Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1953 - Ultrakorta radiovågors utbredning i de lägre luftlagren, av Bengt Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TEKNISK TIDSKRIFT
för alla riktningar. Antennens direktivitet
(effektförstärkning) D i riktningen <P = (9 = 0
utöver en isotrop antenns är, om dQ är
rymd-vinkelelementet,
4 71
D=jmø]dß (1)
och anger sålunda hur många gånger större
effekt som måste tillföras den isotropa
antennen för ernående av samma strålningsintensitet
(effektflöde per ytenhet) från båda antennerna
i riktningen 0 = 0 = 0.
Strålningsintensiteten på avståndet R blir då,
om Ps är sändareffekten och Ds
sändaranten-nens direktivitet,
S = j%DJ2(^,0) W/m2 (2)
inn.
och den elektriska fältstyrkan
e = V30P1Dlf{øe) v/m (3)
M
Sändarens räckvidd i riktningen (ø, 0), med
en mottagare som fungerar för en minsta
fältstyrka av Emin blir tydligen
= / (<P,6>) = /?,,/(<*>,©) (4)
t^min
R0 är den maximala räckvidden, dvs.
räckvidden i riktningen ø = 0 — 0, vid fri utbredning.
Om mottagarens effektkänslighet är Pm\n och
mottagarantennen har en absorberande area Am
och direktivitet Dm = 4 ut Am/X-, kan den
maximala räckvidden även skrivas
Ro = j \jD,Dm sJPjPmin (5)
4 71
R„ = | slA, Am VPx/P)>ihi (6)
Man lägger märke till att för givna värden på
antennernas direktivitet är räckvidden direkt
proportionell mot våglängden; för givna värden
på antennernas absorberande areor
(geometriska areor) är räckvidden omvänt
proportionell mot våglängden.
Exempel:
Ps = 1 W, Pmin = HT12 W,
^s = Am — 1 mr (geometrisk area ca 1,3 nr); A = 3 cm
Härmed blir vid fri utbredning R0 — 33 000 km.
Räckviddsdiagram
Betrakta nu fältfördelningen i ett vertikalplan
genom sändarantennens strålningsmaximum,
dvs. för ø = 0. Ekv. (4) blir här
R = Rof {O) (7)
Detta är sändarstationens räckviddsdiagram vid
fri utbredning.
Samma ekvation gäller vid tvåvägsförbindelse, radarfallet,
om följande värde på maximalräckvidden insättes
^s[fJt
där Ar är målets reflekterande area och D är både
sändar-och moltagarantennens direktivitet.
I praktiken erhålles endast i undantagsfall ett
räckviddsdiagram som är likformigt ined
sändarantennens strålningsfunktion. Jordytan och
atmosfären påverkar som regel
räckviddsdiagrammet i hög grad.
Utbredning över plan jord
i homogen atmosfär
Vid mycket korta vågor kan jordytans inverkan
uttryckas med hjälp av dess reflexionskoefficient
K = kei& (9)
Totala fältstyrkan erhålles som den vektoriella
summan av den direkta och den mot jordytan
reflekterade vågen enligt fig. 1. Enär man kan
räkna ined att antennerna befinner sig
åtminstone på några våglängders avstånd från marken
behöver man ej ta hänsyn till ytvågen, vilken
exempelvis vid mellan- och långvåg spelar en
dominerande roll.
Om f (0) liksom tidigare är antennens
strålningsdiagram i vertikalplanet, är den direkta
vågens amplitud proportionell mot f(Øt) och den
reflekterade mot k-f{0.2). Fasskillnaden mellan
de båda vågorna är
^^(».-lU-^iS^!-*- (io)
Den totala fältstyrkan i mottagningspunkten blir
sålunda
£=§ j/(Öi) + */(0.)e~"i = § F (11)
där E0 — \J 30 Ps Ds är fältstyrkan på avståndet 1
i riktningen för antennens maximala strålning,
och
F = \ff\ei) + k2 f(Øz) + 2 k /((9i) fm eos ß (12)
En jämförelse med ekv. (3) visar, att antennens
strålningsfunktion f(0), som ingår i fältstyrke-
formeln för fri utbredning, här har ersatts med
funktionen F.
Fig. 1. Våggång över plan mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
