Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1953 - Det spröda brottets uppkomst och fortplantning, av Cyrill Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Bestämning av sprödbrottgränsen oför 17 °/o
kromstål vid 20°C; plåttjocklek 22,5 mm.
lägre än sprödbrottets gränstemperatur för det
provade materialet.
Genom utvärdering av den spröda
restbrott-ytans läge, storlek och form kan en uppskattning
av sprödbrottgränsen utföras. Den identifieras
därvid med den nominella dragpåkänning, som
omedelbart före brott råder i
utmattnings-sprickans botten. Genom en serie prov med olika
belastningsnivåer (nominella påkänningar) kan
detta värde dessutom kontrolleras.
Fig. 9 visar slagsegheten enligt Charpy (SIS) hos
ett 17 % ferritiskt kromstål vid olika temperaturer
från -f 20°C upp till -f 150°C. Materialet förelåg
Fig. 12. Brottytor vid prov med 17 °lo kromstål vid 20°C
(fig. 11).
Fig. 10. Wöhler-kurva för 17 °/e
kromstål; provstav med två A5 0
spetsanvisningar 3 mm djupa;
sektion 100 X 22,5 mm, längd ca 1 000
mm; stålets sammansättning 0,07 °/o
C, 0,67 °/o Si, 0,62 °/o Mn, 0,034- °Jo
P, 0,018 °!o S, 16,28 °/o Cr.
i 22,5 mm godstjocklek och valdes såsom
provmaterial därför att det har låg slagseghet vid
rumstemperatur. Kylning av området mellan
anvisningarna var därför obehövlig vid de
preliminära undersökningarna enligt föreliggande
metod.
Wöhler-kurvan (fig. 10) för provstaven synes
visa att spridningen hos värdena var obetydlig.
Vid minskning av den pålagda nominella
drag-påkänningen onom från det statiska värdet 30,4
kp/mm2 (fig. 11) sjunker först den nominella
sprödbrottgränsen oK snabbt för att för onom 20
kp/mm2 anta ett praktiskt taget konstant värde
ca 21,6 kp/mm2, som motsvarar
sprödbrottgränsen o’K för materialet vid temperaturen i fråga.
I fig. 11 anges även utmattningssprickans
medeldjup före brott som funktion av onom. Fig. 12 visar
slutligen brottytornas utseende hos de körda fem
provstavarna; onom är från vänster till höger 12,
15, 20, 25 och 30,4 kp/mm2 med för de fyra
första värdena livslängderna 1,780, 0,370, 0,083,
0,015 milj. belastningar resp.; värdet 30,4 kp/mm2
svarar mot en engångsbelastning (statiskt prov).
Den här föreslagna metoden synes vidare
framför tidigare teknologiska metoder ha fördelen att
den möjliggör mätning av sprödbrottets
fortplantningshastighet, t.ex. som funktion av
temperatur och pålagd dragpåkänning. Den
planerade metodiken är att genom fastklistring av
tunna motståndstrådar på bestämt avstånd från
varandra låta sprödbrottet automatiskt sköta om
tidtagningen. Vid första och andra trådens
bristning, in- resp. urkopplas ett oscillografsvep med
tidigare uppmätt svephastighet. Efter
utvärdering av den exponerade delens längd på filmen
kan brottets fortplantningshastighet bestämmas.
Flera andra ballistiska metoder kan användas.
Vid studium av sprödbrottets mikromekanism
har tidigare undersökningar (Bruckner m.fl.) i
regel byggts på observationer utförda på
sönderbrutna slagprovstavar. Detta tillvägagångssätt
synes olämpligt. Initiering av sprödbrott i små
anvisningsförsedda provstavar genom
engångsbelastning till brott förutsätter påkänningar, som
ligger långt över materialets elasticitetsgräns.
Många processer måste därför med
naturnödvändighet äga rum i strukturen före brottets
uppkomst, varför undersökningar på det
sönderbrutna materialet måste anses vara mindre
beviskraftiga. Det olämpliga i ett sådant
tillvägagångssätt kan mera skämtsamt ställas på sin
spets genom följande exempel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
