- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
1096

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 december 1952 - Svaveltrioxidbildningen i ångpannor, av Torsten Widell - Genomskinliga fosforer för TV-skärmar - 7500 h bränntid - Färglös tygimpregnering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■1096

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 3.
Temperatur-förlopp vid
förbränning.

I anslutning till Fischbeck3 kan reaktionshastigheten
härvid skrivas under formen

dc a — c
dt ’ W

(4)

där c är svaveltrioxidhalten, a densamma vid jämvikt, W
reaktionsmotståndet och t tiden. Reaktionsmotståndet kan
vara sammansatt av ett fysikaliskt motstånd, t.ex.
diffu-sionsmotstånd vid heterogena reaktioner, och det kemiska
reaktionsmotståndet. I det aktuella fallet torde man endast
behöva räkna med det kemiska motståndet.

För att kunna göra en siffermässig beräkning av
reaktionsförloppet måste man känna dels temperaturförloppet,
dels reaktionsmotståndet. Temperaturförloppet kan man få
en någorlunda säker uppfattning om för olika pannor och
eldningsförhållanden, men mätningar av
reaktionsmotståndet synes icke ha gjorts.

Det torde vara omöjligt att uppskatta
reaktionsmotståndets absoluta värde. För en kvalitativ bedömning av
förloppet är det emellertid tillräckligt, om man vet hur
reaktionsmotståndet ändras med temperaturen. Några sådana
mätningar finns visserligen inte för ifrågavarande reaktion,
men det förefaller inte orimligt att tillämpa mätningar,
som gjorts för andra reaktioner.

En undersökning av reaktionsmotståndet vid reduktion
av koldioxid med träkol har tidigare utförts0. Vid denna
heterogena reaktion har man såväl fysikaliskt som kemiskt
motstånd, men då de fysikaliska betingelserna har
varierats under proven, kan man ur mätningarna beräkna det
kemiska motståndet. Det visar sig därvid, att det råder ett
rätlinjigt samband mellan logaritmen för
reaktionsmotståndet och logaritmen för absoluta temperaturen. Sätter
man värdet 1 för reaktionsmotståndet vid 1 000°C får man
följande reaktionsmotstånd vid andra temperaturer:

Temperatur .................. °C 600 800 1 000 1 200 1 400

Reaktionsmotstånd

(relativvärde) ................... 200 11,5 1 0,12 0,02

Proven med reduktion av koldioxid gjordes även med
soda som katalysator och härvid minskades det kemiska
reaktionsmotståndet till 0,1 av värdet utan katalysator.

Fig. 4. Förlopp
vid
svaveltri-oxidbildning i
en eldstad vid
olika
förbrän-ningshastig-heter.

För beräkning av reaktionsförloppet vid oxidation av
svaveldioxid har antagits att reaktionsmotståndet ändras
enligt tabellen. Detta antagande är givetvis osäkert och det
lar sannolikt korrigeras, om direkta mätvärden kommer
fram, men det ger dock en möjlighet att få en bild av
förloppet.

Om temperaturen är konstant, är både a och W konstanta
i ekv. (4), och man kan integrera denna direkt för
konstanta temperaturer, fig. 1. Tiden är i diagrammet angiven
i logaritmisk skala. Tar man vertikala snitt i fig. 1, får
man kurvor för olika konstanta värden på reaktionstiden,
fig. 2. Man ser här hur den maximala svaveltrioxidhalten
erhålles vid allt högre temperaturer ju kortare
reaktionstiden är.

I verkligheten har man emellertid icke konstant
temperatur i ångpannan utan temperaturen ändras under
förbränningen, exempelvis enligt fig. 3. Härav följer att både
a och W i ekv. (4) är variabla. Då varken a eller W kan
uttryckas såsom enkla funktioner av tiden eller
förbränningsvägen, måste man integrera ekv. (4) grafiskt eller
genom successiva approximationer, fig. 4. Ju längre
reak-lionstiden är, dvs. ju mindre förbränningshastigheten är
desto högre blir svaveltrioxidhalten.
Förloppet vid svaveltrioxidbildningen åskådliggöres också
av kurvorna. Exempelvis ser man, att kurvan för den
minsta förbränningshastigheten först stiger till ett
maximum, varefter den sjunker till ett minimum och sedan åter
stiger. Minimipunkten motsvarar den högsta punkten på
lemperaturkurvan i fig. 3. och nedgången i
svaveltrioxidhalten beror på den låga jämviktskoncentrationen vid den
högsta temperaturen.

Enligt samtliga kurvor i fig. 4 bildas större delen av
sva-veltrioxiden vid temperaturer över 1 000°C, vid den största
förbränningshastigheten nästan hela mängden. De utförda
beräkningarna styrker sålunda Whittinghams uppfattning
om svaveltrioxidbildning i lågan, även om oxidationen
skulle ske med molekylärt svre. En mindre mängd
svavel-trioxid bildas dock troligen även vid de lägre
temperaturerna. Dessutom framgår det tydligt av beräkningarna att
ju snabbare förbränningen är, desto mindre mängd
svavel-trioxid bildas.

Litteratur

1. Hardow, W F: Causes of flue gas deposits and corrosion in
modern boiler plants. Instn. Mech. Eng. J. & Proc. 160 (1949) s. 359
—379.

2. Whittingham, G: Bildning av sulfatiska beläggningar och
syra-kondensat vid förbränning. Tekn. T. 80 (1950) s. 699—705.

3. Liander, H: Frätningar på rökgassidan i oljeeldade
värmeledningspannor. IVA 1937 s. 151—160.

4. Taylor, A A: Relation between deivpoint and the concentration
of sulphur acid in flue gases. J. Inst. Fuel 1942 okt. s. 25—28.

5. Fischbeck, K: Technische Reaktionsgeschwindigkeit. I Eucken
& Jakob: Der Chemie-Ingenieur, Bd III: 1, Leipzig 1937 s. 245.

6. Edenholm, H & Widell, T: Katalytisk inverkan av soda vid
reduktion av koldioxid med träkol. IVA 1934 s. 26—29.

Genomskinliga fosforer för TV-skärmar kan man
framställa genom att föra samman zink- och manganånga vid en
het glasyta (500—600°C) i en atmosfär av svavelväte (tryck
1—2 torr). Den bildade blandningen av zinksulfid och
mangan (ca 1 %) har relativt liten reflexion, varigenom
TV-rörets bild får god kontrast.

7 500 h bränntid för 40 W lysrör vid brinnperioder om
minst 3 h per koppling garanteras av en svensk
lysrörstillverkare.

Färglös tygimpregnering utförs med polysiloxaner som
uppges bilda ett vattentätt överdrag på fibrerna utan att
stänga porerna i tyget eller ändra dettas färg eller struktur.
Impregnerade tyger kan tvättas 4—5 gånger utan att
förlora sina hydrofoba egenskaper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/1112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free