Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Andras erfarenheter - Markstabilisering, av SHl - Mammutpumpar, av Wll - Grundfärger med korrosionsinhibitor, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
143
där de avlämnar medfört vatten som pumpas bort.
Marken kring anoderna blir hård och kompakt. Anbringas
samtidigt yttryck på marken, torkar och hårdnar denna
snabbare. I vissa fall är det nödvändigt att göra elinstallationen
permanent. Den hålls då i gång varannan vecka.
Sanddräner har använts både i USA och Sverige för
djupdränering av lerlager (Tekn. T. 1952 s. 379). Det har
föreslagits att man, sedan dränrör utförts och fyllts med sand,
skall täcka marken med ett ungefär metertjockt lager av
genomsläppligt material förbundet med sanddränerna.
Därpå skall läggas ett vattentätt membran av gummi, lera eller
tunn plåt. Med en pump skall sedan ett visst vakuum (ca
9 Mp/m3) åstadkommas i det genomsläppliga lagret och
sanddränerna. Atmosfärstrycket driver då markens vatten
upp till pumpens sugrör.
Vältning, så att en finkornig marks täthet i torrt tillstånd
växer bara 5 %, kan öka dess tryckhållfasthet till den
dubbla eller trefaldiga. Största hållfastheten uppnås, om
markens fuktighet är något under den optimala. Denna
tycks vara ca 3 "Vo mindre än vid plasticitetsgränsen. Vid
vältning finns en ekonomisk och praktisk gräns för både
kvantitet och kvalitet. Mer än ett visst antal vältningar
ger ingen vinst i hållfasthet och för stort tryck tenderar
att skjuva marken i stället för att komprimera den.
Vibrering kan användas för att göra huvudsakligen
sandig mark tätare. Frekvensen brukar vara 5—25 p/s. En
maskin på 6 t, konstruerad vid California Institute of
Technology, har vid 12 p/s en högsta dynamisk kraft på
7,5 Mp och ger med en tryckyta på 1,4 m2 ett dynamiskt
tryck på ca 0,5 kp/cm2. Man har emellertid funnit att man
med bara 0,2 kp/cm2 kan uppnå 90—92 "/o av maximal
sammantryckning till ett djup av minst 1,5 m under
tryckplattan. Maskinens verkan beror på resonansfenomen (F F
Kravath i Military Engineer nov.—dec. 1952). SHl
Mammutpumpar. För att pumpa upp vätskor kan man
använda ett vertikalt, i vätskan nedsänkt rör, i vars
nedersta del man blåser in tryckluft, fig. 1. Man får därvid
en vätske-luftblandning i röret som ger den erforderliga
drivkraften för pumpningen. En pump av detta slag,
mammutpump, är oöm och lätt att installera; pumpen innehåller
inga rörliga delar, som slits eller behöver smörjas och
ses över.
Mammutpumpen kan användas för ler- och slamhaltigt
vatten; t.o.m. mindre stenar kan följa med vattnet. Den
kan användas för att pumpa vatten eller olja ur djupa,
borrade brunnar och en fördel härvid med denna pump
är att inga rörliga delar behöver sänkas ned i hålet.
Verkningsgraden för en pump med luftkompressor är i
o.k 0.6 0,8 1.0 2,0 3,0
Nedsänkningsförhål/ande S/H
Fig. 2. Konstanten C vid olika nedsänkningsförhållanden
S/H.
bästa fall ca 40 "Vo, visserligen bättre än för
vattenring-pumpar och små centrifugalpumpar, men lägre än för
stora centrifugalpumpar och kolvpumpar. Pumpens
anläggnings- och underhållskostnader är emellertid låga.
Den möjliga uppfordringshöjden H är beroende av
ned-sänkningen S, fig. 1. Luftförbrukningen qs för uppfordring
av vätskemängden qv är beroende av både H och S.
Uttrycker man luftförbrukningen såsom m3/h samt H och 5
i m får man
qs
qo
H
CI°s(1 + 1I3)
Fig. 1.
Mammutpumpens princip.
Faktorn C i detta uttryck erhålles ur fig. 2, som gäller
vid pumpning av vatten för olika
nedsänkningsförhållanden. Vanligen väljer man ett lägre värde på
nedsänknings-förhållandet vid stora uppfordringshöjder än vid små. Man
vill nämligen begränsa stigrörets längd och även
kompressorns arbetstryck, vilket är direkt proportionellt mot den
maximala nedsänkningen S0-
Pumprörets diameter bör väljas så att hastigheten hos
vätske-luftblandningen blir 1,5—4,5 m/s. Man väljer i regel
en större hastighet vid små värden på S/H än vid stora.
Vid långa stigrör är hastigheten i rörets övre ände på
grund av luftens expansion avsevärt större än i
munstycket. Hastigheten här bör inte överstiga 10 m/s, och för att
begränsa hastigheten kan man ge röret större diameter
upptill (E Sjöholm & C J Tallberg i Tryckluft 1952 h. 1).
WIl
Grundfärger med korrosionsinhibitor. Vid målning av
metaller (Tekn. T. 1952 s. 681) för att skydda dem mot
korrosion lägger man först en grundfärg på den rengjorda
metallytan och stryker därefter med en täckfärg. Mellan
dessa skikt läggs emellertid ibland ett eller flera skikt av
ett bestrykningsmedel som inte behöver ha grundfärgens
förmåga att häfta vid metallytan eller täckfärgens
dekorativa egenskaper. Mellanskiktet tjänar till att öka
korrosionsskyddets tjocklek, fylla ut defekter i metallytan, ge
en slipbar yta eller binda täckfärgen vid grundfärgen.
Grundfärgen skall väta metallytan och häfta vid denna
när den torkat, hindra korrosion och dennas spridning
under färgskiktet, ge en lämplig yta för täckfärgen och ge
skydd under rimlig tid innan denna lagts på. För att
gängse grundfärger, såsom zinkkromat eller blymönja,
skall kunna fylla dessa fordringar måste metallytan vara
väl rengjord (Tekn. T. 1951 s. 752) och ofta kemiskt
förbehandlad (fosfaterad).
Under andra världskriget utarbetade en amerikansk firma
ett bestrykningsmedel "wash primer" som samtidigt är
fosfateringsmedel och grundfärg. Den förenklar ibland
rengöringen (t.ex. vid målning av aluminium) och gör den
kemiska ytbehandlingen onödig; den torkar snabbt och har
torr mycket god vidhäftning; den är ett utmärkt
korrosionsskydd, ger en lämplig yta för bindning av olika slags täck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
