Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1953 - Problemhörnan, av A Lg - Debatt: Varför finns ingen distributionsteknisk avdelning vid de tekniska högskolorna? av Gunnar Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNISK TIDSKRIFT
härvid är fråga 0111 ett maximum inses av alt niy = 0 i
funktionsområdets "kanter", dvs. för = 0; x3 — 0;...
jCu = 0, varigenom sålunda bevisats att
ma > mg
2) Härnäst låter vi xi variera vid konstant mg och
undersöker ni/i med avseende på maximum. Detta är liktydigt
med att söka minimum av —. Vi bildar därför analogt
nu
funktionen
1 1 1
F =–b–t- ....–b K • xi ar2.... xn
Xi X2 Xn
varav efter derivering
FXl = — x’2 + K-Xo.... xn = 0
eller
— = K • xi Xi .... xn
Xi
samt analogt
X\ = X2 — .... = Xn — mg
Man inser att — härvid erhåller ett minimivärde = —
mii mg
dvs. m/i ett maximum = mg. Härav mg > nih
Större likhet i formellt avseende mellan de båda bevisen
erhålles om man i andra fallet gör substitutionerna ux =
1 1
i/., = —; u> — — osv.
.ti X2
En likartad behandlingsmetod har angivits av S Nystedt.
Sign. I F har löst uppgiften på analogt sätt, varvid han
dock varierar endast två av termerna, så att deras produkt
förblir konstant. — Bevis av typen "från n till n + 1" har
levererats av K Rask (Helsingfors) samt av sign. Sbck och
SF. — Sign. Hel har genomfört en aritmetisk härledning
för upp till 5 tal i serierna, sign. N E för 4 tal medan T
Ygge bevisat satsen för 3 tal på följande enkla sätt:
Talen må vara a, a + n och a + m. Man skall sålunda
bevisa att
3a + n + m > 3 \’a [a + n) (a + m)
Efter upphöjning till 3:e digniteten erhålles
9a [n + m)3 + [n + m)3> 27 anm
Men [n + m)s>4nm varav
9 anm + [n + m)3> 0
vilket bekräftar antagandets riktighet. Bevisets andra del
genomföres på så sätt att den funna satsen tillämpas på
1 1 , 1
talen —, — och —.
a b c
Slutligen har B Braathen genomfört ett generellt och
elegant bevis med användande av hjälpserier, som mellan
sig innesluter de i problemet angivna. Ett par bestickande
men felaktiga lösningar har även insänts.
Problem 1/53. Beräkna summan av serien
1-2 + 2-3 + 3-4 + 4-5 + ...+(n — l)n
A Lg
Debatt
Varför finns ingen distributionsteknisk avdelning
vid de tekniska högskolorna?
Huvuduppgiften för all ekonomisk, ja nästan all
verksamhet, är att bereda allmänheten möjligheter till ökad
konsumtion. Vi har intill dessa dagar hävdat, att den
första och kanske enda förutsättningen härför är en härför
avpassad produktion. Distributionen har alltid betraktats
som något i och för sig givet, och dess förhållanden har
endast flyktigt granskats respektive varit föremål för en
utbredd inissförståelse. Det torde näppeligen vara någon
överdrift att säga, att allmänheten har haft uppfattningen,
att varorna förflytta sig i stort sett själva. När sedan det
ekonomiska kunnandet fått allt vidare spridning och
distributionens andel i kostnaderna rent nationalekonomiskt
sett blivit mer eller mindre uppenbar, har diskussionen
fått en prägel av fullständig förvirring.
Detta har haft sin rot i det tidigare nämnda faktum, att
vi icke sökt sätta oss in i vad det verkligen innebär att
distribuera varor. Allt medan produktionens uppgift är att
tillverka varor i så stor omfattning som möjligt i det
enskilda produktionsstället, har distributionens uppgift
varit att sprida dessa varor på så många händer som
möjligt, och man är följaktligen icke berättigad till den gängse
missuppfattningen att tro, att man kan lägga
produktionstekniska synpunkter på distributionen genom någon sorts
omvänt de långa seriernas resonemang.
Jag vill emellertid understryka, att intresset för
distributionens problem är enbart glädjande och de
anmärkningar, som från olika håll framställs gentemot
distributionen, är i många fall berättigade. All anledning finnes alt
söka bot härför. Man måste dock hålla i minnet, att
distributionen inte är enbart teknisk utan även kommersiell
till sin natur i ännu större utsträckning än vad
produktionen är.
Allmänt taget kan sägas att av varans eller nyttighetens
pris kostnaderna för dess framställning uppgår till ungefär
hälften och kostnaderna för dess distribution till den
resterande delen. Detta förhållande förtjänar att allvarligt
begrundas av de i distributionens tjänst sysselsatta. Vi bör
sträva efter att så långt som möjligt, i likhet med
produktionen, söka förbilliga distributionens kostnader. Detta
har man arbetat intensivt på och gör så än i dag, men
frågan är, om vi icke bör ta ytterligare krafttag för att
komma till rätta med problem, som vi oundgängligen
möter i vårt arbete här.
Under det att utrustningen oavbrutet förbättrats och
effektiviserats, har personalen inom distributionen enligt
mitt förmenande icke följt med i den utsträckning som
varit önskvärd. Utbildningen för personalen har av någon
anledning stannat därvid, att man ofta stöter på den
åsikten, att de som sysselsätts inom distributionen icke behöver
någon högre teoretisk utbildning, utan att det räcker med
någon enklare utbildning pius kontorspraktik. Denna
diskussion har, skulle jag tro, för 50 år sedan väl förts bland
dem inom produktionen verksamma, men utvecklingen har
här klart utvisat betydelsen av högre teoretisk skolning.
På det ekonomiska området har handelshögskolorna fyllt
sin uppgift men hur är det på det tekniska?
Med det tekniska området inom själva distributionen
menar jag själva behandlingen av varorna. Jag vet icke, om
denna distinktion är rätt rent teoretisk, men jag skulle
tro, att den på ett klart sätt säger vad jag åsyftar. Med
distributionsteknik menar jag alltså transportteknik (den
disciplin, som för närvarande särskilt är föremål för
diskussion), lagringsteknik samt varufördelning
(expeditionsarbete, varuinfattning etc.) och slutligen även
lagerredovisning. De tre sistnämnda har vid den nu pågående
diskussionen uteslutits, vilket enligt mitt förmenande medför,
att problemen belysts ensidigt och risk förefinns för att vi
icke kommer att uppnå det resultat vi eftersträvar.
Ju mer man sysslar med hithörande problem, desto oftare
har man ställts inför frågan: varför har icke en
distributionsteknisk avdelning inrättats vid KTH och CTH, och
varför har icke de tekniska gymnasierna och instituten
dylika avdelningar? Omfånget av den personal och den
utrustning, som står till distributionens tjänst och som det
fordras en högt utvecklad teknik att rätt sköta och få ut
det bästa resultatet av är så stort, att någon anledning icke
finns varför icke särskilt välutbildad personal skulle
anskaffas för att sköta det hela. Min uppfattning är, att tiden
otvivelaktigt är mogen för ett initiativ på detta område.
Gunnar Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
