Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1952 - Andras erfarenheter - Emalj för belysningstekniskt bruk, av G Günther - Kromatering av zink och zinklegeringar, av U T—h - Kontinuerlig extraktion av jordnötsolja, av SHl - Utnyttjande av låga temperaturer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■1034
TEKNISK TIDSKRIFT
De rengjorda föremålen kan beläggas med emalj genom
doppning i ett emaljeringsbad eller också genom
påsprutning av emaljsuspension med sprutpistol. I båda fallen
erhåller man en våt beläggning, som efter torkning lämnar
ett fint pulverskikt, som lätt kan skrapas av. Detta bränns
vid 800—870°C under flera minuter. Emaljen smälter och
tränger in i grundmaterialets porer varigenom god
vidhäftning ernås. När föremålen lämnar ugnen har emaljen
ett glasliknande utseende, och efter avsvavlingen får den
en vacker, hållbar yta.
I allmänhet kan belysningsarmaturer av stålplåt
ytbeläg-gas med emalj eller vanlig lackfärg, metalliseras eller
ytbehandlas kemiskt. Avsikten är i samtliga fall att
åstadkomma ett visst korrosionsskydd, förhöja utseendet i
allmänhet och särskilt för reflektorer att åstadkomma hög
reflektionsförmåga och god ljusfördelning. Valet av
ytbehandling bör bestämmas av den slutliga användningen
samt installations- såväl som underhållskostnaden för
armaturerna. Ett rätt val kan ofta bespara förbrukaren
avsevärda utgifter.
För att snabbt bedöma olika ytbehandlingars värde
använder man olika snabbprovningsmetoder. Dessa bör ge
upplysningar om hållbarheten mot nötning, repning,
salt-mättade ångor, fuktighet, ljus och värme. Mycket kapital
har nedlagts för att få fram olika provningsapparaturer,
men dessa kan dock ej helt ersätta långtidsproven under
naturliga förhållanden, eftersom dessa i högsta grad växlar
från fall till fall.
Så söker man t.ex. efterlikna vädervariationerna i en
apparatur, vari föremålen utsätts för konstgjort solljus,
regn, värme och kyla. Härvid åstadkommes på några
timmar, dagar eller veckor en förstörelse, motsvarande den
vid vanligt utomhusbruk i månader och år. Ljusverkan
alstras av en kolbåglampa, vattenduschar ger konstgjort
regn med bestämda tidsintervall. I samband därmed höjs
och sänks temperaturen omkring en fastlagd
medeltemperatur. Ovärderligt är provet i fuktskåp med en atmosfär
vars fuktighet och temperatur regleras. Den senare brukar
vara 35—50°C vid relativa fuktigheter på 80—99,9 %>. Vid
detta prov avslöjas efter kort tid små porer och hål i
ytskikten (E H Church i Illuminating Engineering juli 1952).
G Günther
Kromatering av zink och zinklegeringar.
Zinkbeläggningar används för att skydda järn och stål mot
korrosion. I många fall kan zinkens och dess legeringars
skyddsvärde ökas genom en passiverande behandling. Som
passi-veringsmedel kan man använda oxidationsmedel, vilkas
zinkföreningar bildar relativt täta och svårlösliga ytskikt,
t.ex. kromater, dikromater eller kromsyra. Passiveringen
kan ske antingen genom kemisk behandling eller på
elektrolytisk väg. Metoderna kallas gemensamt kromatering.
Cronafc-processen utförs genom neddoppning av
zinkföremålen 10—60 s i en lösning av 150—200 g/1
Na^CrA-2 ELjO och 5—9 ml/1 konc. H2S04 (specifik vikt 1,84).
Lösningens temperatur måste ligga mellan 15° och 20°C.
Förbehandlingen av zinkytan sker bäst i 1 °/o salpetersyra.
Efter kromateringen sköljs föremålet inom 30 s i kallt
vatten. Lösningen får sålunda icke torka in på zinkytan.
Dennas färg blir något olika beroende på zinkens renhet
och kan variera från svagt iriserande till gulbrun.
Bruna skikt har i allmänhet dålig vidhäftning. Ett enkelt
sätt att prova denna är att mot den kromaterade ytan lätt
gnida ett vitt papper, som därvid ej får färgas.
Lösningens syrahalt minskas med tiden, vilket medför bruna
olämpliga skikt.
Vid /WcWe-processen används som doppningslösning
kromsyra, kromater eller dikromater med tillsats av
myrsyra och formiater jämte zink- och järnsalter.
