Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 20 januari 1953 - Nya metoder - Tryckluftsfjädring för bussar, av sah - Formning av aluminiumlegeringar, av SHl - Böcker - 800 svenska facktidskrifter, av sah - Kemiska räkneuppgifter, av SHl - Normer för beräkning av stålkonstruktioner till lyftkranar och kranbanor (Krannormer), av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1953
47
Fig. 1. Pneumatisk fjäder upphängning för bussar.
I systemet är inkopplade två utjämningsventiler, som
automatiskt ändrar lufttrycket i systemet allt eftersom
fordonets last ökar eller minskar. Då t.ex. passagerare stiger
in i en buss, släpper ventilerna in mera luft, och tvärt om
då passagerare stiger ur, på så sätt att busschassiets höjd
över marken hålles konstant. Ventilerna är
långsamverkan-de, och påverkas därför inte av ojämnheter i vägbanan
(Business Week 18 okt. 1952). sah
Formning av aluminiumlegeringar. Inom
flygplansindustrin finns en klar tendens att minska antalet delar
och i stället göra de återstående mera komplicerade. I
konflikt med denna tendens står användningen av
svår-formade legeringar med hög hållfasthet, t.ex.
aluminiumlegeringen 75S (1,6 «/o Cu, 2,5 % Mg, 0,3 «/o Mn, 5,6 ®/o Zn,
0,25 °/o Cr). Man har därför tillgripit nya
bearbetningsmetoder för att lösa de problem som uppstår. En sådan är
formning vid förhöjd temperatur (Tekn. T. 1952 s. 555).
Den största ökningen av höghållfasta
aluminiumlegeringars formbarhet uppnås om mjukglödgat material bearbetas
vid 230—260°C. Förlängningar på 90 °/o kan uppnås i
extrema fall. En formning, som måste utföras i flera
operationer vid rumstemperatur, kan på detta sätt ske i en enda.
Ökningen av metallens duktilitet möjliggör nya
konstruktioner, tillverkning av större delar och användning av
tjockare plåt.
Legeringarna kan upphettas före formningen i ugn,
genom doppning i het olja, med strålning eller
motståndsuppvärmning. Man kan också värma de använda
verktygen i stället för arbetsstycket, varvid dettas temperatur
höjs genom värmeledning.
Uppvärmningsmetoden väljs med tanke på
värmeöverföringens hastighet, bekvämligheten vid hanterandet av
arbetsstycket och undvikande av icke önskade
metallurgiska effekter, t.ex. uppkomst av inre spänningar,
korn-gränsfrätning eller förlust av hållfasthet.
Den lämpligaste temperaturen beror på materialets natur,
önskad duktilitet och uppvärmningstiden. Användning av
för hög temperatur minskar materialets hållfasthet som
faller mycket vid upphettning över 200°C under mer än 1—2
min.
En annan ny metod för bearbetning av aluminiumplåt är
formpressning under snabbkylning. Avsikten med detta
förfaringssätt är undvikande av den distorsion som normalt
uppstår vid vanlig snabbkylning i vatten. Man lär kunna
forma grov plåt med stor precision om kylning sker under
formningen.
Arbetsstycket värms först till önskad temperatur i en ugn
med cirkulerande luft. Den överförs sedan snabbt till en
stor hydraulisk press med matriser av zinklegeringen
Kirk-site. Under formningen kyls arbetsstycket genom ledning
till de kalla matriserna. Då dessa har relativt stor
godstjocklek, förblir de kalla vid formning av tunn plåt. För
att också arbetsstycken av tjock plåt skall bli tillräckligt
kylda förses matriserna med kanaler i vilka vatten
cirkulerar (M P Mietnel i Product Engineering juli 1952; J S
Gowral & L R Boärts i American Machinist 7 juli 1952).
SHl
Böcker
800 svenska facktidskrifter, av Barbro Hauændorff.
Nordiska Bokhandeln, Stockholm 1952. 84 s. 7,50 kr.
