
avgående gaserna 9 "Vo svaveldioxid och en betydande
mängd damm som måste frånskiljas. Man får lika mycket
klinker som svavelsyra. Processens ekonomi bestäms till
stor del av det pris man kan få för klinkern. Följande
anläggningar arbetande enligt denna metod är i drift eller
planerade:
Råvara Startår Kapacitet.
svavelsyra
Tyskland t/år
Leverkusen .......... gips 1916 50 00O
Wolfen .............. anhydrit 1938 150 000
Storbritannien
Billingham ........... anhydrit 1929 170 000
Merseyside .......... anhydrit 1954 150 000
Frankrike
Miramas gips 1937 25 000
Wolfen ligger i ryska zonen, och fabriken lär nu vara
flyttad till Ryssland. En fabrik för svavelsyra och klinker
av rimlig storlek, säg för 70 000 t/år svavelsyra, kan
byggas för ca 550 sh/t år mot ca 165 sh/t år för en
konventionell svavelsyrafabrik som dock inte ger klinker.
Svavelsyran kostar 127 sh/t mot 110 sh/t för syra ur svavel och
139 sh/t för syra ur pyrit (G I Higsoin i Chemical &
Engineering News 22 okt. 1951). SHI
Flyttbar valvform. Ett vägbygge i Pasadena,
Kalifornien passerar en dalgång med en serie betongvalv, två och
två i bredd. Det största har 96 m spännvidd, 39 m pilhöjd
och 7,2 ni bredd. Formarna var uppbyggda av trä på
ståltorn; totala vikten var 500 t. Sedan det ena valvet gjutits
drogs tornen med formarna 17 m åt sidan och användes
för syskonvalvet (fig. 1).
För att lossa formarna hade man ställt tornen på muttrar
till grova ankarbultar, men gängorna stukades, så att nian
inte lyckades vrida muttrarna. I stället fick man använda
50 och 100 t hydrauliska domkrafter, som arbetade mot
på tornbenen svetsade konsoler. Tornen sänktes därmed
Fig. I. Bro av två valv med gemensam valvstomme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
