Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1952 - Lyftkranars dynamiska tillskottskrafter, av J Götzlinger - Nya metoder - Titanoxidlikriktare, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■982
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Ryckkraft I i förhållande till totallast W som
funktion av nominella lyfthastigheten v; a enligt AISE.s
kommentarformel, b enligt energiberäkning, c enligt AISE.s
normbestämmelse.
kännedom om de maximala svängningsamplituderna, vilka
ej får förväxlas med motsvarande statiska värden för linans
töjning och bryggans nedböjning.
Kurva c i diagrammet visar ryckkraftens värde i
förhållande till totallasten enligt den tidigare citerade
amerikanska normbestämmelsen. Denna överensstämmer som
synes varken med kommentarens formel, som ger orimligt
höga värden, eller med energiberäkningen.
Svenska bestämmelser
En jämförande granskning av bestämmelserna om
dynamiska tillskottskrafter i de tyska och amerikanska
krannormer visar således, dels att de sinsemellan i princip
avviker från varandra, dels att de var för sig är behäftade
med motsägelser. Arbetsutskottet inom den svenska
krankommittén kunde därför endast konstatera att hithörande
problem tidigare ej klarlagts på ett tillfredsställande sätt.
Med hänsyn till den höjning av de tillåtna påkänningarna
i stålkonstruktioner för byggnadsverk, som år 1950
beviljats av Byggnadsstyrelsen och som även gäller för kranar,
ansågs det med tanke på den därigenom sänkta
säkerhetsmarginalen vara önskvärt att söka erhålla säkrare
underlag för bedömning av storleken för de dynamiska påkän-
ningar, som kan uppkomma vid kranar under drift.
Dessa dynamiska tillskott kan uttryckas med ett
hisstillskott yi, uppkommande på grund av lastens vertikala
rörelser, samt ett åktillskott s, som härrör från kranens
horisontella förflyttning.
För närmare bestämning av tillskotten gjordes vid Asea
en rad teoretiska och experimentella undersökningar, de
sistnämnda med trådtöjningsgivare. Avsikten var att de
erhållna resultaten skulle framläggas i en enkel form lämpad
för rutinberäkningar7.
Vid undersökningen av hisstillskottet y var
tillvägagångssättet följande. Först bestämdes analytiskt och
experimentellt ett uttryck för ipmax, dvs. maximala tillskottet, då
lasten med nominell hisshastighet ryckes upp från
underlaget. De på så sätt erhållna värdena förekommer dock
så sällan vid normal drift att de ej bör läggas till grund för
utmattningsberäkningar, varför en statistiskt bestämd
reduktionsfaktor infördes. Uttrycket för hisstillskottet blir då
v o
yj = C –––
9
där v är kranens nominella hisshastighet, &> är svängande
systemets lägsta egenvinkelfrekvens, g är
tyngdacceleratio-nen och c är en reduktionsfaktor 1.
Då egenfrekvensen är tämligen lika för typbesläktade
kranar kan ovanstående formel förenklas till
V = zw
där z är en konstant, beroende av krantyp och
belastningsfall.
Enligt de nya svenska krannormerna skall hisstillskottet
beräknas på detta sätt.
För åktillskottet £ vid ett bärhjuls passage över en
räl-skarv härleddes
där h är skarvens höjd, d är bärhjulsdiametern, v är
maximal åkhastighet, co’ svängande systemets
egenvinkelfrekvens vid linlängden noll och g är tyngdaccelerationen.
Andra störningskällor än skarvar kan emellertid tänkas,
och i krannormerna har därför en rent empirisk formel
kommit till användning, nämligen
£ = 0,03 + 0,06 v vid skarvar i rälen
£ = 0,03 + 0,03 v utan skarvar i rälen
med maximal åkhastighet v i m/s.
Litteratur
1. Berechnungsgrundlagen für Stahlbauteile von Kranen und
Kran-bahnen (DIN 120). Bautechn. 57 (1937) h. 4 bil.
2. Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk
(Järnbestämmelser). Stat. off. Utredn. nr 30, Stockholm 1951.
3. Normalbestämmelser för beräkning, provning och kontroll av
svetsade stålkonstruktioner till brobyggnader (Svetsningsnormer).
Stat. off. Utredn. nr 7, Stockholm 1935.
4. Standard crane specifications. Iron & Steel Engr. 1942 aug.
s. C S 2—29.
5. Madsen, J E: Report of crane girder tests. Iron & Steel Engr.
1941 nov. S. 47—95.
6. Specifications for electric overhead travelling cranes for steel mill
service. Iron & Steel Engr. 1949 juli s. C S 1—46.
7. Jonh&son, S: Undersökning av lyftkranars dynamiska
tillskottskrafter. Tekn. Skr. nr 151, Stockholm 1952.
Nya metoder
Titanoxidlikriktare. Den äldsta typen av metallikriktare,
kopparoxidlikriktaren, kom fram så sent som 1926.
Försök att få fram likriktare baserade på andra metalloxider
har hittills inte lett till något resultat. Nu har emellertid
National Bureau of Standards lyckats få fram en likriktare
på titandioxidbas.
Den nya likriktaren framställes genom att man på ett
litanbleck bildar ett lager titandioxid, på vilken genom
elektrolys appliceras en motelektrod av någon annan
metall. Härtill kan användas silver, guld, tenn, nickel, koppar,
zink eller kadmium, men silver har hittills befunnits
lämpligast.
Oxidskiktet kan bildas på två sätt: antingen genom
upphettning av titanmetallen, först i syrgas varvid oxidskiktet
bildas, och därefter i vätgas för att förbättra dess
kon-duktivitet; eller också genom upphettning av titanmetallen
i högtemperaturånga, t.ex. vid 600°C under 3 h. Den senare
metoden har visat sig bäst.
Fig. 1. Ström-spänningskurva för
titandioxidlikriktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
