Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1953 - Televisionen i dag, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TEKNISK TIDSKRIFT
ning, större programkrav och mera specialiserad
personal. Fördelningen mellan de olika
kostnadsslagen i Storbritannien och USA är i stort
sett följande: , . . TTOi
Storbritannien USA
»/o °/o
Programkostnader ................. 45 44
Tekniska kostnader ................ 36 21
Administrationskostnader ........... 19 28
Försäljningskostnader .............. — 7
Kostnaderna för television kan beräknas vara
fem till tio gånger så stora som för
radioprogram. Driftkostnaderna vid television hänger
samman med flera faktorer, främst
programtiden, programslagen och den tillgängliga
utrustningen. Kostnaderna kan vid en programtid av
18—-20 timmar per vecka i stort sett antas vara
följande: kr
Personal ........................................................................540 000
Kraft och underhåll ....................................................190 000
Reportagebil ..................................................................130 000
Program ........................................................................2 750 000
Arvoden ..........................................................................290 000
Avskrivningar................................................................440 000
Diverse ..........................................................................110 000
4 450 000
Tekniska kostnader .......................... 800 000
Avskrivningar................................ 150 000
Summa 5 400 000
Om denna årliga kostnad skall kunna täckas
med enbart licensavgifter på t.ex. 50 kr. per år,
krävs alltså ett licensantal av ca 110 000. För en
sändare som täcker ett område med en
befolkning av omkring en och en halv miljon invånare
kan utvecklingen av licensantalet antas bli
följande:
Driftår Nya Summa Licens-
licenser licenser inkomster
Mkr.
1 3 000 3 000 0,15
2 12 000 15 000 0,75
3 40 000 55 000 2,75
4 50 000 105 000 5,25
5 60 000 165 000 8,25
Av ovanstående framgår att ekonomisk jämvikt
inträder efter fjärde året. (Den svenska
Televisionsutredningen har räknat med att de totala
kostnaderna under första året efter de två årens
experimentdrift skulle bli ca 1,8 Mkr/år,
samtidigt som mottagarantalet skulle vara uppe i
30 000 och ge en inkomst av 1,5 Mkr.)
Den situation som återges i ovanstående tabell
förändras om en andra TV-sändare sättes i gång
i ett annat område, varvid programmen överförs
till de båda sändarna från en central studio.
Tillkomsten av den nya sändaren medför en
kraftigare ökning av licensantalet, och därmed av
licensinkomsterna, medan tilläggskostnaderna
inskränker sig till den nya sändarens egna
drift-och underhållskostnader samt kostnaden för
länken. Därmed skulle också ekonomisk balans
åstadkommas betydligt tidigare än femte året.
Det finns givetvis andra inkomstmöjligheter
utöver licenserna, nämligen försäljning av
programtidningar och andra publikationer,
tilläggslicenser för mottagare i allmänna lokaler,
reklam, samt statliga subventioner.
Inkomster av publikationsverksamhet måste bli
ganska blygsamma under det första året, men
kan sedermera bli avsevärda. (BBC:s inkomster
från denna källa var under 1950 över 1 M£).
Införandet av tilläggslicenser för televisionens
användning i hotell, klubbar, barer, restauranger
etc. kan givetvis övervägas. Erfarenheter från
radion är emellertid icke uppmuntrande, och
inkomsterna kan inte bli särskilt stora, i varje fall
under uppbyggnadsperioden.
Införandet av reklamprogram ger kanske de
största inkomstmöjligheterna för televisionen,
och därmed resurser att både öka programtiden
och höja programmens kvalitativa nivå. Frågan
om reklamprogram är ytterst omdebatterad;
motståndet finns huvudsakligen hos
tidningspressen, som har uppenbara ekonomiska
intressen att försvara, och kulturella organisationer.
Dessa senare pekar på överdrifterna i radio- och
TV-reklamen i USA, vilka emellertid måste
ställas i relation till amerikansk reklam och
amerikansk mentalitet överhuvudtaget. Det finns
föga anledning anta att europeisk TV-reklam
skulle vara mera stötande än europeisk reklam i
allmänhet, och att annonsörerna skulle utforma
sina reklamprogram på ett sätt varmed de skulle
riskera att stöta sig med sina kunder.
Från näringslivets sida har intresset för
TV-reklamen (och även radioreklamen) varit
mycket stort. (En preliminär undersökning har
visat att intresset bland annonsörerna i Sverige är
tillräckligt stort för att de belopp som skulle
kunna ställas till förfogande för TV-reklam
avsevärt överstiger de krav som
Televisionsutredningen har ställt.)
Inom näringslivet hävdar man att TV-reklamen
i effektivitet är så pass överlägsen andra
reklammedel, att dess användning måste bidra till att
sänka reklamkostnaderna och därmed i sista
hand varans pris för konsumenten. (Denna
synpunkt har särskilt framhållits i
Telegrafstyrelsens remissutlåtande över
Televisionsutredningens förslag.)
Statliga subsidier kan tänkas i samma form
som de tar när det gäller bidrag till undervisning,
upplysning och kulturell verksamhet. Statsbidrag
till dessa verksamheter skulle kunna utgå med
förbehåll om en viss förpliktelse att bidra till
utformandet av TV-program inom respektive
områden. Vidare skulle en del av de belopp som
olika statliga verk — posten, telegrafen,
civilförsvaret etc. — nu lägger på andra reklammedel
kunna överföras till televisionen. Därmed glider
emellertid frågan över från subsidier till fullt
affärsmässiga investeringar. sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