Vid D.T.D. 923-processen doppas föremålet 5—10 s i en
lösning innehållande 200 g/1 Na^r^ • 2 U^O och 6 ml/1
konc. H2S04. Temperaturen skall vara 18°C. Det sköljs sedan
omedelbart i kallt vatten och torkas utan uppvärmning.
Vid Ford Motor-processen använder man högst 1 min
doppning i 120 g/1 Cr03, 0,25—0,5 g/1 konc. HES04 och
0,8—1,2 g/1 konc. HN03. Zinkytan poleras och tvättas i
mycket svagt alkali före kromateringen. Den kromaterade
ytan lackeras efteråt.
Några av ovan nämnda kromateringslösningar innehåller
inhibitorer som nedsätter syraangreppet på zinken under
processen.
~ Vid elektrolytiska kromateringsförfaranden kopplas
zinkföremålen som anoder i elektrolyter som jämte
bikroma-ter eller kromsyra innehåller sulfater, selenater, fluorider
eller silikofluorider. Lösningens pH anges för sulfatbaden
till ca 4 och för fluosilikatbaden till 5,5. Acetater kan
användas som buffert. Strömtätheten bör vara 0,2—5 A/dmE.
Elektrolysen sker vid 15°—25°C under 3—5 min.
I sulfatbaden antar föremålen svart färg och i
silikofluo-ridbaden mässinggul färg. Det anodiskt framställda
kroma-teringsskiktet blir hårdare än det kemiskt bildade. Färgen
kan blekas genom kort doppning i mycket svagt alkali.
Anodbehandling i 60 °/o kaliumkromatlösning vid 20°C
under 10 min vid 6 V och 0,5 A/dmB ger ett olivgrönt
skyddsskikt med bättre korrosionsskydd än kromatering
genom doppning (Product Finishing sept. 1951). U T—h
Kontinuerlig extraktion av jordnötsolja. Vill man
använda äggviteämnena i jordnötter för framställning av den
ulliknande textilfibern Ardil (Tekn. T. 1945 s. 164, 1951
s. 1049), kan man inte på gängse sätt utvinna
jordnötsoljan som används till matfett, ty äggviteämnena skulle
då förändras (denatureras) och bli oanvändbara. Man har
därför måst utarbeta ett speciellt förfaringssätt.
Härvid krossas de skalade jordnötterna först i valskvarn
och upphettas sedan i ångvärmda grytor, varvid
oljecellernas väggar förstörs. Regleras uppvärmningen noga,
förändras äggviteämnena däremot inte. Huvudmängden av
oljan pressas ut vid relativt lågt tryck, och man får ett
mjöl innehållande 13—15 °/o olja som skall extraheras
med ett flyktigt lösningsmedel.
Extraktionen sker i en apparat liknande en stor
skopelevator, i vilken jordnötsmjölet långsamt transporteras
i ett antal kärl med silbotten, först nedåt i apparatens ena
halva och sedan uppåt i den andra halvan. Det oljehaltiga
mjölet införs automatiskt genom en sluss vid apparatens
topp i varje nedåtgående kärl. Det extraherade mjölet
kommer ut genom en annan sluss vid toppen, där de
uppåtgående kärlen töms.
Samtidigt med mjölet införs en svag lösning av olja i
extraktionsmedel; den rinner från kärl till kärl åt samma
håll som dessa rör sig. Extraktionen sker alltså i
medström; det erhållna extraktet samlas vid apparatens botten
och går till destillation för utvinnande av oljan och
återvinning av lösningsmedel. Strax nedanför den punkt där
mjölet töms ut sprutas rent lösningsmedel in. Detta rinner
från kärl till kärl och samlas vid apparatens botten skilt
från dess andra sida. Den vid denna motströmsextraktion
erhållna svaga oljelösningen används som lösningsmedel
vid medströmsextraktionen.
Det extraherade jordnötsmjölet håller mindre än 0,5 °/o
olja men en avsevärd mängd lösningsmedel. Vid vanlig
extraktion återvinns detta genom indunstning. För att i
föreliggande fall inte skada äggviteämnena får temperaturen
härvid inte bli för hög. Processen utförs därför i en
vakuumapparat bestående av sex horisontella, över varandra
liggande, cylindriska kärl försedda med ångmantlar. Mjölet
matas in i det översta kärlet genom en roterande ventil,
transporteras av omrörare genom kärlen och från det ena
till det andra. Det kommer slutligen ut ur det nedersta
kärlet genom en ventil av samma typ som
inmatningsventilen och är då torrt (Engineering 14 mars 1952). SHI
Utnyttjande av låga temperaturer. Industrin utnyttjar
i växande omfattning de förändringar av materials
egenskaper, som kan åstadkommas genom sänkning av tem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
