Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1953 - Andras erfarenheter - Klorofylls värde, av SHl - Kemisk behandling av bomull, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
ilad på antagandet att människokroppen saknar förmåga
att bygga upp en så komplicerad ringstruktur som ingår
i hämin och att den därför måste hämta ämnen med
färdiga sådana ringstrukturer ur födan. Klorofyll skulle
därför vara en värdefull råvara för hämoglobin. Det har
emellertid visats att högre organismer och även
människokroppen kan bygga upp liäminsystemet av enkla ämnen.
Klorofyll är därför inte råmaterial för hämoglobin, och
man kan med skäl betvivla att det ens spelar en indirekt
roll vid blodets uppbyggande.
Man har rekommenderat olika klorofyllpreparat för
behandling av sår. Det experimentella stödet härför är
emellertid diskutabelt därför att man använt orena preparat
och inte gjort riktigt anordnade kontrollförsök. Det
saknas alltjämt verkliga bevis för att klorofyll påskyndar
sårläkning eller att det är effektivare än andra medel för
detta ändamål. Ett sådant i allmän användning är
fysiologisk koksaltlösning som är avsevärt billigare än
klorofyll (koksalt kostar mindre än 1 ct/lb, klorofyll 60 $/lb).
Det är inte ens säkert att användning av
klorofyllpreparat är utan skadliga verkningar. Man vet att
kopparföreningar intagna i för stor mängd kan skada levern. Det är
inte känt om kopparn i klorofylliner frigörs i
människokroppen så att de kan orsaka förgiftning. Undersökta prov
på kopparklorofyllpreparatet har emellertid visat sig
innehålla mer koppar än som kan bindas av klorofyllinerna,
och man bör därför undersöka om kopparförgiftning kan
befaras vid intagande av större mängd av de
klorofylltabletter som nu är fritt tillgängliga i handeln.
E R Weaver vid National Bureau of Standards har
skrivit: "Som svar på en ofta ställd fråga kan det sägas att
vi inte har någon som helst orsak att tro att klorofyll
över huvud taget har någonting att göra med borttagande
av lukt." Enligt Corbin är klorofyll nödvändigt för
växternas fotosyntes, det ger en högst estetisk färg i naturen, det
bereder kemister, fysiologer och andra vetenskapsmän
tillfälle till många roande experiment, men det är långt
ifrån säkert att det har något annat värde.
I Society of Cosmetic Chemists i december 1952 framhöll
Sagarin i Sagarin Institute for Olfactory Research, Inc.,
att anförda bevis för klorofylls förmåga att ta bort lukt är
många men att de metoder som använts för att samla dem
är felaktiga. Barail, konsulterande biokemist och toxikolog,
påstod däremot att klorofyllderivat är användbara för
avlägsnande av lukt i sår och vid lokal infektion av
slemhinnor. Vidare tar de bort lukt av lokalt ursprung i
munhålan om de sätts till tandpasta, munvatten, tuggummi eller
pastiller.
Enligt Barail får man i regel bättre resultat vid
användning av renare klorofyllpreparat och större
koncentrationer. Det förekommer emellertid fall i vilka resultatet inte
motsvarar preparatets kvalitet och koncentration eller
kostnaden för dess användning. Detta påstås bero på att
preparatets oförenlighet med omgivningen eller dennas
inlii-berande verkan förbisetts eller på otillräcklig omsorg vid
klorofyllpreparatens framställning.
Consumer Reports anser att man trots bristande
vetenskapligt underlag för närvarande kan säga att
klorofylliner intagna genom munnen ser ut att verka
luktminskande under vissa omständigheter och att de blandade med
maten något reducerar hundars lukt. Lokalt anbringade
på illaluktande sår tycks de ha någon verkan, men deras
gynnsamma effekt på inflammerat tandkött synes mycket
osäker.
I munvatten och pastiller torde klorofyllinernas verkan
på dålig andedräkt variera mycket. Även i gynnsamma fall
är den dock snabbt övergående (räcker knappast mer än
30 min). Beror lukten på ämnesomsättningen eller på
förtäring av lök eller vitlök, tycks klorofyllpreparaten inte ha
någon som helst verkan. Det har inte visats att användning
av tandpasta med klorofyll är mer effektiv än sådan utan
för minskning av lukt eller tandröta.