Denna bibliografiska sammanställning omfattar
facktidskrifter i vidaste mening, inklusive t.ex. personaltidskrifter
och hobbytidskrifter. Tidskrifterna har allt efter
ämnesområdet uppdelats i olika grupper, huvudsakligen efter de
svenska folkbibliotekens klassifikationssystem. Ojämförligt
störst är gruppen teknik och industri, ’som omfattar 300
tidskrifter; därefter följer grupperna ekonomi samt
samhälls- och rättsvetenskap med vardera ett hundratal
tidskrifter.
För varje tidskrift anges titel, ägare (om det är en
organisation), utgivare och redaktör, utgivningsfrekvens och
prenumerationspris. Vidare anges första årgångens
utgivningsår och eventuella titelförändringar sedan dess.
Därmed har häftets ändamål klart begränsats att vara till
tjänst huvudsakligen för biblioteken, övriga uppgifter av
intresse om facktidskrifterna får man söka i TS-Boken och
Svensk Annonstaxa.
Förteckningen förefaller vara så fullständig som man kan
begära för ett så vittutgrenat område som fackpressen, och
de enskilda uppgifterna, av stickprov att döma, korrekta.
Teknisk Tidskrifts namnförändringar under 1800-talet har
undgått förf., men de har ju icke heller någon större
praktisk betydelse.
Däremot måste man opponera sig mot att förf. i sitt bruk
av begynnelsebokstäver icke respekterar tidskrifternas egen
stavning utan genomgående använder liten bokstav efter
första huvudordet (även i sådana fall där tidskriftens namn
är sammansatt av två skilda titlar!). Vidare är firmanamn
skrivna genomgående med stora begynnelsebokstäver, men
icke föreningsnamn. Var ligger konsekvensen — och
hänsynen? sah
Kemiska räkneuppgifter, 8:e uppl., av Paul Nylén &
Nhls WlOREN. Gebers, Stockholm 1952. 245 s. 12,75 kr.
Bokens räkneexempel är uppdelade i 16 kapitel i vilka
behandlas uppställning av reaktionsformler, formlers
kvantitativa betydelse och deras beräkning, viktsmängder vid
reaktioner, gaslagarna och deras användning,
ekvivalent-och atomvikter, lösningars halt, titreranalys, osmotiskt
tryck och av detta beroende fenomen, elektrolytisk
dissociation, analys, massverkningslagen, elektro- och
termokemi.
Varje kapitel inleds med en mycket klart och redigt
skriven framställning av de teorier varpå beräkningarna skall
grundas. Tillämpningen av dessa kunskaper visas med
utförda räkneexempel. Därefter följer en samling
övningsexempel till vilka svar och anvisningar finns i bokens slut.
Texten är skriven på oklanderlig men ganska ålderdomlig
svenska. Den skulle bli än mer lättläst, om stilen
moderniserades så att den kom närmare talspråket. En sådan
åtgärd synes befogad eftersom boken är elementär och
därför säkerligen får många unga läsare. Den torde nämligen
inte omfatta mycket utöver reallinjens studentkurs i kemi.
Ur pedagogisk synpunkt är boken emellertid ypperlig, och
den är därför mycket lämplig för självstudium. SHl
Normer för beräkning av stålkonstruktioner till
lyftkranar och kranbanor (Krannormer). Sveriges
Standardiseringskommission, Stockholm 1952. 46 s. 7 kr.
En kommitté inom Sveriges Mekanförbund har kartlagt
de olika krafter som uppträder i stålkonstruktioner till
kranar och utarbetat de föreliggande normerna för deras
beräkning. Till grund för normerna ligger bl.a. den
utredning om lyftkranars dynamiska tillskottskrafter, som
publicerats i Tekn. Skr. nr 151 och Tekn. 1952 s. 981.
Normerna har godkänts av Arbetarskyddsstyrelsen, och
detta innebär att kranar och kranbanor som uppfyller
normerna skall i fråga om dimensionering och stabilitet an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
