Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1952 - Nya metoder - Enkel mikromanipulator, av SHl - Ökning av stålutbytet vid gjutning i kokill, av SHl - Återvinning av kromsyra med jonbytare, av SHl - Böcker - Lärobok i metallhyttkonst, av G Björling - Bergrum, av Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
1059
Fig. 2. Mikro marii pulat or i användning.
fastsatta på bottenplattan. I varje sats om tre spår är två
parallella och det tredje vinkelrätt mot dessa. Härigenom
låses plattan i ett bestämt läge. Apparatens geometri är
sådan att höjning eller sänkning av triangelhörnen ger en
praktiskt taget horisontell rörelse åt mikroverktygens
spetsar. Dessas förskjutning är 0,8 mm/r för varje skruv.
Största förflyttning utan omställning av armen är ca 25
mm (National Bureau of Standards Technical News
Bulletin sept. 1952). SHl
ökning av stålutbytet vid gjutning i kokill. För
tillförsel av metall när ett göt stelnar i kokillen har man ett
sjunkhuvud, som skiljs från götet innan detta bearbetas
vidare. Sjunkhuvudet stelnar ganska snabbt närmast
väggarna, varigenom bara en del av stålet i det kan utnyttjas
för att kompensera krympningen. Man har därför prövat
flera sätt att hindra för tidigt stelnande av sjunkhuvudet
för att kunna minska dess storlek och därigenom öka
utbytet av användbart stål. Mest lovande av dem är de som
består i upphettning av sjunkhuvudet utifrån.
Denna uppvärmning gör man vid ett amerikanskt
stålverk med syrgas-naturgaslåga, som är neutral gentemot
de flesta stålsorter vid blandningsförhållandet 1,4—1,5
delar syre på 1 del naturgas. Lågan får en temperatur på
ca 2 700°C, som mer än väl räcker för att hålla stålet
flytande. Man lär ha kunnat minska sjunkhuvudets volym
till hälften genom att reducera dess höjd. Stålutbytet
ökades härvid med 10 °/o. Man har också provat och använt
uppvärmning med ljusbåge för samma ändamål (A J
TIextier & E F Kurziinski i Iron Age 14 febr. 1952). SHl
Återvinning av kromsyra med jonbytare. Vid
anodoxi-dation, förkromning, glansbetning och avlägsnande av
koppar används kromsyrabad. Dessa löser litet metall (vid
förkromning en icke önskvärd bireaktion), varvid kromen
övergår från sex- till trevärd. Resultatet blir att kromsyran
delvis övergår till oanvändbara metallkromater. Lösningen
är vanligen koncentrerad, giftig och besvärlig att
oskadliggöra.
Man har reducerat förbrukade kromsyrabad med
ferro-sulfat, svaveldioxid eller andra reduktionsmedel,
neutraliserat lösningen och fällt ut metalljonerna. Ett annat sätt
att behandla avfallsprodukten är att fälla den med
barium-sulfid. Vid dessa metoder kan kromen inte återvinnas. Man
har också regenererat förbrukade kromsyrabad enligt en
elektrolytisk metod men denna är besvärlig och ger bara
en del av kromen i användbar form; resten måste i alla
fall oskadliggöras på något annat sätt. Det förekommer
också att oanvändbara kromsyrabad återsänds till
leverantören för upparbetning, men detta är i allmänhet inte
praktiskt.
En annan avfallsprodukt som uppstår vid användning av
kromsyrabad är utspädda kromatlösningar erhållna vid
sköljning av de behandlade föremålen. Också dessa
lösningar är giftiga; dessutom är de så utspädda att vanliga
återvinningsprocesser inte är användbara. Man brukar
därför oskadliggöra dem enligt någon av de två första tidigare
nämnda metoderna. Kostnaden härför blir hög på grund
av att stora vätskevolymer måste hanteras.
En användbar återvinningsmetod med jonbytare har
emellertid nu utarbetats i USA. Den används i stor skala
och uppges ha stora fördelar framför tidigare tillämpade
förfaranden. Varje dag avlägsnas metall jonerna i en del av
kromsyrabadet med en katjonbytare Permutit Q, varefter
denna del återförs till badet. Dettas halt av metalljoner
kan på så sätt hållas på tillräckligt låg nivå, och bara
relativt liten mängd ny kromsyra behöver tillsättas för att
hålla badet i brukbart skick. Med en anjonbytare Permutit
S återvinns kromatjon ur de utspädda sköljvätskorna. I ett
fall har man beräknat att återvinningen kostar 17 $/dag
mot 33 f!/dag för oskadliggörande av sköljvätskan enligt
tidigare använda metoder (Iron Age 1 maj 1952; C F
Paulson i Metal Industry 27 juni 1952). SHl
Böcker
Lärobok i metallhyttkonst, av Otto Barth. Tekniska
Högskolans Studentkår, Stockholm 1952. 321 s., 55 fig.
42,50 kr.
När professsorn i metallhyttkonst vid KTH koncentrerat
en del av sitt vetande i den första utförliga lärobok i ämnet
som publicerats på svenska språket, är detta en
betydelsefull händelse för metallhyttkonstens vidare utveckling i
vårt land. Det kan inte förnekas, att utlandet i många
avseenden ända fram till tiden strax före andra världskriget
hade ett avsevärt försprång inom tekniken för utvinning
och raffinering av icke-järnmetaller, men detta försprång
är numera till största delen inhämtat, och den nya
generation metallurger, som håller på att växa fram, har
härmed goda möjligheter att skaffa sig en solid grund för sin
egen vidare utveckling.
Boken är inte avsedd bara för teknologer. Den är genom
sin rikedom på driftdata en rik källa för den praktiskt
arbetande teknikern att ösa ur. Vidare innehåller den
uppgifter och metoder, inte bara för metallextraktion ur
malmer och raffinering av råmetaller, utan också huvuddragen
av metallernas bearbetning och behandling. Vid sidan om
malmerna används för flera av dessa metaller andra
råvaror, huvudsakligen skrot eller annan sekundärmetall,
och för alla viktiga metaller anges i boken synpunkter på
behandling av dylika produkter. Särskilt i tider av
knapphet kan dessa metoder att utvinna metaller bli av väl så
stor betydelse för metallförsörjningen som utvinningen ur
malmer.
Man måste beklaga att detta värdefulla arbete har ansetts
ha intresse endast för en så liten krets att det inte blivit
tryckt som bok, utan att det, innehållet till trots, erhållit
kompendiets form. I Finland däremot har en finsk
upplaga av till stora delar samma arbete "Metallurgian
oppi-kirja", som kom ut under kriget, kunnat tryckas som bok
i fyra delar; den har där blivit så livligt efterfrågad, att
vissa delar slutsålts. Det är att hoppas, att det svenska
arbetet får motsvarande spridning i övriga skandinaviska
länder.
Till slut är endast att med glädje konstatera, att såväl
utskrift som reproduktion är förstklassiga och att det
försvinnande lilla antal tryckfel, som dock förekommer,
knappast minskar bokens värde. G Björling
Bergrum. FKO Medd. nr 11.
Ingeniörsvetenskapsakade-mien, Stockholm 1952. 70 s. 10 kr.
I häftet publiceras föredrag samt referat av diskussionen
vid en konferens, anordnad av Forskarnas Kontaktorgan
vid IVA i mars 1952.
K Magnell redogör för den historiska utvecklingen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