Det finns inga bevis för att klorofylliner intagna genom
99
munnen eller anbragta pä kläder, strumpor eller
innersidor minskar eller neutraliserar lukt av arm- eller
fotsvett. Användning av klorofylliner i kläder, cigarretter,
toalettpapper, kuddar, skosulor osv. är fullständigt
meningslöst. Det är inte fullt utrett att förtäring av
klorofylltabletter eller andra klorofyllpreparat är oskadligt. För att man
skall vara säker härpå fordras omfattande och noggranna
undersökningar (Consumer Reports okt. 1952, Chemical &
Engineering News 15, 22 dec. 1952). SHl
Kemisk behandling av bomull. För att möta
konkurrensen från syntetiska fibrer har man provat ett antal sätt
att genom kemisk modifiering av bomullscellulosa utan
ändring av dess fiberstruktur framställa textilmaterial med
nya egenskaper. I USA tror man att det inom 5—10 år
skall finnas bomullstyger av helt nya typer. Man har
nämligen redan genom kemiska ingrepp i
cellulosamolekylen framställt tyger som motstår värme, skrynkling,
smutsning och mögel bättre än de nu använda.
De processer som hittills ägnats största uppmärksamheten
är estrifiering och etrifiering av cellulosa, men också
försök att utföra karboximetylering, bindning med hartser,
aminisering och behandling med oktadecylisocyanat har
undersökts. Man studerar vidare olika sätt att införa
oorganiska grupper i cellulosamolekylen för att minska
bomullens brännbarhet.
Acetylering, vid vilken ungefär en tredjedel av cellulosans
hydroxylgrupper förestras, ger en fiber som motstår
förhöjd temperatur (upp till 160°C), inte angrips av inögel,
absorberar relativt litet vatten, har bättre resistens mot
kemikalier (särskilt syror) och bättre elektriska
egenskaper än vanlig bomull.
Den acetylerade produkten blir emellertid dyr. Man
beräknar att den skall kosta 1—1,20 $/lb vid ett bomullspris
på 40 ct/lb. Den blir visserligen billigare än syntetiska
fibrer, som nylon, Orion, Dacron och Dynel, men dyrare
än rajon. Andra olägenheter är att den inte tål alkaliska
tvättmedel och att den blir elektriskt laddad vid vävning.
Karboximetylering av cellulosans hydroxylgrupper ger en
permanentstärkt produkt som kan skrynkelfribehandlas på
gängse sätt med plast utan att tyget blir särskilt styvt.
Hartsbildande ämnen, såsom ,/S-propiolakton, binds vid
cellulosan och reagerar till hartsliknande ämnen.
Produkten visar minskad vattenabsorption och känslighet för
syror, fiberns diameter och volym växer. Behandlingen
medför liten eller ingen förlust i fiberhållfasthet. Tänkbar
användning för denna typ av modifierad bomull är till
mattor, elektrisk isolation och tyger som motstår
nedsmutsning.
Oktadecylisocyanat används för att göra bomullsfiber
hydrofob. Isocyanatmolekylerna är stora och tränger inte
genom fiberväggen. Behandlingen ger därför en
förändring av fiberns ytegenskaper och bara små mängder
reagens behövs härtill.
De flesta gängse metoderna att behandla tyger, som man
använder för att förbättra tygers grepp och utseende, ger
inte fibern nya egenskaper, såsom större varaktighet. De
nya kemiska metoderna för behandling av fibrers yta
avser inte bara att öka materialets hållbarhet utan också att
ge det specifika egenskaper för särskilda ändamål. Man
lär t.ex. kunna öka tygers skrynkelfrihet genom en
behandling av fibern, som minskar dennas svällning.
Aminisering av en del av cellulosans hydroxylgrupper kan
ske med 2-aminoetylsvavelsyra. Aminiserad bomull färgas
lättare än vanlig bomull. Av intresse är att aminogruppen
möjliggör införande av andra grupper i
cellulosamolekylen, t.ex. sådana som ger eldresistens, resistens mot
mögel eller vattenfrånstötande egenskaper.
Behandling av bomull med etylamin anses vara en
tillfredsställande metod att minska bomullscellulosans
kri-stallinitet som är ogynnsam. Detta förfarande kan utföras
kommersiellt utan alltför stora praktiska svårigheter eller
höga kostnader. Den erhållna produkten kan användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
