- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
149

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1953 - Nya metoder - Säkrare landning på hangarfartyg, av sah - Buss för trafik på is, av WS - Modeller av glasfiberarmerad plast, av SHl - Böcker - Uppehållsräkning — ett hjälpmedel i arbetsstudierna, av B Petersson - Slipmassaindustriens tekniska utveckling i Sverige 1857—1950, av Gunnar Svenson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 februari 1953

149

Fig. 1. Hangarkryssaren "Antietam", med sned
landningsbana.

Man har nu omändrat 27 000 t hangarkryssaren
"Antietam", fig. 1, genom att anordna en utbyggnad på
babordssidan, som är fri från däcksöverbyggnad. Om de
brittiskamerikanska prov som skall utföras i början av 1953 blir
framgångsrika, kommer sannolikt alla kryssare av
"Essex"-klassen att omändras på samma sätt. De under byggnad
varande amerikanska jättehangarkryssarna av 60 000 t
"For-restal"-klassen, som är flushdäckade, kommer i så fall att
förses med utbyggnader på båda sidorna (Aviation Week
24 nov. 1952). sah

Buss för trafik på is. Post- och Telegrafstyrelsen i
Finland har i Vasa skärgård i vintertrafik mellan ön Replot
och fastlandet insatt en buss som flyter på vattnet om
isen skulle brista under den. Den vattentäta karossen är
gjord av vattenfast flygplansfaner, beklätt med
aluminiumplåt. Bussen väger 3,5 t netto och 5,3 t brutto.

Flytande på vattnet håller sig bussen på rätt köl, även
om vid full last samtliga 21 passagerare befinner sig på
ena sidan eller i ena ändan av bussen. Passagerarna kan
ta sig ut genom en lucka i taket. Ett olyckstillbud vintern
1952, då isen brast, klarades av utan men för
passagerarna (Teknillinen Aikakauslehti 1953 s. 24). WS

Modeller av glasfiberarmerad plast. Fartygsmodeller
för skeppsprovningsrännor görs i Europa vanligen av
paraffin, men i USA har man sedan 1900 använt trä därför
att paraffin inte håller i sommarvärmen. En blandning av
vax och polyeten kan användas för vissa ändamål, men i
många fall är detta material för tungt. Man har därför
experimenterat med glasfiberarmerad polyesterplast både till
fartygs- och flygplansmodeller.

Av detta material har man gjort modeller, som är lättare
och dock i de flesta fall starkare än tidigare använda
typer; det senare är särskilt fördelaktigt för
flygplansmodeller som skall provas vid stora hastigheter. Modellen får
större utrymme för instrument, eftersom ett skal av
glas-fiberlaminat kan göras betydligt tunnare än ett av vax

eller trä. Plastmodellerna kan barlastas med större
noggrannhet än andra modelltyper, och färg kan sättas till
plasten, varigenom en eller flera strykningar med färg kan
undvaras. Plasten absorberar mycket mindre vatten än de
andra materialen.

Vid tillverkning av plastmodeller görs först en modell av
trä eller vax. Denna lackeras och överdras med hårt vax
som högglanspoleras för att den lätt skall kunna tas ur
formen. Sedan bestryks modellen med epoxiplast (jämte
aktivator) eller besprutas med en smält blandning av lika
delar tenn och vismut. Detta lager görs 1,5—3 mm tjockt,
beroende på modellens storlek. Modellen hängs in i en låda
som gjuts full med gips. När denna hårdnat bildar den stöd
för skalet av epoxiplast eller metall, och vax- eller
trämodellen kan tas bort.

Man sprutar eller stryker latex på formens insida till en
tjocklek på ca 1,5 mm. En skiva läggs över formen och
kittas fast vid latexskiktet. I skivan sätter man en krän
som kan anslutas till en tryckluftledning. Man får på detta
sätt en vid skivan fastsittande gummiblåsa med formens
kontur. Sedan blåsan tagits bort överdras formens insida
med färgad polyesterpasta, varefter man packar in flera
lager av glasfiberväv, bestruken med polyesterpasta, tills
ett skikt på 1,5—6 mm erhållits. Gummiblåsan sätts in och
blåses upp med ett tryck på 0,7—2 kp/cm2. Efter ca 24 h
har plasten hårdnat, och modellen kan tas ut ur formem
(Modern Plastics nov. 1952). SHl

Böcker

Uppehållsräkning — ett hjälpmedel i arbetsstadierna,.

av Holger Bohun. Skoind. Forskn.-Inst. Skr. nr 5,
Stockholm 1952. 18 s., 3 fig., 1 tab. 3 kr.

Häftet behandlar den statistiska metod för
spilltidsstudier, som just nu är omstridd mellan
arbetsmarknadsparterna i vårt land. Förf. redogör för metodens principiella
spörsmål och visar dessutom i ett exempel hur den
praktiskt kan tillämpas.

Uppehållsräkning utförs så att en man går runt i
verkstaden och observerar om vissa utvalda arbetsplatser är "i
arbete" eller har "uppehåll". Observationerna skall göras
vid slumpmässigt valda tidpunkter. Om tillräckligt många
observationer göres och dessa fördelats över en
tillräckligt lång tid, säger teorin att det relativa antalet uppehåll
är ett riktigt uttryck för den relativa tid uppehållen
kräver. Antalet erforderliga observationer kan beräknas
enligt en formel eller tas ifrån en tabell; båda sätten
framgår av häftet.

Metodens fördelar gentemot vanliga spilltidsstudier är
enligt förf. bl.a. att klockan blir onödig, att metoden tar
kortare tid och — vilket synes vara viktigast — att den
blir betydligt billigare än andra. Till nackdelarna hör
otvivelaktigt det överraskningsmoment som synes vara
nödvändigt för att erhålla rättvisa resultat.

Metoden måste därför handskas mycket försiktigt, och
nödvändigheten av full förståelse från båda sidor kan inte
nog poängteras. Detta bör dock inte hindra att metoden
blir oförbehållsamt prövad. Kanske finner man då
användningsområde där metoden kan vara till värdefull
hjälp i arbetsstudiearbetet. B Petersson

Slipmassaindustriens tekniska utveckling i Sverige
1857—1950, av Alf Prydz. Ind.-hist. Skr.-Ser. nr 5.
Svenska Cellulosa- och Trämasseföreningarna, Stockholm
1952. 194 s., ill. 5 kr.

Då utarbetandet av denna minnesskrift lades i förf:s
förfarna händer, har resultatet inte kunnat bli annat än gott.
Ingen torde heller vara mera skickad än just han alt
skildra slipmassaindustrins historia ocli utveckling i
Norden och då framförallt i Sverige. Föreliggande volym
ansluter sig därför på ett värdigt sätt till de i serien förut
utkomna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:51:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free