Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Nya metoder - Jonuteslutning som separeringsprocess, av SHl - Prägling av legerade pulvermetaller, av SHl - Sprutade metallformar för plast - Andras erfarenheter - Teori för alfastrålares sönderfall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Separering genom jonuteslutning; a påförande av
den blandning som skall separeras, b eluering med vatten,
c avtappning ev stark ellyt, d ny period börjar.
Jonuteslutningsmetoden har bara få begränsningar. En
av dessa är att jonbytaren skall vara i samma jonform
som jondelen i det material som skall separeras. Detta
villkor uppfylls i praktiken automatiskt genom jonbyte med
lösningen. Man kan använda nästan vilken jonbytare som
helst, men de starkt joniserade ger bästa resultat.
Största möjliga skillnad mellan dissociationskonstanterna
för den joniserade och icke joniserade komponenten i en
blandning är önskvärd, men man kan också separera två
elektrolyter om dessas konstanter är tillräckligt olika. I
allmänhet bör den starkare ellytens vara större än 0,05 och
helst större än 0,2 samt den svagares mindre än 0,2 och
helst mindre än 0,05. För system innehållande en stark
och en svag syra, t.ex. saltsyra och ättiksyra, blir
separeringen skarp och fullständig.
Förs en vattenlösning innehållande en stark och en svag
ellyt in på toppen av ett torn fyllt med jonbytare (fig. 1 a),
tränger den starka ellyten inte in i jonbytarens korn utan
passerar mellan dessa medan den svaga ellyten delvis tas
upp av jonbytaren. Härigenom kommer den svaga ellyten
på efterkälken, och när sedan rent vatten tillförs (b) blir
separeringen av de båda komponenterna praktiskt taget
fullständig innan den svaga ellyten når fram till
jonbytar-bäddens botten. Man kan då först tappa av en lösning av
den starka ellyten (c) och sedan en av den svaga. Därefter
kan en ny period omedelbart börja (d).
Man kan göra processen halvkontinuerlig genom att
införa automatisk tillförsel av lösning och vatten samt
avtappning av de båda fraktionerna. Då en volym lösning
vanligen måste följas av en eller flera volymer vatten, är
utspädning av produkten oundviklig. Det är emellertid
tänkbart att använda en rörlig jonbytarbädd, varigenom
utspädningen bör kunna minskas betydligt. Liten hastighet
hos vätskeströmmen ger skarp separering, men man lär vid
så stor flythastighet som 0,7 1/dm2 min ha erhållit en
fraktion innehållande 100 °/o svag ellyt ur en lösning med
88 o/o sådan (Industrial & Engineering Chemistry okt.
1952). SHI
Prägling av legerade pulvermetaller. Användning av
metallpulver, vilkas korn består av en legering, har
möjliggjort pulvermetallurgisk tillverkning av härdbara
arbetsstycken med stor hållfasthet och täthet. Genom tillkomsten
av legerade pulvermetaller har det blivit mycket lättare
att undvika hålrum i formstyckena. För framställning av
fullständigt täta föremål används två olika metoder vid
vilka porositet hos arbetsstycket avlägsnas antingen genom
tryck och plastisk deformation eller genom fyllning av
hålrummen med en särskild legering med lägre smältpunkt.
Den förra metoden, som kallas varmprägling, utförs i fyra
steg, nämligen brikettering, upphettning, prägling och
finbearbetning. Flera legeringar, både stål och
icke-järnlege-ringar, har varmpräglats, varvid de erhållna produkterna
i alla hittills undersökta fall visat fysikaliska egenskaper,
även efter värmebehandling, lika med eller bättre än
smidda produkter av samma legeringar. Varmprägling av
legerade pulvermetaller kommer därför sannolikt att inom
några år konkurrera med mindre smiden.
Det torde utan vidare inses att flera vid smidning vanliga
tempon, såsom utsmidning av kant och nedsmidning, blir
överflödiga vid användning av pulvermetallurgisk metodik.
Enligt preliminära kostnadsberäkningar för komplicerade
delar kan denna ge upp till 25 fl/o besparing (Engineers’
Digest dec. 1952). SHI
Sprutade metallformar för plast. Vid formsprutning av
plast vid relativt lågt tryck öppnar
metallsprutningstek-niken stora möjligheter att framställa billiga formar av
hög kvalitet. Med denna teknik lär man nämligen snabbt
och med stor precision kunna tillverka formar, även med
komplicerad kontur, med ett minimum av yrkesskicklig
arbetskraft och utan dyrbar maskinell utrustning.
Vid formtillverkningen sprutar man smält metall på en
modell tills ett metallskikt med önskad tjocklek erhållits.
Metallskalet tas sedan bort från modellen och omges på
yttersidan av ett stödmaterial som kan vara t.ex. plast,
polyesterlaminat, gips eller cement (W Brenner & L Hase
i Modern Plastics sept. 1952). SHI
Andras erfarenheter
Teori för alfastrålares sönderfall. Under åren efter
andra världskriget har en forskargrupp vid University of
California studerat de radioaktiva egenskaperna hos element i
periodiska systemet, stående nära vismut och bly som är
slutpunkter i de naturliga radioaktiva elementserierna. Man
upptäckte härvid att kärnklyvning kan ske även hos
element med atomvikter under urans, t.ex. isotoper av vismut,
bly och tallium. Vidare fann man att en kärnklyvning kan
vara antingen snabb eller långsam.
Urans klyvning är sålunda långsam, medan klyvning,
åstadkommen med partiklar med hög energi, är snabb.
Forskargruppens ledare I Perlman uppställde i samband
härmed en teori enligt vilken en starkt exciterad kärna av
vilket som helst av de tunga elementen avger neutroner tills
den får uranliknande struktur. När denna uppnåtts sker
klyvning genom en mycket snabb reaktion. De härvid
erhållna klyvningsprodukterna är inte av den typ, som man
kan vänta vid långsam klyvning, men deras natur kan
fullständigt förutsägas genom tillämpning av Perlmans teori.
Detta arbete ledde till uppfattningen att excitationsenergin
och klyvningsreaktionens hastighet bestämmer den hittills
oförklarade asymmetrin vid klyvning med långsamma
neutroner. Fortsatt studium av elementen i närheten av
vismut och bly visade att dessas kärnor faller sönder under
a-strålning om tillräckligt många neutroner "kokas bort"
från dem, dvs. om kärnorna exciteras så att de avger
neutroner. Denna iakttagelse gav uppslaget till en
sammanhängande teori för tunga atomkärnors spontana
a-sönderfall. Teorin har ännu inte kunnat uttryckas matematiskt,
men en grafisk framställning av den tillåter noggrann
förutsägelse av okända a-strålares radioaktiva egenskaper.
En av kvantumteorins tidigare prestationer var härledning
av en kvantitativ relation mellan en ct-strålares
halveringstid och dess sönderfallsenergi. När Perlman och hans
medarbetare började studera de genom excitering och
neutronavspjälkning erhållna nya a-strålarna fann de att
dessa är av två typer. För den normala gruppens element
gäller kvantumteorins relation med stor noggrannhet, på
den anomala gruppen kan den däremot inte alls tillämpas;
beräknade halveringstider blir alltid mindre än de
iakt-tagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
