Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1953 - Kokill- och pressgjutning av aluminiumlegeringar, av Sven Ivar Sieurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953
263
Kokill- och pressgjutning
av aluminiumlegeringar
Bergsingenjör Sven Ivar Sieurin, Upplands Väsby
Vid konstruktion av en ny detalj, måste man
först fastställa hur den skall fungera och vilka
krav som därför ställs på dess
hållfasthetsegenskaper, mättoleransen estetiska formgivning,
yt-beskaffenhet, korrosionsmotstånd m.m.
Konstruktören strävar efter att uppfylla dessa krav
till lägsta möjliga kostnad. Detta gör han genom
att välja ett lämpligt material och lämpliga
bearbetningsmetoder.
När han gjort sitt val, bör han än en gång ta
en titt på de krav han från början uppställt för
att avgöra om dessa i något eller några
avseenden kan uppmjukas. Varje material och varje
tillverkningsmetod har sina fördelar men också
sina begränsningar, varför en dylik revision kan
leda till lägre tillverkningskostnader särskilt för
detaljer som skall tillverkas i stora serier.
Val av material och bearbetningsmetod
Vid val av material kan bl.a. stål, gjutjärn,
kopparlegeringar, aluminiumlegeringar och plast
komma ifråga. Aluminiumlegeringarna har
särskilt under senaste kriget fått stor användning,
dels på grund av sina goda egenskaper, dels
också på grund av knappheten på övriga metaller.
Härigenom har flertalet konstruktörer lärt
känna metallen och därvid funnit att den icke endast
är ett gott ersättningsmaterial utan även ett
synnerligen lämpligt konstruktionsmaterial för
normal fredsproduktion.
Bland aluminiumlegeringarnas fördelar kan
utöver lågt pris nämnas deras låga specifika
vikt, i regel 2,6—2,8. Järn-, koppar- och
zinklegeringarna är sålunda ca tre gånger tyngre än
aluminiumlegeringarna. Den lägre vikten ökar
produktens värde ur kundens synpunkt icke
minst när det gäller detaljer för flygplan och
andra transportmedel, men låg vikt är också
gynnsam vid materialets hanterande i
verkstaden. Detaljerna blir billigare att frakta, och
vikttullar minskas avsevärt vid övergång från tunga
metaller till lättmetall.
Aluminiumlegeringarna är betydligt billigare att
bearbeta med skärande verktyg eller genom
slipning och polering än flertalet övriga
metallege-ringar. Till aluminiums positiva egenskaper kan
621.74.043 : 669.715
621.746.58 : 669.715
även räknas dess goda gjutbarhet, som
ytterligare kan förbättras med lämpliga legeringsämnen.
Aluminiumlegeringar har använts t.o.m. till
statyer, arkitektoniska ornament m. m. Alla de
ovan anförda fördelarna bidrar till att göra den
slutgiltiga produktens totalkostnad låg.
Aluminium är enligt sin plats i
spänningskedjan en oädel metall. I luft överdras den
emellertid mycket snabbt med en tunn, tät,
genomskinlig oxidhinna, som skyddar mot fortsatt
korrosion vid icke alltför starka angrepp. De
korrosionsprodukter som uppstår vid starkare
angrepp är icke missfärgande på samma sätt
som järnets. Metallen kan skyddas mot starkare
angrepp genom ytbehandling eller målning.
Vid bedömandet av lämpliga
bearbetningsmetoder spelar det antal detaljer, som skall
tillverkas, en avgörande roll. Om endast en eller ett
par små detaljer skall framställas, utgår man
oftast från ett genom valsning, smidning eller
dragning framställt ämne, vilket sedan formas
genom spånavskiljande bearbetning. Vid enstaka
större detaljer kan man utgå t.ex. från ett
sand-gjutet eller smitt ämne som man sedan genom
spånavskiljande bearbetning ger slutlig form.
Om en detalj ovillkorligen måste ha
komplicerad form bör man undersöka om
arbetskostnader och materialkostnader kan sparas genom
att direkt gjuta detaljen mer eller mindre färdig.
För större detaljer är härvid sandgjutning den
lämpligaste metoden. Vid tillverkning av
medelstora detaljer kan i många fall de moderna
mekaniserade sandgjuterierna prestera stora serier
med en icke obetydlig produktionshastighet. För
medelstora och små detaljer kommer emellertid
kokillgjutning i fråga. Denna metod drar högre
kostnader för formtillverkning, men i gengäld
ger den större produktionshastighet. För detaljer,
vägande 5—6 kg eller mindre, kan det vara
fördelaktigt att använda pressgjutning, som ger
ännu större produktionshastighet, men också
drar högre formkostnader.
Kokillgjutning har framför sandgjutning bl.a.
fördelen att snävare toleranser kan innehållas
varigenom efterföljande bearbetning kan
undvikas mer eller mindre fullständigt. Denna fördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
