Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Arbeten på spänningsförande ledningar, av David Zetterholm - Zinköverdrag på metaller - Nylonnitar - En 0,15 mm tjock slipskiva - Fria födelsedagar med full lön - Arbetare och rationaliseringsvinster, av Pg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
71
För närvarande har detaljerade metoder
utarbetats för dämparemontage och för isolatorbyte på
hängkedjor samt för stolpbyte vid 40 kV.
Undersökningar pågår hur man skall bära sig åt vid
isolatorbyte i hängkedjor i vinklar och vid
spänn-kedjor samt för najning vid stödisolatorer. Ett
arbete, där man troligen får stor användning av
de nya metoderna, är isolatorbytet. På ledningar
med stor felfrekvens hos isolatorerna företas
isolatorprovning årligen. De felaktiga isolatorerna
har hittills därefter bytts ut under
driftavbrott, ofta med ett mycket stort uppbåd av
personal. Med redskap för arbete under spänning
kan utbytet utföras utan driftavbrott av ett
lagom avpassat lag. Det har planerats att inom
en snar framtid starta arbete med isolatorbyten
under spänning på några 130 kV ledningar i
Vattenfalls nät. På en linje med stor felfrekvens bör
en patrull utrustad med lämpliga transportmedel
kunna utföra erforderliga byten av defekta
isolatorer i samband med isolatorprovningen.
För att rationalisera utbildningen har
Vattenfallsstyrelsen speciellt för isolatorbytet låtit
utarbeta en instruktionsfilm, fig. 3. En film får
inte ersätta den normala undervisningen, utan
är att betrakta som ett hjälpmedel till andra
undervisningsformer. Fördelen med filmen i det här
fallet är främst, att den ger möjlighet att
upprepa en exakt lika undervisning för stora grupper
av elever.
Slutord
Nyttan med att även hos oss kunna arbeta under
spänning är säkerligen odiskutabel. Arbetssättet
medger för arbetaren mera ordnade
arbetsförhållanden och god säkerhet, under förutsättning att
arbetet utföres enligt givna instruktioner.
Kraftleverantören kan hålla bättre service och
samhället får ökad säkerhet för alla de funktioner, där
den elektriska energin är betydelsefull. Arbete
under spänning innebär sålunda en
rationalisering och ökad produktivitet.
Zinköverdrag på metaller åstadkommes enligt ett
australiskt förfarande genom bestrykning med en blandning av
zink och andra oorganiska ämnen i ett bindemedel av
vattenlösliga silikat. Det erhållna skiktet värms till 150—
200°C varvid det smälter samman och blir olösligt i
vatten. Genom den låga behandlingstemperaturen undviks den
distorsion av arbetsstyckena som ibland uppstår vid
varm-förzinkning.
Nylonnitar används i elektrisk apparatur i USA.
Nylo-nets isolerande förmåga, seghet och värmetålighet säges
ha möjliggjort radikala förändringar i
apparatkonstruktionen.
En 0,15 mm tjock slipskiva med 9 cm diameter används
för att slitsa reservoarpennspetsar. Slipmedlet är
aluminiumoxid och bindemedlet gummi.
Fria födelsedagar med full lön ingår i en del
amerikanska fackföreningars avtal.
Arbetare och rationaliseringsvinster. Mycket skulle ha
kunnat vara annorlunda på arbetsmarknaden, om
arbetare och företagsledning för länge sedan enats om en
rättvis fördelning av vinster föranledda av tekniska och
organisatoriska förbättringar. Ett visst lättförståeligt
motsatsförhållande har varit hindrande. De män som stod i
spetsen för den begynnande industrialiseringen var i många
fall finans- eller affärsmän, som helt behärskades av
affärssynpunkter. Arbetarna å sin sida var avogt stämda mot
tekniska förbättringar som ansågs beröva dem
arbetsmöjligheter.
De hade mången gång upplevat att i depressionstider utan
varning bli arbetslösa, och utan att någon brydde sig om
deras framtid. Visserligen kunde det framhållas att
minskade arbetstider medförde lägre priser, som kom alla till
godo och att nya industrier, som sysselsatte fler arbetare,
växte upp i takt med ökad efterfrågan på varor. Men det
var i alla fall svårt att få arbetare intresserade för
förbättrade arbetsmetoder, så länge dessa inte skänkte dem
några ekonomiska fördelar. Många gånger kunde det vara
arbetarnas idéer och erfarenheter som utnyttjades.
Enligt US Bureau of Labor Statistics ökades
produktionen under de tjugo åren mellan de två världskrigen med
125 »/o. Timförtjänsten ökades med 28 ®/o, arbetskostnaden
per arbetsenhet föll med 44 ®/o och grosshandelspriserna
med 38 ^/o. Alla tjänade på utvecklingen. Efter andra
världskriget har timförtjän^terna både tvåfaldigats och
trc-faldigats, under det att produktionsförmågan endast ökat
obetydligt, med påföljd att priserna stigit i oroväckande
grad.
Endast tack vare kraftig ökning av den totala
produktionen har man undgått katastrof, och till och med fått
pengar över för fonderingar och investeringar. Vid
minskad efterfrågan på varor, som kanske snart är att emotse,
kan nuvarande vinster snart nog förbytas i förluster.
Minskning av lönerna skulle sänka arbetskostnaderna, men en
dylik åtgärd skulle möta starkt motstånd och minska
förtroendet för den privata företagsamheten. Det återstår
därför intet annat att göra i det brydsamma läget än att höja
industrins produktionsförmåga.
En påtaglig nedgång i efterfrågan på varor och en
oförmåga att i motsvarande grad rationalisera produktionen
kan inge många uppfattningen alt den privata
företagsamheten inte längre är mäktig att bemästra en dylik situation,
utan att i stället det allmänna måste ingripa, varigenom
industrins handlingsfrihet allvarligt hotas. Det är därför
nödvändigt att man först som sist går till botten med
problemet.
Alltför länge har uppfattningen varit förhärskande att
arbetstagare och arbetsgivare måste ha motsatta intressen
när det gäller arbete, löner, förtjänster och priser.
Eftersom båda är konsumenter, måste de vara överens om det
önskvärda i höjd produktionsförmåga och sänkta priser.
Men när de råkas som stridande parter i en viss fråga tar
de egoistiska intressena överhand och gör dem blinda för
vad de vet vara rätt.
Orsaken till denna själviskhet och fruktan inbördes bör
man söka eliminera genom att modigt och osjälviskt söka
komma till en överenskommelse om fördelningen av
uppkommande vinster. En förnuftig lösning av detta problem
kan ge till resultat att det kommer att finnas mer att dela
på än tidigare. Det gäller att få till stånd en
överenskommelse, som klarlägger förhållandet mellan vad en arbetare
ger i form av tid, arbetsprestationer samt idéer, och vad
han bör få i ersättning för sina prestationer. Härvid bör
man utgå från erforderlig yrkesskicklighet, ansvar och
arbetsförhållanden; hänsyn bör rättvisligen även tas till
kvaliteten på utfört arbete, arbetarens stadga och
intellektuella rörlighet samt anställningstiden.
Vid bedömande av en arbetares produktionsförmåga har
man att jämföra hans verkliga arbetsprestationer med vad
man kan fordra av en normalarbetare. Fastställandet av
dylika standardprestationer är av grundläggande betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
